Resandet mattas inte av, trots finanskris och recessioner... Och det är väl inte så konstigt, de som har kvar sina jobb har fortfarande gott om pengar, och nu har det varit skattesänkning, så det är ännu mer över. Det enda som märkts av är pensionssparande, och fondsparande.
Min gamla mamma har sparat 50 kr i månaden sedan vår dotter föddes och satt in på ett konto till henne. Nu är en tredjedel av pengarna borta.
Men det var resandet jag tänkte på. Jag läste en artikel om vilka trender vi ser i resandet nu. Som jag ser det är det två helt olika vägar trenderna tar. Det ena handlar om att man söker det genuina, det äkta. Man vill äta lokal mat, bo på lantgård, träffa de riktiga människorna och ta del av deras vardag och liv.
Den andra trenden är raka motsatsen. All inclusive. Snabbt, effektivt och "maximal avslappning". Barnen lämnas på barnpassning. Alla måltider äts på platsen. Det handlar inte om att resa, det handlar bara om att komma bort. Sol och bad.
Jag tror det skulle kunna skapas här hemma. Det vore väl inte omöjligt att skapa med modern teknik en riktig solstrand - förresten ,det sägs att de flesta ligger vid poolen ändå, så fixa en pool, och en artificiell sol. Vågbrus, maten...allt i en låtsasmiljö som kallas Sunset resort eller whatever...
Då skulle ju restiden förkortas avsevärt, och miljöpåverkan minskas betydligt!
Någon kanske hävdar att då kommer inte pengarna till de här länderna som så väl skulle behöva dem; Thailand, Egypten etc. Men så är det tyvärr i de flesta fall redan. Allt för många resorts ägs av västerländska bolag, pengarna flödar ut ur länderna som egentligen skulle behöva dem.
Så tänker du resa utomlands någonstans, till sol och bad - försök att bo på mindre ställen ,familjeägda, eller i alla fall ägda av inhemska ägare. Det ger så oerhört mycket mer att bo närmare det riktiga livet.
Det finns ytterligare en trend som är den allra viktigaste - det etiska resandet. Det kräver att resebolagen har uppförandekoder som t ex Ecpats, som motverkar sexturism och utnyttjande av barn. Skulle man se någon slags barnsexturism när man är ute på resa kan man anmäla det på deras hemsida.
...
fredag 6 februari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
15 kommentarer:
"Det genuina, det äkta", skulle det vara en trend nu?!? Det där har ju varit resandets Största Klyscha sedan 60-talet. Sånt vi var på jakt efter då. Sedan förstod man att man skulle vända på det för att se klart. För en thailändare i Sverige vad är genuinast, vem är "riktig människa" (usch vilket uttryck!) är det en skogsbonde eller en tvåbarnsmamma som jobbar på hotellet. Just det ingen av dem. Det "äkta" ligger helt i Betraktarens ögon. Letar man efter det ser man bara sin egen föreställning. Det blir minst äkta av allt.
Sedan 60-talet? God morgon. Europeer sökte det genuina redan på 1700-talet. Upplysningen hyllade den 'ädle vilden' som levde 'nära ursprunget'. Man jämförde primitivare kulturer med Europa och förhärligade ett enklare, naturligare levnadssätt – 'tillbaka till naturen' – och den primitiva människans bättre förmåga till överlevnad. Samtidigt satte kolonisationen på gång på allvar;)
Inte mycket har hänt sedan dess. Dagens behov av att sortera det vi ser i andra kulturer i 'autentiskt' och 'ickeautentiskt' är ett postkolonialistiskt skolexempel.
Det kanske kan vara en klyscha, men jag tror icke desto mindre att det faktiskt stämmer, med de här trenderna. Sen kan man diskutera vad man lägger in i uttrycken. Vad menar man med "det genuina", "det äkta"?
Vad jag har uppfattat det som, är att det står för motsatsen, det vill säga något annat än "fejkade" miljöer, plastiga nöjesparker och resorts. Det känns inte för mig särskilt genuint eller äkta. Sen kan man säkert har roligt och trevligt även på sådana ställen.
Men ett resande som mer kan sägas söka efter något genuint eller äkta skulle till exempel kunna vara att välja att bo på ställen där man befinner sig lite mer nära "det verkliga" livet, där man kan träffa "vanligt folk"; på ett B&B på skotska landsbygden kan jag prata med familjen som hyr ut rummet, sitta och fika med dem, få höra hur barnomsorgen funkar i deras by osv. Hade jag valt att bo på hotell Hilton hade det blivit betydligt mer "avskärmat".
Och väljer jag att bo i billiga bungalows på Koh Samet, där vanliga thailändare också bor, får jag tillfälle att umgås med dem, sitta och prata tillsammans om kvällarna och ömsesidigt delar vi varandras liv och tankar. Sånt känns för mig mer "äkta" än om jag hade bott på Resort Pink Flamingo.
