Några småkryps liv

Varje år så här års flyttar myrorna in i vårt kök. Inte second hand-butiken alltså (fast det vore ju en höjdare!) utan ja, de små krypen. Ni vet. Det är inte helt ovanligt. Folk tenderar att bli galna av oro för att de ska bli av med hus och hem verkar det som och far iväg och köper Myrr och allt möjligt, för att bekämpa de små liven.

Lugn, bara lugn. Det är övergående. Vi är bara en tillfällig matstation innan det blir lite varmare ute och maten finns där istället. Det behövs verkligen inga kemiska preparat, helt onödigt och hur miljöovänligt som helst.
Salt och peppar fungerar inte heller, kan jag upplysa om. Myrorna använder det nog bara som krydda.


Men visst kan man bli lite irriterad förstås, de är som pytt på att nosa upp om man så spiller en enda liten droppe av nåt sött nånstans. Så man får försöka hålla rent i stället.

Lättare sagt än gjort i en normalslarvig normalmorgonstressad familj.

Men man man inte låta bli att imponeras av myrornas intelligens - eller vad ska man annars förklara det med?

Imorse hade någon glömt kvar en kopp med lite te i botten, förmodligen med honung i, på köksbänken. När jag kom hem vid halvelva var koppen och köksbänken runtomkring svart av myror. Fest!!!

Fast inte så länge. Grymma jag spolade ut myrorna i vasken, usch det är hemskt jag vet men hur schasar man ut myror...!?

Torkade rent bänken, men flera timmar efteråt kom det nya myror som nosade runt, letade letade. Jag kunde nästan höra dem mumla för sig själva: "men vad tusan, de SA ju att det var här nånstans, vart är det där goda nu då....?"

Helt otroligt att de alltså har något kommunikationssystem som talar om, inte bara att utan faktiskt också vart det finns något gott att äta...!

Och dem dödade jag.

Jag kommer aldrig uppnå nirvana...



.....