Nyårsfirande på is

Nu ska vi snart åka om ett par timmar och hämta vår fadderflicka från Lettland. Hon ska vara hos oss över nyår, och åker hem på lördag igen. Det är första gången hon är här på vintern, tidigare gånger har det alltid varit på sommaren. Får vi se vad hon tycker om svenskt nyårsfirande. Det lär bli rätt lugnt för vår del, förutom henne så kommer min mans gamla mor hit, så vi ska väl mest se på tv och äta lite gott, och kolla så inga bilar eller annat brinner upp ute på gatan...

Nån av dagarna ska vi åka skridskor, det älskar hon mest av allt! När jag har varit i Riga med henne har vi hyrt skridskor och åkt där, de har flera stora isbaneanläggningar, även på torgen inne i stan, det är jättemysigt.

Här får vi nöja oss med Himmelstalundshallen eller kanske Bollspelaren. Inte lika stämningsfullt kanske, men hon kommer nog gilla det, så tar vi med lite varm choklad och mackor.

Men jag blir lite nojjig när jag tänker på det - vi skjutsade nämligen upp en granne till akuten i söndags kväll. Hon hade åkt skridskor med sina barn, satt en rova - och nu har hon opererats och fått plattor insatta i handleden och gud vet allt. Kommer få men för livet...

Så kanske jag borde stå i depån i stället...

Kalla mig vad ni vill....

...jag kommer förmodligen bli kallad glädjedödare, surkart, gnällspik eller vad som helst. För det här är ett känsligt ämne, det vet jag av erfarenhet.

Det handlar om fyrverkerier. Dem gillar jag nämligen INTE.

Eller rättare sagt, visst är de vackra att titta på, det kan jag hålla med om. Men sen är det stopp.

Skälen mot är alldeles för många för att kunna bortses från: Först luftföroreningarna. Halterna av t ex kadmium och arsenik, bly koppar och kobolt och krom, nickel, strontium och titan ökar mellan 80 - 500 gånger under ett större fyrverkeri. Fint att andas in eller?
Djur far illa, är nästa argument. Hundar och katter vittnar många djurägare om, men vad man inte alltid tänker på är att många vilda djur också blir oerhört skrämda. Jag har sett harar fly i panik runt i ett bostadsområde där jag var på ett nyårsfirande, och i vår närliggande park flyger fåglar runt i mörkret, uppskrämda och förvirrade.
Människor far illa också. Många som t ex kommer från krigsdrabbade länder upplever det som mycket skrämmande med alla smällar och bomber. Folk får raketer i ansiktet, smäller bort händer, ögon...allt möjligt.
Bränder startar, när felriktade raketer far in på balkonger, genom fönster osv. Förra nyår fick vi rusa ut och släcka en bil som brann utanför vårt hus, ena däcket hade börjat brinna av en raket som for in under det.


Att det sen bränns av miljoner och åter miljoner kronor i dessa miljöförstörande aktiviteter, det är väl inget argument som biter antar jag. Folk får göra vad de vill med sina pengar. Men det är märkligt att några anser sig ha råd med detta kortvariga nöje, men inte att lägga en krona extra på ekologisk mjölk.

OK - så vad ska man göra då? Eftersom det verkar vara ett nöje som skattas så högt av så många, att man inte vill ge upp detta.

Jag har ett förslag (som vi för övrigt framförde till Norrköpings kommun redan för ett år sedan). Vi har här i stan ett visualiseringscenter, som är knutet till Linköpings universitet, där man har imponerande kunskaper i visualisering.

Varför kan man inte med modern teknik åstadkomma ljusspel och projiceringar som kan ersätta fyrverkerierna? Det borde verkligen inte vara omöjligt att göra något sånt idag! Och vi skulle kunna bli föregångare i hela landet, ja i världen!


Nån som har NÅGRA bra argument FÖR fyrverkerier egentligen?


...

Vem ska man ge till...?

Ingen har väl undgått att notera hur antalet välgörenhetshändelser ökat lavinartat; insamlingar, galor, organisationer som står på stan, annonserar i media, vädjar om hjälp. Särskilt innan jul eskalerar detta något enormt, och jag som förvisso redan är med i flera organisationer, stöttar, skänker pengar, har fadderbarn och så, men känner ändå att man inte räcker till, att man kanske borde göra mer.

