Det märks att OS närmar sig. Nästan dagligen hittar man ett eller flera program bland TV-kanalernas tablåer, som handlar om Kina på ett eller annat sätt. Och det får väl sägas vara den goda sidan av OS i Kina, att det sätts mycket fokus på landet nu.
För varje program jag ser blir bilden mer tydlig av detta gigantiska land, med alla dess varierande uttryck och förutsättningar. Det finns så många sidor av Kina.
Man får se det gamla agrara Kina, där jorden brukas för hand. Bostäderna är de allra enklaste, ingen klarar sig på lantbruket längre.
Alla baksidorna av den kinesiska undret, den enorma tillväxten, som åstadkommits enbart genom att 140 miljoner kineser lämnat sina hembyar och flyttat - ibland så långt att det är ofattbart, det kan röra sig om tusen kilometer hemifrån, som tar dagar att resa när de någon gång per år kan åka hem. En del åker hem bara vartannat eller vart tredje år.
Och hemma i byarna finns alla barnen, dessa övergivna "föräldralösa" barn, som gråter och far illa. Visst har en del far- eller morföräldrar som tar hand om dem, men att inte ha mamma och pappa hemma mer, det skapar trauman vars effekter kommer om decennier.
Kina kommer få betala ett mycket, mycket högt pris för sin makalösa tillväxt.
Är det värt det?
Och då har vi inte nämnt miljöförstöringen.
Att Beijing inte kan få luften fri från smog, trots att massor med fabriker stängts ner och trafik stängts av, talar sitt tydliga språk.
Landet håller på att kväva sig självt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
11 kommentarer:
"Är det värt det?" Ja du..... Barnadödligheten (innan de fyllt 5) i Kina har sjunkit från 9% till 2% sedan 70-talet. 1990 gick 13% av barnen inte i skola och var tredje kvinna var analfabet, tio år senare 2% respektive var tionde. Förväntad livslängd var 1950 41 år, nu 73 år. 1990 hade 50% av kvinnorna vårdpersonal med under förlossningen, idag 98%. Os.v. Tllväxt är inte bara platt-tv, datorer, flygresor och mobiltelefoner som hittar hem själva. Det är också en mängd basics som du och jag tar för givet. Är det värt det? undrar du. Vad tycker du själv? Personligen kan jag inte förstå att man ens reflekterar över att det skulle kunna finnas ETT ENDA hållbart argument för att Kina och andra uländer INTE ska få utvecklas till vår nivå. Jag tycker frågan istället är Vad ska vi göra för att det ska gå så snabbt och smärtfritt (för människor och för miljö) som möjligt?
På längre sikt kommer nog Kinas ekonomiska tillvxt att medföra ett mänkligare samhälle, trots många bakslag på vägen.
Peter Ingestad, bloggpoet & nervvrak:
http://kraxpelax.blogspot.com/
http://nattljuset.blogspot.com/
Smakprov:
Ingenting liknar
blixtens enorma stillhet
över ett skogsbryn.
DEt vore mig fjärran att neka kineserna att få ökad livsstandard, men dessvärre är det inte alla som kan åtnjuta det. Inte heller är det de som "njuter" av platt-tv och utlandsresor, det är ju vi i väst som gör. Nej, självklart är det "the basics" som ska höjas. Och det är just det som inte sker. Inte för alla. Det är väldigt skeva fördelningar på inkomsterna. De 140 miljonerna migrantarbetarna har det inte fett. De har så låga löner att de knappt kan lägga undan någonting. 1800 kr/månaden räcker inte långt, särskilt inte nu när matpriserna stiger även där.
Och sina barn träffar de som bäst en gång om året.
Det är DET jag menar med att de får betala ett högt pris.
Och den kraftiga smogen i storstäderna förkortar deras liv med i snitt 7 år....
Din sista fråga tycker jag är bra. Vad ska VI göra för att den här utvecklingen ska gå så snabbt och smärtfritt som möjligt?
Det finns en hel del vi kan göra!
De fattiga idag var också de fattiga igår. Skillnaden är att de blivit många färre och att fattigdomen syns tydligare nu. Så tydligt att t.o.m. media fått syn på den ... och sedan ser Svensson det på tv och upprörs och vill göra en skillnad. Det är förstås helt ok, sorry att jag raljerar, jag blir bara så matt av att det uppenbarligen krävs att utvecklingsländer tar sig upp till Kinas nivå för att vi ska intressera oss för dem. Samt av att detta på ett bestickande vis verkar vara kopplat till en känsla av hot när fattiga länder reser sig ... Men nu gällde det Kina. Du ser "en hel del vi kan göra" för att skynda på och underlätta processen. Mer exakt vad?
