Ekolådan comes to town

Igår levererades vår första Ekolåda!
Jag har länge tänkt att jag nog ska kunna hitta ekologiska grönsaker och frukt i den/de butiker som vi normalt handlar i, men tyvärr så är utbudet minskande, särskilt i vår kvartersbutik. Så nu testar vi Ekolådan.
Denna första omgång provar vi en mixlåda, vilket innebär att det är hälften frukt, hälften grönsaker.
Grönsaksdelen bestod av en spetssallad, minitomater, paprika, två zucchini, en aubergine. Frukten var 2 grapefrukt, 2 citroner, kiwi, bananer, och kanske det var nåt mer men då har jag glömt det.

Citronerna gick åt direkt då vi har lagat mycket mellanösternmat idag, bananer likaså, och imorgon lagar vi nåt på zucchini tror jag.

Auberginen skulle bli en sån där gucka man gör när man först rostar den i ugnen och sen mixar, men dottern råkade ha i 1,5 tsk salt i stället för 0,5, så det blev en väldigt salt röra.... Kanske man kan ha lite av det i nån annan röra, för att smaksätta lite...?

Nästa gång tar vi nog bara grönsakslåda. Ju längre fram mot sommar vi kommer lär vi ha egen frukt, eller bär i alla fall.

Det som jag tycker är väldigt bra med Ekolådan, är flexibiliteten. Man kan variera och beställa stor låda en gång, en liten nästa, och mixlåda eller grönsakslåda.
Och de har även andra varor, gryner, musli, drycker och allt möjligt annat om man vill ha det med.

I feel pretty good

Idag var jag på en riktigt häftig föreläsning med Jonathan Harris, en ung kille från Vermont, USA, som bl a har föreläst på TED, World Economic Forum, Google samt några skogshippiesamlingar också...

Han har skapat sajten We feel fine. Den scannar av alla bloggar världen över (som skriver på engelska då) som innehåller orden "I feel" eller "I am feeling" och sammanställer dem på ett väldigt spännande sätt och gör statistik av det. Man kan följaktligen se hur många som känner en viss typ av känsla under de senaste timmarna.

Tanken med detta experiment är att kartlägga hur mänskliga känslor utvecklas och förändras.
En iakttagelse som han gjort t ex, är att graden av lycka minskat under åren som sajten funnits. Detta beror inte på att människor blivit mindre lyckliga, utan att användarna blivit äldre. Från början var det mest användare runt 20-25 år som bloggade, och i den åldern tenderar man att ha starka känslor.
Men nu är det mer folk uppåt 30-40 osv och vi människor tenderar tydligen att inte känna lika stark lycka när vi blir äldre, utan uttrycker känslor mer i termer av nöjdhet och dylikt.

Jag vet inte om det är så?

Kanske inte för mig i alla fall. Man hade väldigt starka känslor när man var yngre, men det var tyvärr inte så mycket av lycka, utan mera av en önskan att komma iväg, uppleva någonting, fly.... Att det fanns en annan värld, där man skulle kunna uppleva lycka, om man bara kom dit.

Anyway. Det var, om inte lycka, så i alla fall väldigt häftigt att ha varit där och sett och hört Jonathans presentation. Och nu kommer min blogg att vara med i We Feel Fine....

:-)

Lhasa inte bara en stad

Har hört och läst så mycket om artisten Lhasa, och ikväll tog jag mig för att leta rätt på henne på Myspace.

Onekligen en speciell och vacker röst. Måste lyssna igenom lite fler låtar.

Vad tycker du?


.................

Tell me something new

För ungefär en 27 år sedan var det ett program på tv, som visade hur djurindustrin funkar i Europa.

