12 fördömda år

Jag var på en föreläsning idag. Vilket ord det är förresten. Föreläsning. Någon föreläste för oss. Vad gör man då? Läser för någon? Det gjorde han ju inte.

Vi börjar om. Jag var på en inspirering idag.

Ni har säkert hört talas om honom, Teo Härén. Väldigt bra, kunde verkligen prata och göra det intressant tre timmar i sträck, fast han var lite grym mot oss också, men det är nog bra det med. Man ska ruska om folk lite.

En sak som han nämnde var det här stora problemet med att vi går i skola i tolv år. De flesta i alla fall. I Sverige i alla fall. Kunskap är förvisso bra, och någon kunskap får vi väl med oss därifrån. Visst.

Men en himla massa hämningar också. Som att man ska svara "rätt" på frågor som ställs. Aldrig att det har lärts ut i vanliga skolan att det finns flera olika svar som är rätt, på en given fråga.

Till exempel: vad är 8 minus 4? Det finns inte ett rätt svar på det, det finns kanske tio....!

Men vi som gått i skola, i tolv år, vi har lärt oss ett svar på den frågan.

Och jag tänker tillbaks på min egen skoltid, då jag fick veta att jag hade verkligen inget "mattehuvud", det fick jag veta ganska tidigt. Hade jag det inte då, så hade jag det verkligen inte sedan heller. Att jag är helkass på matte, det har jag haft med mig resten av livet.

Och det spelar ingen roll att jag i dag i vuxen ålder har förstått hur fel de hade, de där lärarna som sade så. Och att jag mycket väl skulle kunna lära mig mer om matte.
Jag har läst Peter Nilsons böcker och fått en insikt, att det ligger så mycket skönhet och fantastisk kreativitet i matematik. Jag önskar så att jag kunde få inblick i den världen någon gång.

Men den dörren är stängd för mig.

Men jag är tammefan kreativ ändå! Så de så.


....

En planet für alle

Världsnaturfonden har startat sajten MinPlanet, som samlar allt från tips på vad man kan göra för olika miljöinsatser, blogg, livsstilsavdelning med massor av smarriga recept bland annat....

En annan del innehåller info för skolor, läromedel som erbjuds med mera.

I Klimatsmartskalkylatorn kan man testa sig och lära mer om vad man kan göra för att bildra till ett friskare jordklot.

Ja, summa summarum: en hel del smått och gott för den som vill göra sitt bästa för att minska belastningen på jordens resurser.

Nu slocknar vi

Jag har väl sagt det förut, men jag säger det igen. Så mycket härlig musik det finns därute! Tack gode gud för tjänster som Last-fm och Spotify.
Hela mitt skrivbord är fullt av små lappar. En tredjedel är Saker som jag Måste Komma Ihåg. En tredjedel är Briljanta Idéer. Och en tredjedel är Låtar, som jag hört på nån av de nämnda tjänsterna, eller på radion (Världsmusik-kanalen på P2!) eller som min kära L har nosat rätt på.

The Be Good Tanyas, är det som jag lyssnar på nu. Och A R Rahman. Och Sa Dingding.

Om ett par timmar svartnar det för ögonen. Förra året var det knappt en människa som var med på grejen, men i år har det blivit hajpat värre.

Näe nu får ni lägga av!

Om det är uppsåtligt sabotage av någon/några "djurvänner" som ligger bakom glasbitskycklingarna säger jag bara - lägg ner!
Vad i h-e tror ni att ni uppnår med detta? Nu går tonvis och åter tonvis med kyckling till förbränning, och vad blir resultatet av det? Jo, ännu fler kycklingar måste födas upp nu. Och det var väl inte det ni ville?

Jag vet så väl hur det känns...jag var också en arg ung nybliven vegetarian en gång. Ville vända upp och ner på hela världen och skälla ut alla som inte fattade bättre utan fortsatte att äta kött.

Lärde mig snart att det är just den vägen som INTE funkar.

Du kan aldrig ändra på en annan människa. Det är bara DEN människan som kan ändra på sig själv.

Övertyga med andra medel i stället.