Samtidigt kan jag inte hjälpa att jag tänker att hur ska detta funka, blir folk inte liksom uttjatade, avtrubbade..? Snart är det bara ett budskap i mängden, bland prinskorvar och kafferabatter... Eller..?

Hoppas jag har fel. Det är bara en oro jag känner.

Men jag kan verkligen förstå dem som känner viss uppgivenhet inför valet av organisation, vilken ska man välja att stötta? Om man nu inte vill ta en hel drös förstås.

Om man vill läsa på lite, kan Charity Rating vara till stor hjälp. Där kan man hitta mycket och uttömmande information om alla slags välgörenhetsorganisationer, från de stora välkända till små mer okända. Charity Rating har plockat fram årsredovisningar och en mängd andra källor, och utifrån detta gjort analys på över 90 olika organisationer.
Det visar sig att inte alla är lika bra på att redovisa sin ekonomi t ex, och ännu sämre är det med redovisning av hur de styrs, så det finns utrymme för förbättringar, som sagt. Det är bra att man granskar, sånt är viktigt, vi kan inte ta för givet att allt funkar perfekt bara för en organisation vill göra gott.

Det är intressant att notera att vissa stora välkända organisationer fått Röd märkning, vilket innebär att de tillhandahållit bristfällig information, eller inte svarat alls. Gul märkning är ett mellanläge och Grön märkning får de organisationer som tillhandahållit all information som Charity Rating bett om.


...

Dags för utekväll

Hmmm. Efter för mycket choklad, för lite ljus och en allmän förvirring om vilken dag det är kommer jag inte på något speciellt att skriva om idag.

Mer än att jag ska gå ut ikväll och lyssna på de här - och dansa med förstås! Synd att de inte lagt ut nån musik än, de har ju faktiskt varit i studion rätt länge nu (nämligen "vår", dvs Grammofons).

Så vi säger väl så.


...

Lyssna och njut

Här är min julklapp till er alla:

Den mest spröda ljuvliga julsång av Priscilla Ahn, Silent Night, i en helt ny tappning.

Ha en bra jul.


.....

En jultradition

Jultraditioner kan se ut på många vis. En av mina, som är ett absolut måste, är att titta på ett gammalt bandat avsnitt av Two Fat Ladies. För den som missade dessa två synnerligen säregna matlagande brittiska damer, kan jag kort berätta att de gjorde stor succé med sina matlagningsprogram mellan 1996-1999. De susade runt på sin Triumph Thunderbird med sidovagn på den brittiska landsbygden i sin jakt på råvaror, som de sen tillagade, ofta med gamla recept från förr.

I mitt favvoprogram, som jag alltså bara måste titta på en gång varje jul, lagar de mat åt en engelsk gosskör, och det blir äggmousse, fylld gås i ugn, och till dessert en gammaldags glassbomb.

Tyävrr gick Jennifer bort 1999, och vad Clarissa, den andra feta damen, gör idag, har jag ingen aning om. Men jag måste bara delge er henns fullständiga namn: Clarissa Theresa Philomena Aileen Mary Josephine Agnes Elsie Trilby Louise Esmerelda Dickson Wright.
Imponerande.

...

Lyckan kommer till jul?

Jag läste en insändare på debattsidan i grannstadens tidning Corren idag. Jag tycker inlägget var så tänkvärt att jag vill återge det i sin helhet här.

"Köpa mer är fel lösning

Genom att vara nöjda med det vi har kan vi rädda jorden, skriver ANNIKA LILLEMETS, gruppledare (mp) Linköping.

Somliga beklagar att julhandeln kanske inte slår rekord i år igen. Men om alla konsumerade som svenskar behövs tre jordklot till. Och de som har sina materiella grundbehov uppfyllda, blir just inte lyckligare av mer prylar utan behöver få bidra efter förmåga till större syften än egen vinning, i gemenskap med andra. Det finns forskning på hur olika aktiviteter påverkar vår lycka. Sex, umgänge, bön och meditation tycks göra oss lyckligast men shopping kom långt ner på listan.

Trots detta basuneras den falska lösningen ut allt mer desperat: köp mer, bara så häver vi krisen! Köp mer, bara så får vi råd med lärare och läkare! Köp mer, bara så räddar vi jobben!

