onsdag 23 juli 2008

Gone fishing


I takt med att temperaturen stiger över landet, minskar blogglusten och inspirationen. Känner en stark dragning åt att ligga i hängmattan och lyssna på radio, läsa böcker och dricka iskaffe.

Imorgon åker vi till havet och badar.

Vi ses om ett tag.

måndag 21 juli 2008

Vad är mest effektivt?

På en annan blogg hittade jag en youtube-video om "The Girl Effect". Den var säkert upplagd i all välmening för att sprida info om det faktum att om flickor fick samma möjligheter som pojkar så skulle det förändra världen ganska radikalt, till det bättre då.

Men om man går in och tittar på sajten girleffect.org så ser man snart att det är Nike foundation som ligger bakom denna satsning. Och då infinner sig frågan; vilken effekt skulle det inte ge om Nike började ge anständig lön till de fattiga människor i tredje världen som tillverkar deras sportskor...?
Skulle vara snyggt om Nike sopade rent framför egen dörr först, kan man tycka således...

Jag läser vidare på sajten och hittar så småningom fram till lite info om vad man kan göra för att bidra till den här girl-effekten. Det leder vidare till globalgiving.com, en sajt som samlar in pengar som ska gå till olika satsningar på bl a flickors utbildning, mikrolån till unga kvinnor med mera.

Förmodligen (förhoppningsvis?) helt okej, men jag känner mig fortfarande tveksam. Jag litar inte ett skvatt på Nike.

Jag väljer att stödja Rädda Barnen, Röda Korset, Läkare utan gränser och andra organisationer, för att de gör precis samma saker. Utan att blanda in något multinationellt skoföretag.

söndag 20 juli 2008

Neneh Cherry och valfisken

Var på en konsert med Neneh Cherry idag, i Skärkinds kyrka, långt ute på bonnvischan på Östgötaslätta. Hennes mamma, Moki Cherry, ställde ut i det intilliggande lilla galleriet.

Neneh är en jätteduktig artist, no doubt about it. Ändå kunde jag inte låta bli att sitta och tänka på den kuriösa uppgiften jag läste i en liten skrift om kyrkan innan konserten började. Nämligen, att det i kyrkan finns ett jättegammalt ben, som man länge trodde var ett revben från en jättinna (!), kallad Jungfru Skära. Det visade sig så småningom att det var ett ben från en val i stället. Men länge trodde man att det faktiskt var från en jättelik kvinna.

På benet finns inristat, i runor, följande mening: "Detta onda ben".

Undrar vad det benet ställt till med i sin dag? För att förtjäna en sådan inskrift....


No offense, Neneh. Men det är det där benet jag alltid kommer att tänka på hädanefter när jag hör dig på radion.

lördag 19 juli 2008

Ett klick om dagen

Har ett bokmärke i min webbläsare som hjälper mig att komma ihåg att göra det dagliga klicket.

Det går till Livgivande klick - Catweb.nu, som samlat en antal olika ställen på nätet där man kan gå in och med ett klick bidra till att rädda en bit regnskog, eller utrotningshotade djur, eller varför inte bidra med mat till hungrande på hungersite.com?

Lägg upp det som bokmärke du med, och gå in och klicka på en av dem varje dag. Det är de små små bäckarna som gör den stora floden!

fredag 18 juli 2008

Ett skepp i jorden


Jag bor i ett alldeles underbart gammalt hus, som jag inte planerar att lämna för något i världen.

Men OM jag ändå av någon anledning skulle behöva bygga mig ett hus skulle det vara häftigt att bygga ett jordskepp!

Det är en slags byggnadsteknik som bygger på fem principer:

Luft/sol för uppvärmning/avkylning
Sol o vind för energiframställning
Kretslopp i avloppshanteringen
Använda begagnat/återanvänt material i byggnationen
Växtodling

De mest spektakulära jordskeppen ser ut som tagna ur någon rymdfilm, men det finns även de som ser ut som vi är vana vid att se hus, alltså lite mer traditionella former. Allt funkar.