Platt-tv, bredband, mp3spelare och annat elektroniskt glitter säljer för övrigt så det dånar i Kina. Men det är alltså inte den ENDA tillväxtfrukten.
Flera fattiga länder har halverat antalet fattiga invånare. Trots detta ökar fattigdomen i världen! Detta helt enkelt för att antalet människor ökar.
Precis som du påpekar är konsumtion inte det enda som påverkar fattigdomen. Det är tillgången till rent vatten, mat, vaccinationer, skolgång, trygghet för liv och lem osv osv. Och det är politiker som har möjligheten att påverka den utvecklingen.
Ländernas regeringar har givetvis ett stort ansvar här.
Men det funkar ju inte som man skulle kunna önska överallt. Vi ser de enormt stora klyftorna som bara växer mellan rika och fattiga. I Kina, Indien, många av de gamla öststaterna, ja lite överallt faktiskt.
Så vad kan vi, vanliga medborgare göra? Tja, engagera oss politiskt kan vara ett sätt. Gå med i en organisation som jobbar för mänskliga rättigheter ett annat. Starta ett demokratiprojekt på jobbet är ett mycket konkret exempel. Demokratisk utveckling lader ofta till minskad fattigdom i förlängningen.
Som ett inlägg på jfs inledande kommentar:
Det handlar väl inte om att inte låta Kina ha en utveckling till vår nivå, det är snarare hur och till vilket pris.
Varför ska Kina m fl göra samma misstag som vi gjorde när vi utvecklades? Dessutom ska dessa länder göra samma resa på mycket kortare tid. Vad får det för konsekvenser? Det är klart att minskad barnadödlighet, utbildning och vård är jätteviktigt men vad händer med den generation av barn till dessa 140 miljoner interna jobbemigranter som sugs upp av industrin? Det är väl är frågeställning som bör tas upp? Likväl som de miljökostnader som den snabba utvecklingstakten medför, vad kommer det att få för konsekvenser?
Jag tolkade bloggposten som en oro för vilket mänskligt pris som måste betalas i framtiden.
Sen kan man ifrågasätta om en utveckling till vår nivå är eftersträvansvärd. Det finns en hel del i vår västerländska livsstil som är högst tveksamma.
Vi tycks numera ha konsumtion som främsta källa till lycka t ex.
Är det verkligen ökad produktion och komsumtion som är vägen till utveckling? Vart leder den vägen i ett globalt perspektiv?
Oavsett vilket land det handlar om, inklusive Sverige så har jag svårt att svälja om priset för utveckling är offer i form av miljöförstöring, kränkta mänskliga rättigheter, ökade klyftor mellan fattiga och rika, övergivna barn etc.
Jag vet att det är lätt att säga för mej som sitter här och skördar frukterna av mina förfäders offer, men jag inbillar mej att jag skulle tyckt det även om jag levt för 100 år sen. Men det är ju ett rätt ofarligt antagande ;-)
RFISH: OK, du ser västerlandet bsidor och känner dig tveksam till om det är värt besväret för uländerna att ta sig hit? Jag råder dig till att lsuta tveka. Det agrara/feodala samhället var komplett odemokratiskt och ojämlikt. Ingen åsikts- och religionsfrihet, förtryckta minoriteter och omyndiga kvinnor, svält inte ovanligt, inte heller barnmisshandel. Det som händer i Kina nu representerar en väg BORT från det. Många vill se det som en väg bort från socialismen, men jag ser Kinas senaste 100 år mer som en förlängning av kejsardömet. De beter sig ju ff likadant. När mänskliga rättigheter kränks i Kina idag är det alltså, menar jag, i grunden ett ARV från ett feodalt agrarsamhälle, inte en FRUKT av industrialiseringen. Det är inget försvar för brist på rättfärdiga handlingar nu, men det innebär att inget samhälle som försöker ta sig upp bör uppmanas att dröja kvar.
Du undrar också om det verkligen är ”ökad produktion och konsumtion som är vägen till utveckling”. Mitt svar är ja. Det finns ett glasklart samband mellan tillväxt och basvälfärd. Ju högre BNP, desto lägre barnadödlighet t,ex, och det är en mätsticka som säger en hel del om levnadsförhållanden. Men det RÄCKER inte med tillväxt, man kan liksom inte köpa läskunnighet och andra MR på supermarketen. Tillväxten ger de ofrånkomliga ekonomiska förutsättningarna, sedan måste regeringarna visa IQ.