Vi måste tänka om. Oändlig tillväxt är inte möjlig i en ändlig värld. Det är de fattiga som behöver ökat materiellt välstånd. Välfärd måste inte enbart finansieras genom skatt på arbete och konsumtion. Vi måste inte lönearbeta 40 timmar/vecka för att upprätthålla en allt mer ohållbar konsumtionsnivå som inte ens gör oss lyckliga längre. Den amerikanske företagaren Peter Barnes ger i boken Capitalism 3.0 exempel på hållbar finansiering som avgifter på utnyttjande av naturtillgångar. Alaska delfinansierar sin samhällsservice så. Amerikanska kommuner driver företag, allt från hotell till golfbanor, i samma syfte.

Baserat på en grundlig genomgång av forskningen och tillståndet i världen, uppskattar Lester Brown i boken Plan B 3.0 att vi kan stabilisera klimat och folkmängd, återställa ekosystem och utrota fattigdomen, till en kostnad motsvarande 1/6 av världens militärutgifter.

Vi kan alltså välja medicin, skolor och vindkraftverk i stället för vapen och soldater eller glädjelös lyxkonsumtion. Vi kan vara nöjda med det vi har och dela det rättvist, vi kan dela på jobben, arbeta mindre och älska mer, vi kan med gemensamma krafter rädda jorden och civilisationen och bli lyckligare på köpet. Om vi vill. Ett glatt budskap, ett evangelium, att ta till sitt hjärta i juletid."


Karl Bertil Jonsson kunde inte ha sagt det bättre själv.


....

Ser inte alla på Kalle Anka?

En liten anekdot som utspelade sig för ett par år sedan på mitt jobb. Vi deltog i ett internationellt projekt, med bl a deltagare från Grekland, Tyskland och Belgien. De grekiska deltagarna var här på studiebesök och träffade bl a Arbetsförmedlingen.

Jag var med vid det mötet, när AF:s representant skulle berätta hur välbesökt deras hemsida är, alla dagar på året, ja till och med på självaste julafton! Och det förklarar hon med följande replik: "You see, even when everybody's watching Kalle Anka, we have lots of visitors on the website...!"

Jo, hon sa Kalle Anka också. Inte Donald Duck.

Grekens min var obetalbar, man kan inte se ut mer som ett frågetecken än vad han gjorde....!

Men så kanske det är, att många tror att de flesta i världen tittar på Kalle Anka på julafton kl 15.

Min dotter frågade mig häromdagen vilka tv-program som man tittar på i andra länder på julafton. Om de har vissa program som återkommer år från år. Som vi ju också har Karl Bertil Jonssons julafton, Kan du vissla Johanna etc.

Är det nån som vet, vad de tittar på i Grekland, i Holland, i Tanzania (Do they know it's Christmas time at all?)eller i Australien...?
Skulle vara kul att veta.

...

Upplysande om ljus

Att tända levande ljus är ju inte helt fel så här års. Stämningsskapande, rofyllt och vackert, no doubt about that. Lite slentrianmässigt kallar vi dem stearinljus, men faktum är att de allra flesta är gjorda av paraffin. Och det är ett oljebaserat cancerogent ämne, och det hade i alla fall jag inte en susning om förrän jag läste om det nån gång tidigare i år.

Än har jag inte kommit så långt att jag inhandlat några nya ljus, av någon bättre sort. Men det ska jag försöka ändra på. Det finns Svanen-märkta stearinljus från Delsbo Candle, och en sökning på nätet ger några andra, till exempel Dofta, vars ljus är gjorda av naturliga växtvaxer, och SisslaVissla gör ljus av t ex sojavax.

Så finns förstås de gamla hederliga gula bivaxljusen - bara de inte var så dammigt sjuttiotal....! Men de doftar ju gott förstås. Dem kan man beställa egna gör-det-själv-kit av på flera ställen, till exempel från Creativ Company.

Sen visar det sig att helt ekoreko ljus i stearin finns på flera ställen som t ex IKEA, Clas Ohlson m m. Kolla på förpackningen!

Fångarna är lösa!

