Tell me something new

För ungefär en 27 år sedan var det ett program på tv, som visade hur djurindustrin funkar i Europa.

Det var filminslag med transporter av kor, hästar, får, allt möjligt som piskades in i transporter, som hissades upp i bakbenen levande, som hivades runt på slakterier runtom i Europa. Det var kycklingar som sorterades på ett löpande band, där alla tuppkycklingar gick rätt ner i en köttkvarn, levande. Och det var filminslag från danska grisstallar, där grisarna stod i trevåningsställningar, där den översta var den enda som åtminstone inte var helt nedskiten. Men alla hade bara en trång bur att stå i, tills det var dags för slakt, de hade så mycket sår på klövar, ben och andra kroppsdelar så man ville bara skrika rakt ut.

Jag grät och grät, såg hela programmet rakt igenom och sen gick jag ut till köket, tog fram den uschliga falukorven som låg i frysen och slängde den med full kraft i soppåsen.

Det var första och enda gången i mitt liv som jag slängt mat, och sedan dess har jag inte ätit kött.

Är inte du beredd att ta det steget, köp då åtminstone kött som kommer från KRAV-godkända djur. Som alltså har fått leva naturligt, fått vara ute, grisar som fått göra det grisar ska göra, böka i jorden rulla sig i lera, grymta och buffas med varandra i en flock.

Kom inte med argumentet att det är för dyrt. Jag vet studenter som har råd att köpa KRAV-mat och ekologiskt, bara för att de helt enkelt fattat det enkla knepet: man väljer bort något annat. Läsk, chips, godis, kakor, färdigmat. Allt det du ändå bara blir sjuk av.

Så något bra gör media ibland. Får man ändå säga. Och idag verkar rapporteringen av danska grisars tillstånd ha uppmärksammats mer än vad det gjorde då, för 27 år sedan. Hoppas effekterna blir större den här gången.

Du kan bidra till det.

.....