Men i dagsläget funderar jag mer på hur man skulle kunna konvertera vårt eget gamla 20-talshus till att gå på vind och sol, åtminstone delvis. Och anlägga ett system för återvinning av vattnet. Det borde gå.

torsdag 17 juli 2008

Ingen sommar utan Sommar

Jag har sån tur ibland! Idag satte jag på radion precis vid klockan ett och kom just på att då är det ju Sommar i P1...

Det var fotografen Mattias Klum som pratade, och vilken bra berättare han är! Naturligtvis delade han med sig av upplevelser som han fått i samband med resor och jobb världen över, men det som grep mig allra mest var hans uppriktiga oro och bedrövelse över vad som händer med Borneos djungler nu....

Om inget riktigt radikalt görs NU, finns inte dessa djungler alls om bara 8-10 år.... Fatta tidsperspektivet!!!

Och det är ju så mycket mer som går förlorat med detta; orangutanger och en massa andra djur som lever där nu. Deras utrymme krymper för varje dag.

Man blir så ledsen och förtvivlad, och tänker; Vad kan JAG göra?!

Vad du gör - köp inte något gjort av ädla träslag som teak etc. Och läs på livsmedelsförpackningar så de inte innehåller palmolja - det är palmoljeodlingarna som man hugger ner regnskogen för.

Mattias Klum tipsade också om ett projekt han håller på med nu, Expedition Sverige! Det ska bli en film av det som ska visas på bio och tv om ett par tre år. Och han efterlyser våra egna upplevelser och tankar om den svenska naturen. Det behöver inte vara något jättemärkligt och ovanligt utan bara personligt, din egen berättelse om något du sett eller en plats du känner till.

Skicka den till film@expeditionsverige.se

Jag ska skicka min berättelse om grävlingen som lekte.

onsdag 16 juli 2008

Världens bästa bilder - grande finale


Nu är det dags att komma till final när det gäller serien "Världens bästa bilder, och vad de säger oss om mänskligheten".

På första plats i denna lista ligger en bild som inte är tagen av en människa.

Utan av Voyager 1, NASA:s obemannade rymdsond, som varit ute och snurrat i världsrymden sedan 1977. Den är faktiskt det föremål som tillverkats av människan som befinner sig allra längst bort från jorden. Just nu är den ungefär 16 miljarder kilometer från solen.

Helt obegripligt att ta in. Men så är det.

Den här bilden, Pale Blue Dot, är tagen på ett avstånd av 6,2 miljarder km från jorden. Ser du jorden, vår lilla planet, som en liten prick mitt i det ljusa stråket till höger i bilden?

Man får lite perspektiv på saker och ting, eller?

Vackert är det hur som helst. Och visst kan det väcka tankar, om mänskligheten till exempel. Vi kan tillverka maskiner som är så fantastiska att de kan färdas enormt långa sträckor i rymden, som denna Voyager. Men vi kan inte se till att våra egna invånare på jorden får mat för dagen och tak över huvudet.

Och vad liten och sårbar vår lilla planet ser ut.



Och med detta avslutar jag den här serien med de tio bästa bilderna, ett urval som ursprungligen gjorts av Gerard Saide.

Hans motto var för övrigt: "Believe none of what you hear, and half of what you see". Det var vad hans mamma alltid brukade säga, och det är väl klokt att hålla i minnet.


Jag kommer nog att fortsätta med lite bilder på det här temat, för övrigt. Och du får gärna tipsa mig om du vill? Vet du någon bra bild som också säger oss något om mänskligheten?

Maila mig på info@justeafair.com

måndag 14 juli 2008

Priset på vatten

Jag försöker spara på vattnet så mycket jag kan. Jag diskar inte i rinnande vatten, fyller alltid tvättmaskinen eller diskmaskinen helt innan jag kör igång, och jag tjatar på tonåringarna att minska på duschandet i tid och otid.
Men det finns ett undantag, när jag tillåter obegränsat med badande och duschande. Det är nu, när vi har vår fadderflicka från Lettland här.

Hemma hos sig har hon varken toa inne, eller bad/dusch, bara rinnande kallt vatten i köket. I skolan, där hon gick till häromåret, hade de förstås duschar. Jag har själv använt dem, och det kan jag säga att där står man inte och njuter precis.