Det var filminslag med transporter av kor, hästar, får, allt möjligt som piskades in i transporter, som hissades upp i bakbenen levande, som hivades runt på slakterier runtom i Europa. Det var kycklingar som sorterades på ett löpande band, där alla tuppkycklingar gick rätt ner i en köttkvarn, levande. Och det var filminslag från danska grisstallar, där grisarna stod i trevåningsställningar, där den översta var den enda som åtminstone inte var helt nedskiten. Men alla hade bara en trång bur att stå i, tills det var dags för slakt, de hade så mycket sår på klövar, ben och andra kroppsdelar så man ville bara skrika rakt ut.

Jag grät och grät, såg hela programmet rakt igenom och sen gick jag ut till köket, tog fram den uschliga falukorven som låg i frysen och slängde den med full kraft i soppåsen.

Det var första och enda gången i mitt liv som jag slängt mat, och sedan dess har jag inte ätit kött.

Är inte du beredd att ta det steget, köp då åtminstone kött som kommer från KRAV-godkända djur. Som alltså har fått leva naturligt, fått vara ute, grisar som fått göra det grisar ska göra, böka i jorden rulla sig i lera, grymta och buffas med varandra i en flock.

Kom inte med argumentet att det är för dyrt. Jag vet studenter som har råd att köpa KRAV-mat och ekologiskt, bara för att de helt enkelt fattat det enkla knepet: man väljer bort något annat. Läsk, chips, godis, kakor, färdigmat. Allt det du ändå bara blir sjuk av.

Så något bra gör media ibland. Får man ändå säga. Och idag verkar rapporteringen av danska grisars tillstånd ha uppmärksammats mer än vad det gjorde då, för 27 år sedan. Hoppas effekterna blir större den här gången.

Du kan bidra till det.

.....

Grattis Bobban!

Det är Bob Dylans födelsedag idag, läser jag på SR-programmet Folkes sida.

Det firar vi med att lyssna på Eddie Vedder där han sjunger Dylans Masters of War.

Att man kan sjunga så vackert om något så grymt som krig.

Är det inte augusti snart?

Hmm.. inte för att jag vill hoppa över sommaren - men vilket startfält det är på Way out West-festivalen i år!

Upptäckte just att Amadou & Mariam kommer dit! Så himla häftigt! Dem ska jag absolut inte missa.

Och upptäckte också nåt annat intressant i artistlistan; Grizzly Bear, ett amerikanskt band som låter väldigt spännande....

.............

Har inte Marit några barnbarn?

Idag uttalar sig Marit Paulsen igen om ekologiskt jordbruk. Citat från DI 2009-05-22: "Det finns utrymme för ekologisk odling för att hålla öppet landskap, bevara hantverk och kulturtraditioner. Men när det gäller mängder av råvaror till livsmedelsindustrin är konventionellt jordbruk mest resurseffektivt för livsmedelsförsörjningen i världen".

Jag är verkligen förvånad över Marits gigantiska okunskap... eller är det helt enkelt så att hon skiter i konsekvenserna av det konventionella jordbruket?

Om frågan bara handlade om vad som var mest resurseffektivt skulle väl ingen envisas med ekologisk odling! Då vore det ju bara att ösa på med kemiska gifter, genmodifiera allt som går och lås in alla djur på livstid och proppa dem fulla med antibiotika.

Om det inte var för den lilla detaljen att allt sånt slår tillbaks på oss själva.

Jordklotet kommer överleva denna misshandel, det är jag övertygad om. Men vi människor, om vi har något intresse av att våra barn och barnbarn ska fortsätta leva på denna jord, kanske vi ska fundera igen på hur vi beter oss.

Och då är inte konventionell odling en framkomlig väg.

Det finns väldigt enkla sätt att göra något redan nu idag. Dra ner på din köttkonsumtion! De flesta har en stor överkonsumtion av kött idag. Man äter mycket mer kött än vad kroppen behöver.

Minska ner på intaget till ett par gånger i veckan och du har gjort en jätteinsats för miljön!

Och inte bara det - det kommer frigöra massor med hektar jordbruksmark som kan användas till att odla växter, spannmål, bönor o dyl, som direkt kan gå till att mätta hungriga magar i fattiga länder. I stället för till våra överfeta magar.