Men det finns säkert många andra sätt att se på vad man anser vara äkta eller genuint. Anser man att det ska handla om att möta ursprungsbefolkningar i djungeln, då blir det betydligt mer avgränsat typ av resande. Kanske är det postkolonialististiskt, jag skulle mycket väl kunna tänka mig det.
Själv är jag rätt förvånad över det som den här artikeln, som jag refererade till, faktiskt pekade på att trenden med all-inclusive, ökar så starkt också. Men jag utgår ju bara från mina egna preferenser. Andra får naturligtvis gilla det, även om det dessvärre är ett mer miljöpåverkande sätt att turista.
Skillnaderna i miljöpåverkan mellan all-inclusive och 'nothing-inclusive' - hur ser de ut?
Vi behöver inte gå ut i djungeln för att tillämpa postkoloniala teorier. De vill förklara hur identiteter skapats och konserverar gamla koloniala strukturer. Den vurm för oförstörd exotism som genomsyrade den koloniala eran skapade vår bild av den 'verklige' asiaten (gästvänlig, hjälpsam, ödmjuk), araben (mystisk, stark, vis) o.s.v. Postkolonialismen menar att dessa 'påklistrade' identiteter frodas än idag, inom t.ex. film, litteratur, bistånd och turism (resebroschyrerna dignar av förväntningar på 'det genuina, det verkliga, bortom stränderna') och försvårar för forna koloniala områden att utvecklas av egen kraft och i egen (sic) riktning.
Stora turistanläggningar, resorts etc, har ofta en mycket stor vattenförbrukning, energiförbrukning samt genererar mycket avfall - alltså en stor miljöpåverkan. Men det finns de som är anslutna till t ex Green Leaf, Ekoturismföreningen etc, så det finns valmöjligheter.
De där typidentiteterna frodas verkligen ,det kan man ju se ofta i media, litteratur, filmer osv. Det är därför det är så bra att skaffa sig egna uppfattningar, ta kontakt med folk, prata och upptäcka att vi alla är ganska lika när det kommer till kritan.
Det blir problematiskt först när man implicerar uttryck som 'äkta' och 'sann', som i 'sann bild av ett socioekonomiskt område'. För att anknyta till ditt tankeexperiment ovan: Den tyske turist som söker "genuinitet' i en röd stuga i skogen må trivas, men den bild av Sverige han får bekräftad är fortsatt skev.
Green Leaf; lägger det i minnet.
Red: Det beror ju lite på hur tysken i fråga väljer att interagera med lokalbefolkningen. Är han/hon öppen för intryck, nyfiken på den plats man valt samt dess befolkning så kanske han/hon finner att svensken inte nödvändigtvis är tyst inbunden svårtillgänglig osv. (eller så är det just det vi är ;-))
Jag tror att möten på lika villkor är bra för världsutvecklingen och då lutar även jag åt att välja ett resande under andra former än all inclusive-varianten. Sen finns ju fortfarande problematiken kvar att resande medför en miljöbelastning, det är svårt att komma undan. Om vi ändå måste resa så kan vi åtminstone välja former där behållningen tillfaller lokalbefolkningen och där vi inte "förstör" samt ha respekt.
Om en för intryck öppen tysk turist väljer ett 'plastigt' boende, där receptionisten är bördig från Syrien, städaren är polsk gästarbetare och där McDonalds hyr in sig på bottenvåningen, kan han nog lära sig ännu mer om det samtida Sverige och dess innevånare.
Man måste dock inte alltid lära sig något. Den tyske turistens mer troliga val - rekreation i avskild bondemiljö - har självfallet andra kvaliteter. Min poäng (eller en av dem) är att det är vanskligt att koppla ihop sådana val med moraliska aspekter och att klä dem i begrepp som ’äkta'.
:-D,
Jo förvisso, men det är ändå mycket beroende på vilken inställning man har som turist. Nyfikenhet, öppenhet och respekt. Det som är "äkta" och "genuint" ligger mer i hur vi interagerar med varandra. Jag tror att tysken säkert kan få en "sann" bild av Sverige via plastvarianten men inte utan att vara just öppen, nyfiken och ha respekt. Det är iaf min tro.
Det jag har lite svårt för är just den typen av turism som bygger på att vi ska servas, passas upp och att allt ska läggas tillrätta för just våra behov. Att vi t ex kräver en standard som egentligen är svårt att försvara i ett lokalt perspektiv, exempelvis vattenförbrukning etc.
Sen ska jag erkänna att man är där och tassar i alla fall...
När jag var i Thailand på en ö så kunde vi se att vattenreservoaren var på upphällningen och det var långt kvar till regnperioden. Samtidigt ploppade det upp resorts med allt vad det innebär för vattenkonsumtionen. Vi hade dock valt ett mer lokalt boende, men förbrukade säkert ändå mer vatten än lokalbefolkningen.
Vad kan man göra då? Stanna hemma? Jo, men då missar man möjligheten att knyta kontakter, få inblick i andra kulturer. Det är onekligen lite schizofrent att vara miljövän samtidigt som man vill resa, träffa folk och få upplevelser.
