Fortsätt köpa Rättvisemärkt!

På Uppdrag Granskning igårkväll kollade man upp hur det står till i teproduktionen i världen. Man besökte stora teländer som Sri Lanka, Indien och Kenya och granskade hur det går till på teplantagerna där. Programmet skulle handla om Rättvisemärkt, ifall det är någon skillnad mellan det etiskt producerade teet och det konventionella.

Jätteintressant!
Jag bänkade mig.

En stor del av inledningen handlade om hur dåliga förhållandena var på konventionella teplantager; långa arbetsdagar, låga löner, barnarbete, arbetarna fick inte tala med utomstående, inga skydd användes vid användning av kemikalier, besprutningsmedel, etc.
För mig som är väl insatt i arbetsvillkor världen över var detta inga nyheter. Tyvärr alltför välkänt.
I stället ges bevis återigen på hur stora västerländska bolag, i det här fallet brittiska, i stället utnyttjar fattiga människor till bristningsgränsen. Företagen ansluter sig visserligen till t ex FN:s Global Compact, en slags uppförandekod, men den, liksom flera andra liknande, förpliktigar till intet. Om inte företaget VILL åstadkomma förbättringar, kan de komma undan ganska lätt.

Så jämfördes det med situationen på teplantager som producerar åt Rättvisemärkt eller motsvarande(t ex Max Havelaar i Danmark). Inte heller där är det en dans på rosor precis. Arbetsdagar är långa, löner är inte särskilt höga - men. Det finns faktiskt en annan slags trygghet där Rättvisemärkt har inflytande. De pengar som förs över från Rättvisemärkt skall användas till att förbättra levnadsvillkoren för de anställda. På ett ställe sattes pengarna in i en pensionsfond. En kvinna sade att hon inte hört om någon som fått pension, inte ens de som varit pensionärer i 15 år. Men Rättvisemärkt har inte funnits i 15 år!
Så kunskaper och förväntningar kan ibland vara rätt bristfälliga. Även på svenska företag kan inte alla anställda alla villkor och avtal som de berörs av, så där utantill.
En plantage hade använt Rättvisemärkt-pengarna till att laga taken. Detta fick de kritik för, det skulle nämligen plantageägaren själv bekosta! Jag hade blivit mer upprörd om plantageägaren hade använt pengarna till att fixa sin egen kåk med, eller om han försnillat dem. Nu gjorde han ju i alla fall något bra!

Jag vill inte påstå att allt är frid och fröjd med de teplantager som Rättvisemärkt anlitar. Men det tar tid att ändra på kulturer och traditioner som påverkar situationen där; synen på kvinnor och barn, kastsystem, ägarinflytande osv.

Det viktiga är att någon försöker ändra på villkoren för de fattiga. När inte storföretagen gör det.