Så nu är det över, Musikhjälpen har släppt ut sina fantastiska programledare Kitty, Ehsan och Henrik, som har gjort ett storartat jobb under veckan som varit! Och vilket drag det verkar ha varit där nere i Malmö! Makalösa saker som hänt ute på gator och torg, folk som uppträtt och underhållit på alla möjliga vis och dragit in ännu mer pengar. Bravo!

Såg just avslutningen på TV, och att stafettpinnen nu gått över till Holland, där de just satt igång en liknande satsning. Jättebra, det här kanske blir en Robinson-effekt, ett koncept som anammas lite överallt i Europa.

Själv fick jag en strålande ide! I vår förening Grammofon skulle vi kunna köra en liknande grej nästa år! Vi har nämligen tre jättefina stora fönster ut mot gatan, där vi skulle kunna ha massor med underhållning under ett antal dagar. Föreningen består ju av massor med duktiga musiker, och vi kunde bjuda in andra band och artister, och köra det i ett samarbete med SR.

Ja jäklar, det gör vi! Nån som vill vara med?

Jag önskar mig....

Det här är vad jag önskar mig:

att jobba i en kreativ tillåtande miljö, med lust och vilja att testa nya sätt att se på saker och ting

att ha arbetskamrater som jobbar mot samma mål med glädje, lyhördhet och öppenhet - för uppgiften och för människor av alla slag


Kommer tomten ha med sig det?

Vem behöver pengarna bäst?

Apropå alla insamlingar som sker, hos Musikhjälpen och alla andra - allt är relativt, eller hur!? Musikhjälpen har just nu fått in 1 345 415 kr. Ganska imponerande, med tanke på att de flesta beloppen är på den där 50-lappen man skänker i och med musikönskningen.
Samtidigt delar staten ut miljarder och åter miljarder till att rädda bilindustrin, en näring som grävt sin egen grav under lång tid, när de blundat för miljökrav och anpassningar som måste göras för att fungera på framtidens marknad.
Jag hoppas verkligen att dessa stöd är knutna till rejäla krav på anpassning av produktionen och med hårda miljökrav, annars kan inga jobb räddas på lång sikt.

Slutligen - heja hela musiksverige som tycks vallfärda till torget i Malmö för att lindra nöden för flyktingar runtom i världen!

Musik för världen

Ingen har väl undgått Sveriges Radios stora satsning Musikhjälpen...!? Det har varit en riktig snackis nu runt fikaborden på jobbet ,och åsikterna är lite olika. En del tycker att det är "överdrivet att låsa in sig i en glasbur och hålla på och späka sig", "måste de överdriva så dant"... :-)

Även om jag själv tyckte det var lite fånigt när jag hörde om det först, så har jag ändrat uppfattning rätt rejält nu. Jag tror de har hittat rätt, det här funkar och man kan inte undgå att fascineras över hur det kan vara att bo i den där glaslådan nu efter ett antal dagar.

Programledarna Kitty, Ehsan och Henrik är himla duktiga på att banka in budskapet också, man kan verkligen inte missa det, och vad mig anbelangar känner jag i alla fall att jag helt klart ska sms:a in och önska en låt - minst en!

Måste bara tänka ut vad jag vill önska... Ska jag ta något som jag gillar nu, nåt modernt alltså (det kan jag ju lyssna på när som helst i vilket fall) eller ska jag fundera ut nån låt från förr som jag tycker behöver spelas igen..?
Ska grunna på det. Tänker sms:a imorgon bitti så kanske jag har turen att få den spelad när jag sitter i bilen på väg till Linköping...

Hand in Hand

Jag tror jag har nämnt något om det förut, Barneviks stora biståndssatsning Hand in Hand.
Dagens Industri har under hösten haft en artikelserie där de beskrivit projektet, och även givit flera rapporter från Tamil Nadu, den indiska delstaten där det äger rum. Projektet går i korthet ut på att mikrolån ges till kvinnor på landsbygden som vill starta företag. De startar självhjälpsgrupper - DI jämför med folkrörelsernas barndom i sent 1800-tal, vilket kanske är en tänkbar liknelse - där man samlas regelbundet och sjunger kampsånger, får höra historier som ska sporra och inspirera och genomgår utbildning i entreprenörskap.