....

Med nya ögon i öst

Har du glasögon? Eller kanske någon i din familj eller nån bekant eller så?

Idag är det äntligen modernt med glasögon, folk skaffar dem till och med med fönsterglas i, om de inte råkar ha något synfel.
Det skulle ingen ha trott om man berättat det på skolgården i sexan. Då var det bara glåpord; glasögonorm...osv.

Så - modet har i alla fall lett till att många har modet att bära fräna annorlunda roliga spejsade brillor... Och en del byter bågar som andra byter skjortor...

Har man barn som har glasögon växer de ju ur dem också. Synfelet korrigeras eller förändras varefter de växer, och storleken på bågar måste bytas till större.

Alltså - det ligger glasögon hemma i svenska byrålådor och skräpar lite varstans.

Det finns inte så stor anledning att spara dem eller hur? Då kan du faktiskt lämna in dem till din närmaste ögonklinik, för nästan alla sådana har numera något samarbete med lasarett och ögonkliniker till exempel i Estland, Lettland, Vitryssland osv.

Nu är behovet av hjälp större än på mycket länge i länderna i öst.
Folk har hastigt fått det jättesvårt, inflationen rullar på, priserna höjs på mat och el, folk förlorar jobben överallt, och de som har jobb, får lönesänkningar på mellan 15-50 %!!!

Man fattar inte att det är sant. Men det är det.

Så - har du gamla glasögon liggande, hur fula du än tycker att de är - de kan betyda massor för någon granne i öst. Lämna in dem, skänk dem. Kontakta din ögonklinik.


....

Ja gillart!

Schyssta Åhléns skänker alla varor som är skadade eller inte kan säljas till Stadsmissionen och Myrorna.
Det är en del i koncernens CSR-arbete, dvs hur företaget visar att de tar ansvar för människor och miljö.
Tidigare har de också meddelat att man tar bort alla dunprodukter ur sortimentet.

Deras nya CSR-ansvariga verkar vara en frisk fläkt - fortsätt så Filippa!

Camino en föregångare

Jag gillar verkligen tidningen Camino.
Den har allt man kan önska av ett bra magasin, som småtips, artiklar med intressanta ämnen, skitsnygg och modern layout och framför allt - ett stort hjärta och engagemang för det de gör och tror på!

Den är en av få tidningar jag prenumererar på. Nättidningar i all ära, men de glöms lätt bort i störtfloden av mail, nyhetsbrev, länkar och tips som bara väller in i mailboxen varenda dag...

Den verkliga papperstidningen ligger kvar på köksbordet eller bredvid sängen när jag kommer hem. Så kan jag fortsätta läsa i lugn och ro.

Det enkla är det allra svåraste....

Har suttit på Kunskapsdag idag - ett smörgåsbord av varierande föreläsare inom olika områden; främst personlig utveckling och arbetsmiljö och affärsutveckling till en viss del.

Det som slår mig varje gång jag går på något sådant här (vilket jag gjort ganska många gånger vid det här laget) det är att det är egentligen så himla lite som behövs för att man ska:
* skapa ett bättre klimat på jobbet
* Fungera bättre ihop med arbetskamrater/partner/vänner etc...
* rädda förvirrade ungdomar från att gå vilse
* Få vem som helst att känna att livet är värt att levas...

Nämligen - att SE och BEKRÄFTA dem.
Låta dem förstå att de är intressanta och bra och viktiga människor. Bara för det de är. Inte vad de gör.


Så himla enkelt är det.

Och jag kan det inte än. Fast jag försökt i halva mitt liv.....
Men jag tänker fortsätta.

....

Yes we can!

Förut idag kom min dotter hem från Hallunda, där hon varit i tre dagar på Ung Kultur-dagarna. Totalt uppfylld av alla fantastiska saker hon upplevt, gjort och lärt sig har hon följaktligen inte pratat om annat hela eftermiddagen och hela kvällen so far. Och jag har lyssnat, andäktigt och beundrande, imponerad - och avundsjuk...

Varför får inte jag åka på såna där roliga grejer!? Jag vill också...!