Så är det något jag vill unna henne, är det att få fri tillgång till badrummet. Hon frågar ändå så ödmjukt varenda gång om hon får ta ett bad eller dusch, och jag säger "givetvis, det är klart!". Och så pilar hon iväg jättelycklig, och njuter i fulla drag.

En sommarpratare häromveckan sade att om man har smör i kylen, kan göra sig en kopp kaffe och ta sig ett varmt bad - då tillhör man den absoluta överklassen i världen.

Det är viktigt att vi kommer ihåg det.

söndag 13 juli 2008

Så här kan det också ha gått till

A Childish Prank

Man's and woman's bodies lay without souls,
Dully gaping, foolishly staring, inert
On the flowers of Eden.
God pondered.

The problem was so great, it dragged him asleep.


Crow laughed.
He bit the Worm, God's only son,
into two writhing halves.

He stuffed into man the tail half
With the wounded end hanging out.

He stuffed the head half headfirst into woman
And it crept in deeper and up
To peer out through her eyes
Calling its tail-half to join up quickly, quickly
Because O it was painful.

Man awoke being dragged across the grass.
Woman awoke to see him coming.
Neither knew what happened.

God went on sleeping.

Crow went on laughing.


Ted Hughes

lördag 12 juli 2008

Bland möss och människor

Eftersom vi har vår fadderflicka från Lettland här just nu, så företog vi en utflykt till närmast berlägna djurpark idag.

Det råkar vara Kolmårdens djurpark, vilken inte är den sämsta i och för sig.

Trots det är jag tveksam till det här med djurparker ändå. Många hävdar sitt existensberättigande därför att de medverkar i något projekt för utrotningshotade djur. Men även om man lyckas hålla några sällsynta antiloper vid liv i en svensk skog, är det ju inte stor glädje med det om man ändå har raderat deras normala livsbiotoper där de kommer ifrån. Det var bedrövande att läsa på skyltar både här och där att "detta djur är starkt utrotningshotat på grund av olaga jakt/skogsskövling/fastnar i nät osv osv".

Och orsaken till allt detta, det är det värsta skadedjuret på hela jorden - människan.

Och människorna gick omkring där på djurparken, i alla sina former. Fascinerande att betrakta, de också.
Överhörde två tillfällen då föräldrar hotade sina barn till lydnad.
"Om du inte slutar sprattla nu så kommer den stora fisken och tar din snopp". (Sagt vid Lagunen till en liten kille som inte ville dra upp byxorna tillräckligt snabbt).

"Om du inte är snäll och lyder nu så kommer den elaka apan och tar dig". (Sagt till en liten flicka utanför Apariet).

Det är så gräsligt sorgligt att folk inte förstår bättre.

fredag 11 juli 2008

Hur lever man i nuet?

Denna eviga fråga. Jag vill inget hellre, och gör ändå allt annat än det. Jag skulle behöva gå i kloster.

Även om man blir påmind om livets oerhörda bräcklighet, så jobbar man på som vanligt. Raddar upp en massa måsten, fyller dagarna med allt som man borde i stället för att ligga och titta på molnen. Om det nu är det som är att leva i nuet.

Kan nån berätta hur det ska vara?

onsdag 9 juli 2008

Handla lokalt!

Jag upphör aldrig att förvånas över så mycket skit det finns att köpa. Jag var på en stormarknad idag, och det var nog minst 4-5 månader sen sist.

Innan jag var där hade vi varit och besökt min goda vän L, och hon berättade om sin resa till USA som hon företog rätt nyligen. Bland annat hade hon varit ute på någon slags stormarknad, någon jättelik mataffär, och bara gått runt och förundrats över hur mycket konstigt det fanns att köpa där. Och det är uppemot 90 % som man aldrig sett förut, helt fascinerande.

Jag kände något liknande när jag besökt ett av de stora köpcentren utanför stan efteråt. Så mycket meningslösa "livsmedel" eller vad man ska kalla det. Tjugo olika sorters strössel till glass, bara det. Ännu fler olika slags flingor, massor av mer eller mindre färdiga rätter i oändliga rader av frysboxar....