.....

Ja och så var det nåt nytt igen

Så var den dagen passerad. 18-årsdagen. Inte min då, men A:s.

Vi hade ett härligt kalas, med massor av släkt och vänner.

En del vänner som vi träffade mycket oftare förr, när barnen var små. Det är lite egendomligt att se dem igen, och barn som man tycker fortfarande skulle vara 6-7 år nu plötsligt är 10, 12, eller ännu äldre.

Själv har man ju inte åldrats en dag. Såklart.

Faktiskt vill jag påstå att i vissa avseenden har jag faktiskt föryngrats rejält. Ett område är musiken. Jag har blivit riktigt bra på att nosa rätt på ny musik, och det är faktiskt en stor skillnad mot förr. När jag under åratal bara lyssnade på Van Morrison. Och Beatles.
Det blev lite långrandigt till slut.


A fick en skiva med Bat for Lashes. Skitbra! Jag hörde dem första gången för mer än ett halvår sen. Vill jag bara upplysningsvis tala om.

Tygblöjor står sig

Imorgon fyller vår lilla A 18 år.

Vad tiden går.

Får mig att plötsligt tänka på blöjor.. .tankarna vandrade iväg till när hon var liten och nyfödd. Vi körde med tygblöjor från scratch. Det var superbra, vad pengar vi sparade på det. Och miljö.
En del menar att det blir så mycket mer tvätt att köra att det i sin tur skulle vara miljöbelastande. Såklart det blir mer tvätt, men inte SÅ mycket. Man byter ju inte blöjor varje kvart precis. Och småbarn åstadkommer rätt mycket smutstvätt ändå, som de spyr och har sig. Vi körde aldrig annat än full maskin ändå.

Läste häromdagen om den miljövänliga blöjan Nature. Den säljs tyvärr inte längre i Sverige men är storsäljare i länder som Storbritannien och Holland, och växer även in på Frankrike, Danmark och USA.
Det miljövänliga med den blöjan är att den är till 70 % komposterbar.

Undrar bara hur man får loss de 30 % som inte är komposterbara?
Och slänger man den i komposten verkligen? Om man inte har någon sådan då?

Skulle vara intressant att veta.


Men jag kan rekommendera tygblöjor i alla fall. Då blir det finfina barn! :-)


....

bättre smink och kroppsvård

Vill du ha miljömärkt smink? Då är det bara att titta in på Svanens hemsida och skriva på Sminkuppropet!

Det gäller även produkter som schampo, tvål etc. Det finns verkligen inte mycket att välja på där, om man inte råkar bo i Norrköping eller Söderköping med omnejd för då kan man köpa jättebra helekologiskt schampo med mera från Skördekassen. Katarina gör produkterna helt själv, det har jag redan tipsat om en gång tidigare.

Men som sagt, alla har inte tillgång till just de produkterna, tyvärr. Kanske det finns andra små eko-entreprenörer i din närhet, som tillverkar kroppsvårdsprodukter i egen regi, ekologiskt?

Tipsa gärna i så fall!

Glasstider

Solen sken lite värmande i helgen, och även om det är svalt och regn idag så kommer nya soliga dagar.

Läge för glass, alltså.

Men vem har tänkt på att de glassar som finns i kvartersbutikens frysbox har rest över halva Europa, innan de hamnade där. GB till exempel, är ju ett anrikt svenskt bolag, eller hur?
Var, heter det. De var ett svenskt bolag.
Tills Unilever köpte det.
Och när stora bolag köper små ska tillverkningen effektiviseras, och så gör man glassarna i Italien eller Portugal och transporterar dem runtom hela Europa.

Så kan vi äta samma glass var vi sen åker på semester. Urtrist, tycker jag.

Och ur miljövinkel är det naturligtvis ännu tristare.