Men så tänker jag att va sjutton, jag ordnar ju en massa egna roliga grejer. Det blir inte i samma storlek som UKD, jag menar Riksteatern har en LITE större budget än vad vi har på Grammofon. Men vi kan vi med.

Nu håller jag på och planerar för en Kreativ Workshop som vi ska ha i april, sen ska det bli GiG - Grammofon i Gränden hela sommaren och så har vi Kulturnatten då det kommer att bli roligaste stället i hela stan hos oss....!

Så det så. We can do it!

...

De verkliga hjältarna

Fredagens höjdpunkt (eller en av dem i alla fall) är K-Special, gärna kombinerat med ett glas rött och lite choklad.
Ikväll var rubriken Black music, om hur den svarta musiken uppstod. Det är en oerhört tragisk bakgrund som musiken bottnar i, det vet vi ju. Och även om man redan vet historien och vad som försiggått, häpnar man återigen över att det bara är nåt halvsekel sedan de hängde och brände de svarta i den amerikanska Södern.

Herregud, det är ju som igår sett ur ett mänsklighetsperspektiv.

Och sett i det sammanhanget känner jag en enorm respekt och beundran inför de människor som vågade bryta mot vansinniga regler och framför allt mot de vitas idioti och okunskap, som segregationen innebar.
Ta Rosa Parks, som vågade sitta kvar på sin plats i bussen trots att en vit man krävde att hon skulle lämna den till honom.
Och den unga färgade tjej (Elizabeth nånting hette hon tror jag) som var den första som skrev in sig vid ett universitet i USA. Och som fick utstå så mycket hån, tillmälen och hot.

Vad modig hon var!! Jag undrar om jag nånsin skulle våga vara så modig.

Jag undrar så vad hon gör idag, lever hon än?

Ännu mer undrar jag vad de vita unga kvinnor och män som var där, och som skrek åt henne, spottade och försökte skrämma bort henne - vad de gör idag? Sitter de hemma och bara skäms ihjäl, när det gått upp för dem hur fel de hade...?

Vilka hjältar de var, rosa, Elizabeth, Martin Luther King.... osv.

Och det finns massor av hjältar idag med; Aung San Suu Kyi är en. Hon har satts i husarrest av den burmesiska militärregimen. Hjälp till att pressa på att hon friges, gör det här på Avaaz sida.

....

Nu fick jag en idé!

Jag läser in mig på en hel del som rör kreativa processer just nu. Vad är det som gör att vissa får kontakt med sitt kreativa inre ganska lätt, till exempel?
Och vad kan man göra för att hjälpa folk att komma loss med det kreativa tänkandet, hitta nya lösningar på problem osv?

En hel del, faktiskt.

För alla kan tänka kreativt, men alltför många tror det inte om sig själva, och de saknar redskapen för att göra det. För kreativitet är inget som bara kommer av sig självt. Det kan man öva upp i ganska stor omfattning. Och får man rätt peppning och handledning så kan man hitta ännu längre in i de vindlande hjärnskrymslena och upptäcka fantastiska saker! Både om sig själv, men också att man kan hitta lösningar som är helt makalösa.
En inspirerande person som kan mycket om kreativitet är Teo Härén. Det finns mycket att läsa om och av honom på nätet, det är bara att googla på namnet.
Själv har jag hans Idébok bredvid mig på skrivbordet. Den är alldeles svart, och ungefär hälften av sidorna inuti är alldeles vita. Där är det meningen att man ska skriva ner sina egna kreativa idéer och tankar.
Nu funkar vi människor ju rätt olika, så för mig passar det bättre att skriva ner mina idéer på lösa små lappar som jag försöker samla ihop hela tiden. Och så kommer jag konstigt nog på massor med bra idéer när jag sitter på konferenser. Både intressanta och tråkiga konferenser faktiskt.
Marginalerna i mitt anteckningsblock är alltid fullklottrade med idéer och tankar som jag måste komma ihåg till senare.

Har du några tips på metoder eller personer som kan användas för att utveckla mer kreativitet? Tipsa gärna! Jag är på jakt.

...