En målsättning är att utrota barnarbete, och man satsar även mycket på hälsobefrämjande insatser, läkarmottagningar startas etc. Ett miljötänk finns också med liksom demokratiska aspekter.

6000 nya företag ska på det här viset startas i Tamil Nadu, genom DI:s kampanj har ca 5000 redan startats. Det är bra!

När jag läser listan över vilka som stöttar projektet hittar jag ett (1) från Norrköping, min hemkommun. Ett litet dessutom, med bara en person sysselsatt råkar jag veta. Märkligt dåligt från en kommun av en sådan storlek, med stora företag.

Tror inte företagen på Hand in Hand?

Barn och djur

Det är inte helt ovanligt att barn önskar sig ett djur i julklapp. En liten gullig hamster, eller ett marsvin, eller kanske en fågel.
Tyvärr är det alldeles för många av dessa som efter de första veckornas intensiva uppmärksamhet och gullande med, hamnar i ett hörn där barnet helt glömmer bort sitt lilla djur. En irriterad förälder städar pliktskyldigast då och då, men i övrigt glömmer man bort att ta upp djuret regelbundet, se över hur det mår osv. Klor växer, även tänder kan växa snett, djuret kan få någon ohyra eller sjukdom. Det ser man inte om man inte verkligen tar upp det och undersöker ordentligt. Djur som inte blir ompysslade blir också alltmer osociala och rädda när det någon gång sticks ner en hand i buren.

Så mitt förslag till er som har funderingar på att skaffa ett sällskapsdjur till era barn: bli djurvakt en eller ett par veckor till ett djur vars matte/husse ska resa bort ett tag. Det har flera fördelar; matte/husse blir jätteglada att någon kan ta hand om deras lilla djur, ni får prova på att ta hand om ett, och se vad det innebär, och hur stort intresset verkligen är hos barnet!
Det enklaste är att sätta upp en lapp i närmaste större zoobutik eller på kvartersbutikens anslagstavla. Eller på jobbet, om där finns en anslagstavla.

Det här skulle man kunna utveckla med en nätsajt, där man kunde förmedla kontakter mellan de som vill hitta någon som kan hjälpa till med deras djur och de som är villiga att åta sig det. Kanske en idé att utveckla... Om det inte redan finns förstås.

Vad tror ni, är det en bra idé?

Eko-skvaller

Vi är många som bidrar på ett eller annat sätt för att skapa en bättre värld.

Och hollywoodstjärnorna gör sitt till. På sajten Ecorazzi kan man läsa om mer eller mindre intressanta saker som stjärnorna tar sig för, allt från att skriva på upprop och petitioner till att designa ekologiska lunchlådor. Men vad som är intressant är att de skriver lika mycket om stjärnor som INTE gör särskilt schyssta saker; köper pälsar, förstör natur etc.... Det kan ju skapa opinion när fans kanske börjar agera och höra av sig till sina idoler med synpunkter.

Sajten är väl kommersiell och blingig för min smak, men okej, kanske den kan inspirera till att ta efter de goda exemplen. Vad tycker du?

Pamela Anderson önskar sig något plagg av Stella McCartney till jul. Jag gissar att hon kommer få det.

Kaos och kreativitet

Kreativitet är ett ord som alltid får mig att gå igång! Ordet har närmast en magisk aura kring sig, som får mig att känna mig pirrig och glad och förväntansfull. Lite som julafton! Jag vet inte hur det kommer sig att jag har det här förhållandet till detta ord, men det är ju positivt så det är bara bra.

Kanske kan det ha att göra med att jag i mitt yrkesliv haft förmånen att få jobba kreativt, med kreativa utvecklande processer av olika slag. Jag har också deltagit i workshops och projekt där man aktivt har jobbat just med att locka fram kreativitet, och att testa olika sätt att frammana den kreativa lekfulla ådran, som ju finns hos alla.

Och det är nog det som ger så mycket, det där att få se hur folk blir glada av att upptäcka att man kan skapa något nytt, med sina tankar, och i samspel med andra komma på 50 olika sätt att använda en tegelsten. Testa själv - det är jättekul när man börjar komma uppåt 25...

Kaospiloterna var tidigt ute med att jobba med kreativitet på helt nya spännande sätt. De var länge stora förebilder för mig och gav mycket input till mitt sätt att jobba. Sedan några år finns de även i Sverige, annars har ju Kaospiloterna sitt ursprung i danska Århus.