Miljöpartiet har gjort en undersökning och kartlagt var de största glassföretagen tillverkar sina styckeglassar.
GB hamnade högst med totalt 20 miljöbovsglassar, sen kom Diplom-Is med 9 st och sist Sia glass med bara 2 stycken.
Vilket alltså renderar Sia glass utmärkelsen mest klimatsmarta glasstillverkare!

Så valet i sommar blir lätt, det är Sia som gäller. Dessutom har de ett mycket roligare urval också! Och sist men inte minst, de har ekologisk glass i ett flertal smaker!

Veckans höjdpunkt

Vad det är skönt med lördag.

Lördagkväll. Jobbar med att boka de sista artisterna till vårt sommarprogram - ja nu kan vi släppa nyheten, att Grammofon kommer arrangera sommarcafékvällar med musik i kvarteret Knäppingsborg i sommar!

Hela sommaren lång, från 11 juni till 26 augusti.

Jag lyssnar på Buddy Miller. Har inte bokat honom, men nästintill.

Programmet släpps om en vecka ungefär.

Det kommer bli så bra... :-)

Inspirerande bostadsområde

Besöket på Turning Torso i all ära, men området runtomkring var ännu mer imponerande! Västra Hamnen, dvs f d Kockums-området, som blivit ett helt nytt bostadsområde, och vilka hus sedan!
Inget hus var det andra likt, en del liknade medeltida längor, andra var ultramoderna, men alla med det gemensamt att de följde oerhört strikta krav på miljöanpassning.

På taken växer sedumväxter, allt dagvatten fångas upp i små kanaler som mynnar ut i små dammar där kabbelekor och andra vattenälskande växter blommar.

Ekologi, hållbar livsstil, många mötesplatser, blandning av gammalt och nytt, ny teknik...allt detta utgör grundstenarna i hela området. Det fanns studentboende, äldreboende, skolor, hyresrätter blandat med privata hus.
Ni hör att jag är begeistrad!

Något att inspireras av, på många sätt.

En stad med många ansikten

Har tillbringat några dagar i Malmö. Imorgon ska jag till Turning Torso.
Det är konferens för alla såna som jobbar med sånt som jag jobbar med. Man träffar kollegor. Äter god mat. Får lyssna på intressanta föreläsare.
Dagens behållning var i följande ordning:
Malmö stads stadsbyggnadsdirektör Christer Larsson - vilken klok och rolig man! Om han får råda kommer Malmö utvecklas bra i fortsättningen.
Pontus Bodelsson, VD för Nationalencyklopedin. Vansinningt rolig och smart kille! Han måste ha läst hela setet...!
Adde Malmberg toppade åtminstone vad gäller det humoristiska.
Dagen har avslutats med middag på Rådhuset och högklassig underhållning.

Vi har pratat om Rosengård. Vad som händer där.

Varför åker vi inte dit? Får veta vad de gör där. Det måste ju rimligtvis pågå en massa bra saker där också. Positiva insatser, verksamheter etc.
Kravallerna är begränsade till ett kvarter ungefär.
Men via media får vi övriga i landet bilden av att halva Malmö står i brand.

Riktigt så var det ju inte.

Men det är segregerat i staden. Det är det. Det finns folk som aldrig nånsin möts här, fast de lever i samma stad.

Det är alltför stora klyftor.

Eko-skorna har kommit till stan!

Jag har varit i stort behov av ett par nya skor en tid. Att ha i jobbet då. Eftersom jag är av den sorten som sliter så försiktigt på mina skor (tassar jag omkring hela tiden?) så håller de i evighet, men rätt vad det var så sprack en söm. Och inte gick det att laga.

Så, få se nu, hur gör man..? Var säljer de skor...?
A - skoaffären.

Ut på stan idag och letade.

På skoaffären Euro sko fanns det till min glädje ekologiska skor! Hurra!

Men inte min storlek. Bu.
Jag är alltför vanlig. Har samma storlek som de flesta andra.

Men en eloge till denna skokedja, som satsat på ekologiskt! Mer sånt, tack!