Men som jag var inne på tidigare så tror jag på jämlika möten över nationsgränserna där vår närvaro ger en lokal vinst utan att förstöra miljö och kultur.
Då är det lättare att skjuta in sig på rekreationsturism som fokuserar på resursslukande resorts där vinsten allt för ofta hamnar hos utländska investerare.
Jag kommer aldrig att glömma den svenska kvinnan som jag stötte på i Thailand som med tydlig avsmak betraktade lokalbefolkningen, klagade på maten, på standarden och allt hon kunde komma på. Man undrade varför hon lämnade Sverige öht.
Om jag blir sån så skjut mig!
Ja, öppenhet och nyfikenhet är alltid en premiss för att intryck ska uppstå. Ja, respekt för andra – som jag definierar som ett bemötande där man åsidosätter sina förutfattade meningar och strävar efter att se den andre som ett subjekt och inte en 'typ', en representant för något - är alltid det viktigaste, varhelst människor möts.
Däremot har jag inte – måhända av respekt – några problem med att människor ibland åker långt bort från det vardagliga för att bara koppla av med sig själva - på helpensionshotell eller inte. Människor måste få vara både sociala och solitära.
Den enda moraliska distinktion jag gör rörande resor gäller just respekt: att se Det Andra som ett subjekt, kontra att se Det Andra som ett objekt som svarar mot egna behov.
Tillämpning: Att resa avklädd från premisser, kontra att resa med krav på att landet i fråga ska presentera den ’genuinitet’ som resebroschyrer och guideböcker bågnar av. Också på det kollektiva planet är denna distinktion, menar jag, högst väsentlig. 15 miljoner turister som varje år med febrig iver söker ett av tiden opåverkat förindustriellt Thailand, helst bestående av bara 'små fiskebyar' - turistprosans vanligaste glosa - kan ha en förödande impact.
Mitt recept för ett gott resande som också ger intryck är att utan agenda bege sig till platser där många befinner sig. Det är nämligen oftast just där landet i fråga ligger.
Tilläggas kan att också jag ’syndat’. Ovan redovisade insikt, eller självinsikt, kom gradvis till mig under en långvarig ryggsäcksbehängd jakt på 'äkthet'. Vi såg fredliga ut, men i mina ögon blev vi alltmer ulvlika.
Äkta och oäkta är dessutom bara ett annat sätt att uttrycka bra eller dålig smak. "Äkta turistande" är ett sätt att skilja sig från kreti och pleti. Det vill säga ett sätt att distansera sig från andra människor. Come to think of it, en stor del av miljörörelsen kan ses ur samma perspektiv.
Verkar som om uttrycket "äkta" i rese- och turistsammanhang var det som triggade de flesta i denna, för övrigt väldigt intressanta, debatt!
Jag vet faktiskt inte vad artikelförfattaren menade exakt med att använda begreppet eller uttrycket i fråga (den artikel jag läste fanns införd i Corren och NT den 6/2 men det var en TT-artikel, och de lägger inte alltid ut dem på nätet så jag kan inte länka till den).
Men som jag själv känner, är det mer "äkta" att uppleva världen i vanliga miljöer, träffa människor och få samtala med dem, lära mig mer om hur det är att vara människa i andra länder. (Det är intressant var som helst naturligtvis, även i Sverige.) Men nu talade vi om det ur resesammanhang till andra länder. Enligt min uppfattning är det betydligt svårare att uppleva ett land, en kultur genom att vistas på en resort med dess konstgjorda miljö.
Jag föredrar något annat. Men det betyder inte att jag ser ner på dem som åker till sådana anläggningar. Då skulle jag i så fall se ner på rätt många av arbetskamrater, bekanta etc. Och det gör jag inte. Jag är tillräckligt klarsynt för att förstå att de inte är onda in i benet, bara för att de inte gillar att turista som jag gör.
Men vad jag tänkte var att om det enda man är ute efter (enligt den här artikeln då) är att komma till en plats där man kan ligga på en solstol vid en pool, lämna bort barnen, äta och dricka gott, då skulle man kunna göra det här hemma. Det borde finnas en potential att skapa sådana anläggningar i Sverige! Med någon slags konstgjord sol, som kanske inte ger skadlig strålning heller. Tänk vad pengar och miljö som skulle sparas!
Du får väl fråga de av dina arbetskamrater och bekanta som 'lämnar bort barnen' i 'konstgjorda miljöer' om de kan tänka sig att göra detsamma här hemma.
Här diskuteras vilka som är äkta och oäkta, men ingen frågar varför man ska dela in. Men vill ni tillföra något eller är det bara ett sett att göra så att man själv ska vara rätt?
Red: "Den enda moraliska distinktion jag gör rörande resor gäller just respekt: att se Det Andra som ett subjekt, kontra att se Det Andra som ett objekt som svarar mot egna behov."
Jag skull vilja lägga till att det även bör visas respekt i den bemärkelsen att även tänka på miljö- och resurssituationen. Det är inte så respektfullt att komma på besök och lämna stället i dåligt skick....
Skicka en kommentar