Apropå kaos - det sägs ju att ens arbetsrum eller skrivbord säger en hel del om hur man är som människa och ens arbetssätt. Jag brukar ibland misströsta när travarna av böcker och papper och lappar med idéer växer omkring mig, men när jag såg en bild på nobelpristagaren i ekonomi, Paul Krugman, där han satt i sitt arbetsrum, då kände jag att mitt rum, ja det är ju faktiskt rätt okej.

Och lite kaos, det krävs nog för att även kunna vara kreativ.

Vem vill bli ambassadör...?

Jo, jag kan tänka mig det.

Konsumentföreningen Svea vill ha ekoambassadörer, och jag sitter och tittar på annonsen där de efterlyser dessa. Det låter himla intressant, jag är bra sugen. Det vore spännande att vara med och kunna bidra till ett ökat medvetande om ekofrågor även på det viset.

Jag tror jag skickar in en intresseanmälan.

Nån som har erfarenhet kanske? Vore intressant att höra om i så fall. Skriv gärna en kommentar!

Ikväll är det fest!

Jag har en fäbless för Nobelfesten. Mixen av glitter, musik, vetenskap, litteratur och diverse underhållande trivia är perfekt att försjunka i en mörk decemberkväll.
Jag har förstått att många, liksom vi, har tagit för vana att göra nobeldeltagarna sällskap genom att äta en middag samtidigt med dem, fast hemma framför tv:n. Hos oss blir det dock inte trerätters festbankett, utan av någon anledning mezetallrik som vi beställer från en trevlig grekisk kvarterskrog. En tradition så god som någon!

Vilka rättigheter har du?

Imorgon, den 10 december 2008, är det 60 år sedan de Mänskliga Rättigheterna antogs av FN:s Generalförsamling.

Begreppet mänsklig rättighet har blivit lite missbrukat på senare år. Det är inte helt ovanligt att folk uttrycker t ex i insändare att det är "deras mänskliga rättighet" att köra bil, eller att äta korv eller röka eller vad det nu kan vara.

Just de aktiviteterna finns dock inte specificerade i konventionen i fråga. Där handlar det i stället om att "alla människor är födda fria, och är lika i värde och rättigheter".

Tänk om det ändå vore så.

Tyvärr är vi inte där än. Fattigdomen ökar dramatiskt just nu, ca EN MILJARD människor beräknas nu leva i fattigdom. De har m a o inte rätt ens till mat för dagen.

Men OK, 60 år är en kort tid i mänsklighetens historia. Jag hoppas innerligt att vi blivit så mycket klokare att vi har skapat en värld där alla åtnjuter de mänskliga rättigheterna om 60 år från nu.

Man kan läsa en hel del intressant om MR-frågor på regeringens MR-sida. Intressant att bl a läsa alla rapporter från världens länder. Läs om ditt favoritland - du kommer kanske att bli förvånad!

Hjälp att utveckla och förändra

Lätt körigt den här veckan, så det kanske blir korta inlägg här. Gör ett extrajobb om kvällarna, vilket innebär att jag i princip åker hem från vanliga jobbet för att sätta mig vid datorn och jobba vidare med det andra.
Men klagar alls inte, det är helt självvalt. Och klart på torsdag.

Men kände att jag ville tipsa om en skriftsamling som organisationen Forum Syd ger ut. Samlingsnamnet är "Metoder för förändring" och består av 7 skrifter, lättlästa välskrivna och föredömligt korta publikationer, tänkta att användas i organisationer, föreningar osv som vill jobba med förändringsarbete.

I första hand är de tänkta för biståndsorganisationer, men eftersom jag läst de flesta av dem, kan jag säga att de är väldigt användbara i många andra föreningar och liknande.
Några exempel:
Utveckla organisationen och skapa förändring
eller
Förverkliga demokrati och skapa rättvisa
eller
Minska fattigdomen med ungas inflytande

Den sistnämnda kan vara till stor hjälp även när det gäller att öka ungas inflytande, på skolor, fritidsgårdar, i föreningar etc.