Misär om hörnet

Jag har länge haft uppfattningen att mänskligheten ständigt utvecklas till det bättre, dvs att kunskap ökar, förståelsen människor emellan ökar, förbättringar sker stadigt osv.

Jag vill tro att det finns en inneboende kraft hos människan att vilja det goda.

Men ibland blir jag lite trött och missmodig.

Just nu är det hårda och otäcka attityder som växer fram på sina håll. I Riga demonstrerade en hoper gamla ss-nassar igår. Vad är det som ger sådana ideologier näring? Okunskap hävdar jag. Man söker enkla syndabockar, i stället för att förstå de stora och mer komplicerade sammanhangen.

Jag tänker på de fattiga i Lettland, de som knappt har mat för dagen och som bor i eländiga ruckel där vinden viner genom väggplankorna.
Men det är inte de som går ut och demonstrerar på gatorna.

Lettland är så nära oss, och ändå så långt borta.

Pratade med en vän där häromdagen, hon berättade att hon och hennes kollegor, som jobbar i en kommun, har fått lönesänkningar på 15 %. Och det kommer bli mer, hade de fått veta.
Men det fanns de som fått lönesänkningar med upp till 50 %, berättade hon sedan! Så hon ansåg sig lyckligt lottad. Hon hade ju fortfarande jobb.

Vi fattar inte hur bra vi har det, vi i Sverige.

Och de där ss-snubbarna i Riga, de borde lägga sin energi och engagemang att jobba politiskt eller ideellt i stället, och på det viset bidra till att göra situationen bättre för alla människor i landet.


...

Mer kunskap åt folket

Skaffa färre barn, och rädda miljön! Det hävdar några brittiska politiker och forskare, skriver Dagens Nyheter. En av dem gick så långt att han påstår att det skulle vara "oansvarigt att skaffa fler än två barn".
Detta mot bakgrund att ju fler vi blir desto mer tär vi på jordens resurser.

Ett inte helt genomtänkt resonemang, tycker jag. Det går inte att jämföra en sexbarnsfamilj i t ex Europa med en sexbarnsfamilj i Afrika. Den europeiska familjen har helt andra resurser att förbruka resurser, vilket gör dem till miljöbovarna nr 1 i den här jämförelsen.
Så vad det handlar om är alltså hur vi lever och vad vi väljer att konsumera.

Sen är det paradoxalt så att ju mer utvecklat ett samhälle blir, med ökande utbildningsgrad och ökade inkomster, väljer folk att skaffa färre barn.

Så britternas oro skulle kunna lindras genom att satsa mer på utbildning...

Förunderliga djur...

Rökringar har man ju sett, men luftbubbleringar....?

Hur 17 gör de? Jag fattar verkligen inte hur de kan få dem att stanna som ringar... Se själva!

Så får du roliga arbetskamrater

Tycker du att dina kollegor på jobbet är trista typer..? Önskar du ibland att du hade mer spännande och intressanta arbetskamrater?

Varför inte göra det bästa av situationen - låtsas!

Föreställ dig att allihopa på ditt jobb är karaktärer i en brittisk deckarserie, och upptäck hur de passar in i alla de skruvade egenartade typer som brukar finnas med i typ Morden i Midsomer eller liknande.
Helt plötsligt kommer du inse att de faktiskt är riktigt roliga, och du kommer börja se fram mot varje fikarast som du tidigare undvek till varje pris. Varje karaktärsdrag som surhet, grinighet, petighet, gnällighet eller inåtvändhet kommer att framstå som en intressant egenskap som blir en krydda i tillvaron.

En bekant till mig provade det här, och numera säger hon sig ha riktigt kul på jobbet. Hon har faktiskt fått en bättre relation till sina kollegor också. Kanske folk faktiskt blir lite gladare och öppnare när de märker att nån gillar dem, just för att de är som de är.

...

Vad är världen värd?

De europeiska ledarna vet att de rika länderna måste avsätta pengar till utvecklingsländerna så att de kan minska sina utsläpp av växthusgaser och anpassa sig till klimatförändringarna.