Kinas regering visar låg IQ. De beter sig på en mängd vis som Europas/Sveriges gjorde i slutet av 1800-talet. Det var en lång kamp för vänster/liberala krafter här, och det lär tyvärr bli en lång kamp även i Kina. Och det här alltså den fråga jag tycker är intressantast: hur ska väst agera för att snabba på processen?
JUST A FAIRY: OK tips. Jag tror på att ”smitta” Kina med vår syn på MR – mellan regeringar, mellan o inom företag, mellan o inom organisationer, mellan kulturutövare, idrottsutövare (OS), journalister, på internetforum, när man turistar, you name it. Det kan ge idéer, energi och rågiryggen hos de som arbetar för förändring och det sår små frön hos den tysta majoriteten. Tänk om vi fått samma stimuli här på 1800-talet, frågan är bara varifrån det skulle ha kommit …
JF:
Vet inte riktigt hur du läste mitt inlägg. Jag menar INTE att Kina inte ska utvecklas till vår standard. Jag vill att de ska få åtnjuta alla de goda saker ett väl utvecklat samhälle för med sig.
Jag kan bara inte tycka att det är värt vilket pris som helst. Menar du att det är värt att offra miljön t ex? Varför ska dom göra samma misstag som vi gjort? Jag tror att de kan utvecklas utan behöva göra ALLA misstag vi gjort.
Visst är det ett tydligt samband att produktion och konsumtion leder till ökat välstånd men det börjar ju synas att det finns en baksida på det tillväxtmyntet. Produktion och konsumtion som sker utan hänsyn till miljö och resurser kommer förr eller senare leda till en global miljökris. Vi ser redan tecken på det.
Tyvärr har ju vi i väst visat vägen och även om det börjar hända saker här så har vi redan tärt hårt på miljö och resurser. Så min replik är ett glasklart NEJ på att de ska göra samma resa som oss. Om det var det du menade.
Om alla utvecklingsländer ska göra samma resa som vi så tror jag tyvärr att det kommer gå åt fanders med den här planeten. Därför måste vi själva tänka om beträffande den heliga tillväxtfilosofin. Vi konsumerar sånt som är väldigt svårt att försvara mot bakgrunden att våra resurser är ändliga. Om Kina m fl ska hänge sig åt samma huvudlösa konsumtionshysteri så är jag orolig för framtiden. Nu kommer jag låta som en miljöpartist, men jag tror att dom (och vi) måste hitta sätt att utvecklas utan att bedriva rovdrift på natur och mänskligt kapital. Ett hållbart samhälle, typ.
Jag menar verkligen inte att Kina ska stanna kvar i det agrara/feodala system du så väl beskriver. Dina jämförelser mellan gamla kejsardömen och dagens styre har jag inga problem att skriva under på. Att man kan misstänka ett kortsiktigt (eller rent av korkat) tankesätt hos Kinas regering är ju inte alltför förvånande. Det är ju snabbaste och billigaste sättet, om man inte tar in de framtida kostnaderna som tankesättet för med sig i totalkalkylen.
Nu menar jag INTE att vi ska se till att hålla dom nere där de befinner sig nu för att vi ska få fortsätta att leva som vi gör, men jag tror och hoppas att det finns bättre vägar att gå som inte måste innebära stora miljökoststnader. Miljökostnader som kommer att kräva en betalning i framtiden och som i de mest apokalyptiska tolkningarna kommer att kasta oss tillbaka till medeltiden.
Problemet är att det är svårt för oss att komma med några pekpinnar eftersom vi dragit igång det hela. Vi måste sopa framför vår egen dörr först, vilket är just det som Indien och Kina hävdar vid de klimatförhandlingar som förts.
LEIF/THE FISH: Den resa jag avsåg var den mot demokrati och basvälstånd. Och DEN är du väl med på? Det var inläggen om ojämlikheterna i Kina och de grunda orsak/verkanresonemangen jag ville bemöta, därför valet av fokus (fast jag nämnde faktiskt miljön i första postningen). Din beskrivning av miljöhotet och kopplingen till konsumtion ifrågasätter jag lika lite som jag ifrågasätter att vatten är vått.
Man kan kanske sammanfatta såhär: Vi vill bägge att Kina och hela u-världen ska utvecklas till demokratier med MR och ett juste mått av välfärd. Jag säger att detta kräver tillväxt i uländerna. Du säger att tillväxt betyder död planet.