Jag skulle till och med vilja påstå att de här böckerna kan vara inspirerande även för dem som vill förändra på sin arbetsplats, så om du är intresserad av förändringsfrågor och utvecklingsarbete, kan jag varmt rekommendera dem!

Vad är bra med min blogg?

Igår kväll surfade jag runt ett tag på en del andra bloggar, så där som det kan vara himla trevligt att göra när man känner att man har lite tid. Hoppade från en blogg som jag gillar, och hoppade över till någon som den rekommenderade, och så vidare och så vidare.

Småtrevligt, som att vara ute och gå en kväll och titta in genom folks fönster. Fast lite mer än så förstås. En del är väldigt utlämnande. På gott och ont, antar jag. Men det är sånt som många gillar att läsa verkar det som, för de bloggarna har ganska hög besöksstatistik.
Och det är inget konstigt i det, människor är människor, i det ingår att bry sig om andra och att höra om hur de tänker och känner. Det är så vi lär oss mer om oss själva också.

Men jag tror att det är det som kanske bidrar till att det aldrig händer något med min blogg. Jag har ungefär samma antal besökare, dag ut och dag in, månad efter månad.
I och för sig är jag jätteglad för ca 150 unika besökare i veckan, det är ju fler än vad man skulle hinna prata med IRL. Alltså helt nya personer.

Men ändå.

Fast jag har ju valt att ha en lite mer "opersonlig" approach, i så måtto att jag mera vill skriva om sådant som jag vill att andra ska uppmärksamma och bry sig om. Och det är ju en personlig vinkling på det förstås. Men jag, personen som skriver det här, jag kommer inte fram i särskilt hög grad.

Och det känns trots allt inte som om det var det jag ville med den här bloggen. Jag vill att den först och främst ska vara mitt fönster ut i världen, som jag kan öppna och luta mig ut genom och ropa "hallå! Har ni hört om det och det och det, hjälp till och gör skillnad, agera du med....!"

Du som läser min blogg, vad uppskattar du och vad skulle du vilja läsa mer om?

Det vore himla intressant att få veta!

Angelägna rapporter

Vem pratar om hur det är i Tjernobyl i dag, hur dugongerna mår utanför Japan, vart allt elektroniskt avfall tar vägen, osv...?

Jo, Greenpeace! De har en "nyhetskanal" på Youtube, där rullar korta filmer hela tiden, om alla de massor med olika frågor som är angelägna att sätta ljus på runtom i världen.

Någon kan kanske känna det som hopplöst efter att ha sett en del av dessa reportage - men de flesta blir nog peppade att hjälpa Greenpeace, så att de kan fortsätta sitt viktiga arbete.

Heja Indiska!

Kläder och skor som packas upp i ute butikerna ger personalen eksem och luftvägsproblem. Det skriver tidningen Market om denna vecka. Bik Bok berättar att de hanterar detta arbetsmiljöproblem genom att lufta kartongerna, och att använda handskar när varorna packas upp.
Det löser förstås de akuta bekymren – men i grunden kvarstår ju ett jätteproblem; i tillverkningen har en mängd kemikalier tillsatts för att förstärka färger, förhindra mögelbildning, flamskydd med mera. Dessa kemikalier påverkar hälsan för de människor som jobbar där – i asiatiska länder som Indien, Kina, Malaysia osv – men också miljön i form av utsläpp i mark, vatten och luft.
När vi konsumenter har köpt kläderna tillråds vi att tvätta dem innan användning – och så går resterande gifter ut i våra vattendrag.
Och de stannar inte här – rester av vissa mycket svårnedbrytbara ämnen har återfunnits i isbjörnar! Och de går ju inte på svenska stadsgator – vad man än sen tror i andra delar av världen… ;-)

Så vad ska göras åt denna problematik? Indiska har hittat en lösning på hur man undviker att behöva gasa containrarna med kläder innan de går iväg från tillverkningen i Indien. (Anledningen till att man gasar dem är att undvika mögelangrepp eller ohyra, det är ju fuktigt och en helt annan insektsfauna där).
Så vad gör de?
Jo, man skrubbar rent containrarna innan de packas med varor. Simsalabim, det blir rent.

Är det inte helt genialiskt! Back to the roots, säger jag.

Fortsätt köpa Rättvisemärkt!