Just nu är de samlade i Bryssel allihopa, men än så länge har man inte kommit överens om hur mycket pengar man ska avsätta. Tanken är att varje land ska betala utifrån sin kapacitet och hur mycket utsläpp landet har.

Det skulle innebära att EU skulle betala 35 miljarder per år t o m 2020. Det motsvarar i Euro 1.30 per person. En bussbiljett ungefär.

Och ändå kan de inte bestämma sig. Mest motsträvig är den polska regeringen. Där vill man inte diskutera några pengar och är inte beredda att betala för de stora utsläpp man är skyldiga till idag.
Nu är det upp till de beslutande att komma till skott inför det stora toppmötet den 19-20 mars. Om man inte kan komma överens tills dess, äventyras möjligheten att komma överens vid FN:s klimatmöte i Köpenhamn i december i år. Och det kan komma att kosta oss livet, bokstavligt talat. Så vad är 1,30 Euro?

Hjälp till att övertala Polens premiärminister Donald Tusk att sluta blockera ett avtal mot klimatförändringarna. Skicka honom ett meddelande här, ett e-mail som ber honom att leva upp till sina ord om att visa solidaritet med utvecklingsländerna.

Ett brev betyder så mycket. Mer än någonsin.

...

Teknikens under

Ikväll har vi pratat på Skype med vår vän G i Egypten. Han sitter i sitt tält ute i öknen, mitt ute i ingenstans, halvvägs mellan Hurghada och Sudan.
Och vi pratar med varann som om vi satt nästgårds.
Tekniken är fantastisk.

Där är det 23 grader varmt i vattnet, och 30 i luften. Det är fullmåne i kväll och det enda som hörs är vågornas rytmiska brus mot stranden.

I havet simmar delfiner och jättesköldpaddor.

Om en månad är jag där.

Ditt ord betyder mycket

Det finns många sätt att bidra till en bättre värld. Allt behöver inte handla om att köpa miljövänligt, välja eller välja bort olika produkter osv.

Ett enkelt och väldigt roligt tips är att skriva en insändare.

En del kanske kan tycka att det är för svårt, det tar emot att skriva och formulera sig, men det är en del i utmaningen som sedan ger en glädje och tillfredsställelse. Inte minst när man ser sitt alster infört i tidningen. För de tar in det, det gör de alltid. Bara det inte är skrivet på ett fullständigt huvudlöst eller otrevligt sätt.

Och det finns ju alltid någonting man har en åsikt om! Tänk efter bara.

Skriv sedan ner det du tycker i frågan, för fram några bra argument för, var gärna konstruktiv i dina förslag till vad eller hur något kan göras bättre.

Dina åsikter kommer ha betydelse! De läses av många människor, bland dem finns politiker, företagsledare och andra som kan ha stora möjligheter att påverka saker och ting.
Jag jobbar själv i en politiskt styrd organisation, och vet att medborgarnas åsikter tas på allvar. Åtminstone om de är framförda med vett och sans.

Så skriv en insändare! Du kommer förändra världen.


....

Jag och Pernilla och Anna och Renée....

...och du med kanske?

Vill bli en Girlfriend alltså!
För så lite som 50 kr i månaden (ja du får ge mer om du vill) ger du ett stöd till fattiga kvinnor och flickor ute i världen. Du kommer på det viset vara med och påverka framtiden för dem; att slippa bli utsatta för trafficking, könsstympning, tvångsgifte, tiggeri, svält...you name it.
Det är organisationen Action Aid som jobbar för att motverka allt detta och genom deras kampanj Girlfriend kan du nu vara med och bidra till en bättre värld.

Jag utmanar dig, går du med och blir en Girlfriend!?

Hmmm... tänker du kanske som jag gjorde först: - jag är ju redan med i Amnesty, är fadderförälder, stödjer Rädda Barnen, Röda Korset, Läkare utan gränser...

OK. Men jag kan fortfarande avvara en femtiolapp i månaden. Om den betyder massor för andra så ska de ha den.

Så kom igen!

Berätta hur du gör! För mig, och för dina vänner!


....