Och allt går ut på att "storhandla". Folk tror att de tjänar pengar på att handla mycket och stora förpackningar, när de i själva verket bara förlorar på det. Ju mer man har hemma, desto mer äter man. Folk får övervikt, och blir fattigare på det. Och massor med mat hinner bli dåligt innan man hunnit äta upp det, och så slängs det.

Men det håller på att komma fram en motkraft till detta, vilket gläder mig enormt. I stan dyker det upp mer och mer små butiker specialiserade på livsmedel; ostaffärer, fiskaffärer, visthusbodar... Tyvärr är det mesta sådant ganska dyrt, ibland jättedyrt, så det är bara de lite bättre bemedlade som kan unna sig att gå och köpa fina bitar parmesan och sjötunga till helgen.

Men om trenden fortsätter så kanske vi kommer återfå gamla tider mjölkaffärer, frukt & grönt-affärer osv... Man kan ju alltid hoppas, och drömma.

tisdag 8 juli 2008

Jan Stenmark kommer snart



Som jag nämnde i förbigående häromdagen planerar vi för fullt för den kommande utställningen med Jan Stenmark. Vad som är extra kul är att han faktiskt är från Norrköping, född och uppvuxen, men har aldrig ställt ut här tidigare. Så det blir premiär hos oss!

Jag var och såg hans utställning på Kulturhuset i Sthlm häromåret. Den var helt OK, men det var många bilder som var litegranna "utnötta" dvs man har sett dem så många gånger. Den med älgen är visserligen genial, men man vill ju bli lite överraskad när man gör sig omaket och tar sig till en utställning.

Jag tror att vår Stenmark-utställning kommer att överraska många!

Han har plockat fram ett stort antal nästan helt okända bilder, gamla sådana, men det kommer även bli helt nya bilder från en bok som ska släppas i samma veva som vernissagetiden, dvs slutet av augusti - början av september. En samling vykort och foton från Norrköping med omnejd kommer också att visas - de blir något väldigt speciellt!

Vi är nog många som har en särskild relation till herr Stenmark. Jag upptäckte hans bilder när de började dyka upp på Aftonbladets kultursidor i slutet av 80-talet, och det var en tid som halva köket var tapetserat med alla dessa urklippta bilder, den ena mer vrickad än den andra!

Aldrig kunde jag väl tro då att jag själv skulle få vara med och göra en av hans bästa utställningar ever....

OBS - bilden i detta inlägg kommer inte vara med på vår utställning. Den tog jag med bara för att visa upp Stenmarks sociala engagemang...

måndag 7 juli 2008

Barnungarna som avgör våra framtidsfrågor...


Om ett par dagar börjar årets G8-möte, då världens 8 främsta (?) ledare ska träffas för att diskutera vad de kan göra för att rädda världen.

I år ses de i Japan, på Hokkaido Toyako Summit.

Aktionsorganisationen Avaaz är som vanligt på hugget och tänker nu lämna ett meddelande till alla mötesdeltagarna när de anländer imorgon.


Så här ser meddelandet ut:


Vill du vara en av alla de som vill säga åt Bush, Harper och Fukuda (USA:s, Kanadas och Japans statsföreträdare) att skärpa sig nu, skriv under på Avaaz hemsida.

söndag 6 juli 2008

Projekt och utveckling

Vad roligt det är att jobba i projekt!

Jag förstår inte dem som säger att de lider av projekt-trötthet. De har nog jobbat i fel projekt i så fall, eller på fel sätt.
För jobbar man på rätt sätt är det något som ger så mycket tillbaka; en massa ny energi, och glädjen att se ny verksamhet spira, resultat som kommer fram och människor som växer i takt med att projektet utvecklas.

Själv verkar jag inte få nog av projekt. Inte nog med att jag har flera på jobbet, jag utsätter mig frivilligt för det även privat!
Flera av dem berättade jag ju lite om häromdagen. Som tur är befinner de sig i olika faser, så alla är inte framme att de ska realiseras ännu. Några är bara på idéstadiet, men det är nog så spännande och intressant.