På Uppdrag Granskning igårkväll kollade man upp hur det står till i teproduktionen i världen. Man besökte stora teländer som Sri Lanka, Indien och Kenya och granskade hur det går till på teplantagerna där. Programmet skulle handla om Rättvisemärkt, ifall det är någon skillnad mellan det etiskt producerade teet och det konventionella.

Jätteintressant!
Jag bänkade mig.

En stor del av inledningen handlade om hur dåliga förhållandena var på konventionella teplantager; långa arbetsdagar, låga löner, barnarbete, arbetarna fick inte tala med utomstående, inga skydd användes vid användning av kemikalier, besprutningsmedel, etc.
För mig som är väl insatt i arbetsvillkor världen över var detta inga nyheter. Tyvärr alltför välkänt.
I stället ges bevis återigen på hur stora västerländska bolag, i det här fallet brittiska, i stället utnyttjar fattiga människor till bristningsgränsen. Företagen ansluter sig visserligen till t ex FN:s Global Compact, en slags uppförandekod, men den, liksom flera andra liknande, förpliktigar till intet. Om inte företaget VILL åstadkomma förbättringar, kan de komma undan ganska lätt.

Så jämfördes det med situationen på teplantager som producerar åt Rättvisemärkt eller motsvarande(t ex Max Havelaar i Danmark). Inte heller där är det en dans på rosor precis. Arbetsdagar är långa, löner är inte särskilt höga - men. Det finns faktiskt en annan slags trygghet där Rättvisemärkt har inflytande. De pengar som förs över från Rättvisemärkt skall användas till att förbättra levnadsvillkoren för de anställda. På ett ställe sattes pengarna in i en pensionsfond. En kvinna sade att hon inte hört om någon som fått pension, inte ens de som varit pensionärer i 15 år. Men Rättvisemärkt har inte funnits i 15 år!
Så kunskaper och förväntningar kan ibland vara rätt bristfälliga. Även på svenska företag kan inte alla anställda alla villkor och avtal som de berörs av, så där utantill.
En plantage hade använt Rättvisemärkt-pengarna till att laga taken. Detta fick de kritik för, det skulle nämligen plantageägaren själv bekosta! Jag hade blivit mer upprörd om plantageägaren hade använt pengarna till att fixa sin egen kåk med, eller om han försnillat dem. Nu gjorde han ju i alla fall något bra!

Jag vill inte påstå att allt är frid och fröjd med de teplantager som Rättvisemärkt anlitar. Men det tar tid att ändra på kulturer och traditioner som påverkar situationen där; synen på kvinnor och barn, kastsystem, ägarinflytande osv.

Det viktiga är att någon försöker ändra på villkoren för de fattiga. När inte storföretagen gör det.

Bilder av livet omkring

Om jag vore i Göteborg skulle jag gå till konstmuseet där, och se årets Hasselbladspristagare, den mexikanska fotografen Graciela Iturbide.

Vad häftigt det är med fotografi, och vad mycket man kan göra. Och vad jag önskar att jag kunde nåt om foto. Har anmält mig två gånger till fotokurs och än har ingen av dem startat... Är det för att det bara är jag som är anmäld, eller är det för att det är jag som är anmäld...?

Hmmm. Men man kan göra mycket bara genom att ge sig ut och fota. Och försöka lära sig lite.

Agera mot GMO!

Enligt Eurobarometern är 72 % av Sveriges befolkning mot GMO - dvs genmodifierade grödor.

Trots det går regeringen i rakt motsatt riktning, och arbetar aktivt för att föra in fler genmodifierade grödor i svenskt lantbruk.

Det finns inga långtidsstudier på vilka effekter GMO-grödor har på varken människor eller djur eller andra växter i naturen. Ändå struntar regeringen i försiktighetsprincipen, vilket är vad som borde råda.

Det är 3 dagar kvar att agera mot detta! Gå in på Greenpeaces hemsida och skriv på uppropet.

Greenpeace kräver att majsen NK603 x MON810 dras tillbaka från marknaden, att riskbedömningen förbättras, och att lagstiftningen efterlevs så att långsiktiga effekter tas hänsyn till.
Som ett led i att uppmärksamma detta projicerade Greenpeace den här ljusbilden på Stockholms Stadshus den 20 november.