This is Dogville

Jag önskar att jag hade mer tid att se på film. Det görs så otroligt mycket bra filmer, även om inte alla är så lätta att få tag i. En del går 1-2 veckor på små biografer i storstäderna, en del kommer över huvud taget inte ut på bio och då får man hoppas att de går att hitta på dvd så småningom.

Men en del går på tv också. Igår kväll hade jag bespetsat mig på att se Dogville som gick på tvåan. Ni vet, Lars von Triers film från 2003. Bara det, att det var SÅ länge sen den gjordes. Jag hade för mig det var precis häromåret...

Nå. Inledningsvis kände jag mig lite skeptisk. Nog för att det var ett intressant minimalistiskt drag att låta handlingen utspela sig i en studio, med den lilla byn Dogvilles hus och gator uppritade direkt på golvet, men jag befarade att det skulle, hur ska jag säga, göra filmen lite platt och tråkig...

Ingen fara. Filmen bara växte och växte och gjorde att jag absolut inte kunde gå ifrån, något som jag lätt kan göra om jag inte anser en film tillräckligt bra.

Nu ska jag inte återge händelseförloppet här, för om det är någon som läser detta som inte har sett filmen ifråga, är det absolut nödvändigt att denne gör det.

Men jag vill i alla fall säga att von Trier har en hel del att förmedla, som väcker tankar om oss människor och om våra samhällen; om beroende och tillit, om begär och småskurenhet, om illvilja och avund och vad vi människor är kapabla att göra när situationen eller förutsättningarna är "de rätta".

Det är verkligen otäckt att tänka sig in i hur det skulle vara att hamna i en liknande situation som Grace (Nicole Kidman) där ingen finns som kan hjälpa en, inte ens de som säger sig vara ens vänner eller förtrogna. Och vilka känslor det föder, hur hämnd och vedergällning kan tillåtas bli det oundvikliga slutet, även för den som föresatt sig att vara ödmjuk och visa tillit.

Det är inte alls otänkbart att det skulle kunna hända vem som helst av oss, vi ska inte ta dagens liv och samhälle för givet. I vissa stycken har vi redan ett Dogville-samhälle här...


Filmen skapar massor med frågor och ger inga självklara svar, på det viset är det en krävande film som begär en del tankeverksamhet.

Slutet adderar det sista frågetecknet med ett bildspel av utfattiga människor i otrolig misär från 30-tal till nutid - allt ackompanjerat av David Bowies "Young Americans".

Hej mitt liv

Inte för att jag fått några som helst vårkänslor än - imorgon utlovas dessutom blötsnö och + 2 grader.

Men läser man Way out Wests förstasläpp av artister kommer sommarkänslorna tillbaka - å, måste boka biljetter.... Mmmm... Bon Iver, Calexico, Band of horses...och förmodligen massa nya spännande musikaliska bekantskaper...

Den här veckan har dessutom varit fantastisk. Måste bara säga det. Fått OK från en stor artist för utställning. Samt nästan OK från radion för ett stort samarbete i december. Igår möte med possible future partner.... Som var lyrisk...!

Och idag inbjudan att medarrangera vårens stora superduperfest...

Kan det bli bättre...! :-)

Se den!

Var på smygpremiär igår, och såg "Slumdog Millionaire". Filmen har fullkomligt nedlusats med priser, och eftersom det ofta kan skruva upp förväntningarna lite för mycket satte jag mig i biofåtöljen utan särskilt stora förväntningar.

Men redan någon minut in i filmen var jag såld - magnifikt foto, häftig musik och en genialisk story som målar upp hela det galet stora skitiga elaka förförande och vackra land som Indien är.

Utan någon som helst sentimentalitet serveras ett samhälles alla sämsta sidor; barnarbete, misshandel, slaveri, religionsmotsättningar, mord, stöld och miljöförstöring. Detta smörgåsbord garneras med alla de sämsta egenskaper som kan hittas hos människor; girighet,avund, ren elakhet, men så småningom även den rena kärleken förstås.