Frågade runt i andra skoaffärer men det gav inget eko.

Hittade ett par pjuck i alla fall. Syntet som härmar läder. Får duga nu.


Nu ska jag på Pecha Kucha!

....

War Child Heroes

66 procent av alla som dör i krig är barn. För att stödja dem har coveralbumet War Child Heroes spelats in av en lång rad namnkunniga artister. Till exempel Lily Allen, Mick Jones, Duffy, Scissor Sisters och många fler.

Du kan lyssna på några låtar här, men nöj dig inte med det - gå och köp skivan med vettja!

Bra present till alla studenter i vår!


...

Glöm aldrig skolbarnen som begravdes i de usla skolbyggena!

Den kinesiske konstnären Ai Weiwei har ett upprop på sin hemsida: "Glöm aldrig skolbarnen som begravdes i de usla skolbyggena!"
Det har nu gått ett år sedan jordbävningen i Sichuan ägde rum, då väldigt människor dog, bland annat många skolbarn.

På svenska ambassadens i Peking hemsida står det över huvud inte taget någon siffra på hur många som dog, bara "ett stort antal".

Däremot på Wikipedia nämns siffran 68516 st.

Ai Weiwei samlar in namnen på alla skolbarn som dog, på sin populära blogg. Myndigheterna raderar och censurerar, men han lägger ut det igen.

Är det inte ofattbart. Att myndigheterna utan att skämmas ett dugg försöker utradera minnet av alla dessa barn, genom att censurera och radera deras namn...!

Men han laddar oförtröttligt upp dem igen, om och om igen.

En sann hjälte.

Mer än vad man kan säga om kinesiska myndigheter.


...

Det händer saker....

Jag har en vän som jag knappt har träffat. Ändå känns det som om vi känner varann en del. Vi tycks ha liknande musiksmak, gillar liknande filmer... Sånt säger en hel del.

Vi har hittills ägnat det mesta av vår bekantskap åt att byta filmer med varandra. När jag är i stan han bor i lägger jag en film på nåt ställe dit han får åka och hämta. Och när han sen kommer hit till min stad får jag tillbaka filmen på nåt sätt.

Lite kul, vi har som en hemlig filmklubb.... :-)

Men igår kväll träffades vi IRL också, när han dök upp med sambo på vår livespelningskväll på Grammofon. En trevlig överraskning!

Det är så himla roligt att få nya bekanta. Jag önskar att jag kunde få ägna mina dagar åt att umgås med såna schyssta människor.

Men kanske det kommer att bli förändring så småningom. Kanske jag kommer kunna förverkliga min stora fantastiska idé, som jag har jobbat med under hela vintern och våren....

Jag jobbar på det....

Välkommen på vernissage och musikfest

Nu har jag precis kommit hem från min pilates, och på vägen hem stannade jag till vid Grammofon. Vi har en ny utställning som öppnar imorgon - The Other Side, med konstnären Falah Alani.

Allt var färdighängt och det såg så snyggt ut! Det märktes verkligen att hans medhjälpare var en erfaren curator.
Det är ju mer än vad man kan säga om oss, som vanligtvis brukar hänga tavlorna på våra andra utställningar. Fast vi har inte gjort så dåligt ifrån oss, det måste jag nog säga.

I alla fall. Har du lust så kom till Grammofon imorgon på Knäppingsborgsgatan 1 i Norrköping kl 17 - 19. Då är det vernissage med invigningstal av Ola Öhlin (även han konstnär tillika doktorand på KulturSamhälleMedia-programmet på Linköpings universitet)och så blir det snittar och skumpa! Fint värre....

Senare på kvällen kör vi igång med musik; det blir totalt 4 band/artister, varav ett är The Social Services!

Det kommer bli så kul! Och du är bjuden!

Schysst med mindre plast

Lindex har beslutat att minska mängden påsar med 20 % till slutet av i år. Helt enkelt genom att fråga kunden om de behöver en påse!