Det innebär ju att det kommer att gå åt h-e hursmhelst. Antingen pajar jorden, eller så klarar vi jorden men mänskligheten imploderar i en kollektiv moralisk kollaps. (Det är så jag ser det – att misslyckas med ulandslyftet trots att vi sedan 60talet i princip VET vad som ska göras och att FN:s medlemsländer förbundit sig att göra det, det är en katastrof av samma dignitet som miljöapokalypsen. Vi dör då med, om än bildligt. Vi skapade miljöhotet, men vi skapade också nuvarande ekonomiska världsordning. Därför passar jag på din fråga om det är värt att offra miljön för att lyfta uländerna. Det är som att ställa luft mot vatten. Tvingar vi oss att välja har vi redan förlorat.)
Finns två sätt att lösa det på: antingen fixar vi miljön med bibehållen eller lätt justerad tillväxt, eller så fixar vi välfärd åt alla med noll eller mycket liten tillväxt.
Nolltillväxtidén tror jag (fortfarande) är omöjlig. Jag dristar mig till att anta att du inte tror på den heller, även om det du säger pekar åt det hållet. Vilket kanske beror på att det enda alternativet i dina ögon är extremen åt ANDRA hållet, det nyliberala köret, där man tillskriver tillväxten ensam saliggörande egenskaper och bortser från behovet av klok statlig styrning? Det finns vettigare och numera mer populära perspektiv, vilket jag ska komma till. Men har jag fel, tror du verkligen på nolltillväxten – då vill jag gärna höra hur det mer konkret skulle gå till.
Återstår alltså miljöfixaridén. En väg som innebär att vi måste utveckla massor av ny, hållbar teknik och nya, hållbara strategier för energiproduktion och transporter, för jrdbruk, för vettenförsörjn, för utbyte av farliga kemikalier etc. – och det fort. (Jag pratar om VÅR utveckling nu, eftersom vi måste gå ibräschen, innovationerna är PRMÄRT västs ansvar, inte Kinas eller Sierra Leones.) Jag tror att det tekniskt är möjlgt, men det krävs höjd politisk IQ: den ekonomiska politiken styr mycket och den styr mot tillväxt, men vi vet att tillväxt är ett komplext begrepp. Nyliberalerna menade att det var alles gut om man tillverkade en bomb och sålde den med god förtjnst - till någon som uttryckligen tänkte bomba bombfabriken. Ett synsätt omodernare än disketten. Vi måste dra av för sabbade förutsättningar innan vi gör tillväxtbokslut. Denna gröna BNP-princip måste styra politiken bort från kortsiktiga hemtag och istället driva på mot det hållbara - det som alltså ger "riktig" tillväxt. En annan viktig insikt som måste prägla politiken är att tillväxter med samma fart kan ha olika ”riktning”: 100 nya charterplan som går på bensin eller 100 nya chrterplan som går på ramlösa ger exakt samma tillväxt men ger (får man hoppas) helt olika miljöpåverkan. T.ex. koldioxidskatter/skatteväxlng är verktyg för att styra åt rätt håll med i princip bibehållen fart.
Det är mycket som ska klaffa. Men jag tror det är möjligt och jag tror ännu mer på att det är den enda realistiska vägen. Den andra vägen – att förespråka nerdragning av produktion, konsumtion och handel till miniminivåer, typ – tror jag kan bli ett fasthållande vid doktriner som känns skönt för våra västerländska miljösamveten men inte leder någon vart, inte för u-världen, och kanske inte heller för miljön.
Att låta som en (mp)är inte så illa.
Din egen blogg var ju intressant! Det kommer mer av samma vara?
JUSTAFAIRY: Lägg till valda delar avovanstående till listan över vad väst bör göra/smitta Kina med, så blir bilden av vad jag menar helare. Jag utelämnade ju som sagt miljöperspektivet.
L/F: du skrev "Varför ska dom göra samma misstag som vi gjort? Jag tror att de kan utvecklas utan behöva göra ALLA misstag vi gjort." Absolut. Det är bl.a. just det jag är ute efter när jag säger att jag vill SKYNDA PÅ och UNDERLÄTTA processen. Skippa styrning/förbud för fackföreningar (facket var förbjudet i Sv fram till en bit in på 1900-talet), slå inte ner upplopp m miltär (skedde många gånger i Sv fram till Ådalen), hindra inte demkratiseringen (som i Sv bestod i att arbetarna vägrades rösträtt fram till typ 1a vkriget) - och, förstås, skippa fastbyggande i CO2-teknik, bygg inte transportsystem på bil och flyg, fundera en gång till innan ni börjar använda nya material (asbest, ddt, pcb), etc etc - vi har varit på botten av många fallgropar som gjort processen onödigt mödosam och långsam.
Skicka en kommentar