Storyn tråcklar in allt detta i en spännande väv som utgör huvudpersonens liv fram till dess att han sitter i "Vem vill bli miljonär" och med alla sina (oftast sorgliga hemska) erfarenheter visar han sig mirakulöst nog kunna svaren på alla frågorna.

Nå, nu ska jag inte avslöja mer för ni ska gå och se den här, det är helt klart! Premiär på fredag! Imorgon alltså.

Off you go...!

Jag minns än

Idag är det årsdagen igen, nu har 7 år passerat sedan han gick bort. Vår stora buffliga goa häst. Tänk att jag inte har suttit på en häst sedan dess. Och dittills var det ett så stort inslag i mitt liv.

Livet förändras.

Back to the roots

Var det nån som trodde att släktforskning var ett pensionärsnöje kan jag tala om att det var fel. Helt fel.
Släktforskning kommer stort bland alla åldrar nu.

Vi söker väl våra rötter, behovet av att känna sin bakgrund och att ha en historia är kanske större än nånsin i oroliga tider.
På sajter som Kindo och Geni kan du lätt börja lägga upp ditt släktträd. Det är som att lägga pussel, man kan inte sluta och du får en fin bonus på köpet: du måste nämligen passa på att prata med alla gamla släktingar, så du får veta så mycket som möjligt, medan tid är. Du anar inte så mycket spännande de har att berätta, bara man frågar!

En liten varning utfärdas dock - att börja släktforska utvecklas lätt till ett beroende, vilket i allvarliga fall kan leda till att du sitter varenda ledig stund på något landsarkiv och tolkar snirkliga gamla handskrifter från 1700-talets mitt.

Men det är kul!

Hårfint

I affären ses unga tjejer stå och välja bland hårfärgerna på hyllan. Tyvärr innehåller de starka kemikalier och en massa ämnen som är direkt skadliga för naturen (där det mesta hamnar) men även för tjejernas egna kroppar (där en del hamnar).

Om man vill piffa upp hårfärgen så kan jag istället rekommendera ett bättre alternativ än ICA-hyllans diverse kemicocktails.

Tints of Nature har en massa produkter för hår, bl a färgmedel som inte innehåller ammoniak, parabener m m.
De finns att köpa på postorder från bl a Bodystore. Priset där är 127 kr, det är ju inte speciellt mycket dyrare än många andra hårfärger.

Se människorna

1973 packade Daniel Meadows in sig i en 25 år gammal dubbeldäckarbuss, för att börja sin resa för att fotografera folk och miljöer i Thatcher-land. Han hade fått ett stipendium och lyckades skrapa ihop lite mer pengar, tillräckligt för att ha till bensin, framkallningsvätskor och annat livets nödtorft.

Daniels idé var att fota människor där de var, på gatan, och sedan låta dem få sitt fotografi nästa dag.

The Free Photographic Omnibus blev väldigt uppmärksammad där de rullade in på gatorna. Bussen i sig var förstås en uppenbarelse, men detta att någon kom med kamera hörde inte till vanligheterna. Det var fattiga arbetare eller arbetslösa som naturligtvis inte ägde några kameror.
Då, när det begav sig på 70-talet, var det kanske ingen som tänkte så mycket på dessa fotografier. Men nu, 30-35 år senare, är de ett omistligt tidsdokument.

Bilderna av dessa människor har till och med visats på The National Portrait Gallery, vilket inte var så självklart från början. Den högste curatorn där, menade att på det museet visade man inte porträtt på vem som helst. Nej, det skulle vara på människor som åstadkommit någonting, människor som var speciella.
Nå, han insåg tydligen så småningom att även de här människorna var unika, lika mycket som vem som helst.

Om ni kollar in Daniel Meadows hemsida om The Free Photographic Omnibus, leta rätt på historien om Florence, under Photographs.
Den videon hon gjorde skulle jag ge vad som helst för...!

Idag var Daniel Meadows och berättade allt det här och mer därtill under en och en halv magisk timme på Arbetets museum här i Norrköping.

Vi var ett tiotal lyckliga själar som gått dit. Ni andra missade nåt.

Men ni har chansen att se utställningen No such thing as society ända tills 31 maj.


...