Hela livet består ju faktiskt av en massa projekt. Bara att ordna en liten fest kan bli ett projekt. Eller att måla om ett rum. Planera en resa.
Det är ett bra sätt att introducera vad projektarbete handlar om, för människor som inte är vana att jobba i projekt. Jag använde mig ofta av sådana exempel förr, när jag jobbade med arbetslösa som skulle lära sig lite mer om projektarbete.

Mina största inspirationskälla när det gäller projektarbete, eller utvecklingsarbete över huvud taget, det är Kaospiloterna och Urkraft.

Kaospiloterna, som har sitt ursprung i Danmark, kom jag i kontakt med i mitten av 90-talet, och belv oerhört inspirerad och engagerad av. Min L fick den stora lyckan att åka dit på en kurs och det blev faktiskt något som påverkade oss båda något enormt.

När jag sen fick lyssna på Stig-Arne Bäckman i Skellefteå, som berättade om sitt projekt Urkraft, och vad de lyckades förmå och uträtta, kände jag att det måste vara en sån lycka, att åstadkomma så mycket för så många!
De skapade bland annat så mycket utvecklingsmöjligheter för unga människor, det var jättehäftigt minns jag. När jag idag tittar på deras hemsida känner jag inte igen mig riktigt, det hela verkar ha tagit lite andra vägar. Men så kan det vara ibland.

Kaospiloterna har dock behållit riktningen, de vet var de ska och vad deras vision är. Det är bra. De har startat i Stockholm nu också.

Lyllos dem som får gå den utbildningen!

torsdag 3 juli 2008

Nostalgi i ny förpackning

Vad lyckligt lottad man är som lever i en familj som har en förmåga att nosa upp så mycket bra musik...! Det senaste fyndet är Fleet foxes, vilket man skulle kunna tro var en gammal amerikansk tv-serie eller nåt. Hur kan man heta Fleet foxes...?

Men hur som helst, SÅ himla bra det här var...! Spelar ingen roll vad de heter. De kan ju sjunga och göra musik.

Den här skivan kommer gå varm hela sommaren.

onsdag 2 juli 2008

How on earth can we live together?



Förra veckan hölls det internationella mötet Tällberg forum i svindlande sköna Dalarna för fjärde året i följd. Detta är ett forum som samlar beslutsfattare, forskare, organisationer och en del kungligheter och presidenter också, och temat är Hur i hela världen ska vi kunna leva tillsammans?


Det är en synnerligen befogad fråga. Vi håller i en skenande takt på att förstöra alla möjligheter för människan att faktiskt kunna leva på jorden - genom att leva på som vanligt. Vi stoppar huvudet i sanden och låtsas som ingenting.

Det mest skrämmande är att media, som ju ska ha som sin uppgift att granska och rapportera vad som händer, inte har skrivit särskilt många rader alls om Tällberg forum. Aftonbladet och Expressen kan man väl knappast ha några förväntningar på längre, men jag är naiv nog ändå att tro att jag ska få en träff åtminstone när jag söker på deras hemsidor. Icke så. Svenska Dagbladet var lite bättre med tre artiklar i år. Och DN hade faktiskt en 6-7 artiklar - det är vad jag skulle tycka vore minimum, för alla tidningar!

Syftet med Tällberg forum är att samla många olika ledare från hela världen för att under några dagar samtala, reflektera och diskutera kring alla de frågor som uppstår, när man närmar sig frågeställningen.

Hur i hela världen ska vi leva tillsammans?

Du och jag måste också fundera ut ett svar på den frågan. Det är vår förbannade skyldighet.



tisdag 1 juli 2008

Världens bästa bilder, och vad de säger oss om mänskligheten. # 9


Här kommer bilden som ligger på plats nummer två:

The child and the vulture. Tagen 1993 i Sudan, av Kevin Carter.

Vad ska man säga om den här bilden. Den är en av de starkaste hemskaste bilder jag sett. Helt fruktansvärd.

Fotografen fick också väldigt mycket kritik för att han tog den över huvud taget. Han vann Pulitzerpriset för den här bilden, men han plågades sedan av mycket ångest och tog sitt liv bara ett år efter att bilden tagits.

Var det rätt eller fel att ta en sådan här bild?