Genialiskt!
Varför har ingen kommit på den idén förut...?

Skämt åsido.

Alltför ofta upptäcker jag att jag går ifrån en butik med varan i en plastpåse, fast jag egentligen kunde tagit den i väskan eller vad jag har med mig. Men står man i andra tankar så kan det bli så.
Jag var bättre på att säga ifrån förr. Ska försöka skärpa mig igen.

För övrigt har Lindex även bestämt sig för att göra sina påsar av återvunnen plast, till 90 %.

Schysst!


...

Protestera mot svinuppfödningen som kan ha orsakat influensan!

Nu framkommer det uppgifter om att den "nya influensan" kan ha sitt ursprung i ett gigantiskt svinstall i Veracruz, Mexico.
Den amerikanskägda svinuppfödningsanläggningen är i kolossalformat, där grisarna pumpas fulla med antibiotika och diverse medikamenter för att de inte ska bli alltför sjuka av att vada omkring i sin egen avföring. Det hela blir en grogrund för nya sjukdomar, typ svininfluensan, som världen inte tidigare sett.
Den här typen av jätteanläggningar växer upp som svampar ur jorden. Efterfrågan på griskött bara växer och ingen verkar bry sig om hur djuren har det, eller vad de pumpas fulla av.

Det är Avaaz som släpper den här informationen idag. På deras sajt kan man skriva på en petition för att kräva att det görs en ordentlig undersökning och att man utreder sambandet mellan influensa-epidemierna och grisanläggningarnas.

Gör det!

Drycken som både glädjer och dödar

Radions nyhetsutsändningar rapporterade hela dagen idag om hur Carlsberg riktigt klantat till det för sig. Först har de en uppförandekod om hur de ska bedriva marknadsföring av sina produkter, dvs alkoholhaltiga drycker. Sedan har de gått ut i malawisk radio och bedrivit intensiv reklam för sin starköl. Detta i ett land där hälften av alla barn är konstant undernärda, och där alkoholkonsumtion kan innebära att familjens barn dör, när pengarna går till öl i stället för mat.
Som tur är har man reagerat snabbt (vore tusan annars!)från Carlsbergs sida, och förhoppningsvis stängs reklamen omedelbart.

Det här får mig att tänka på begreppet "ansvarsfull alkoholhantering". Enligt svensk lag måste alla utskänkningsställen ha särskilt utbildad personal för att kunna bedriva just detta. En del tycker dock det är överförmynderi och att alla ska få bestämma själva hur mycket sprit de ska hinka i sig. No matter what.

Men när man betänker att det dör 2,2 miljoner människor varje år i världen på grund av alkohol, då är det kanske inte så enkelt ändå?

I länder som Thailand, Kina, Indien och Brasilien är alkohol den främsta dödsorsaken. Till stor del kan det bero på turismen, läser jag i det senaste faktafanzinet från Rättviseakademin.
Alkoholindustrin letar hela tiden nya marknader, och i länder som saknar bra alkohollagstiftning, sociala skyddsnät, förebyggande verksamheter och rehabiliteringsåtgärder gör dessa länder särskilt känsliga.

Det är tragiskt med alkoholen. Något som kan vara så trevligt, kan också vara rena döden. Det är inte lätt att hantera frågan.
Jag vill inte vara nån förbudsivrare, men jag tror vi måste fortsätta ha en debatt och diskussion om hur vi ska kunna både "ha kakan och äta den".

Nu grönskar det....

Våren slog till med full kraft.

Och helt plötsligt var tankarna överallt utom hos den lilla bloggen, som likt ett försummat barn snyftar övergivet i ett hörn av källarrummet.

Men jag har inte glömt dig, min kära lilla baby.

Men lite får du nog försöka klara dig själv. Mamma håller på att pyssla i trädgården, planerar konstutställningar, bokar artister till Norrköpings bästa musiksommar och så....

Här - titta så fint det är ute!


....