I DN idag skriver Johan Croneman i en krönika om fenomenet Välgörenhetsgalor på TV. Han menar att det ger en ganska dålig smak i munnen att man lockar med en massa priser, konsumtionsvaror, bilar, resor etc för att förmå folk att skänka pengar till fattiga människor, som kanske bor i de länder den vunna resan går till....
Han belyser även med flera andra exempel hur knepigt det kan vara att förhålla sig till "välgörenhet".
Och ställer den berättigade frågan "Hur delar man med sig av sitt orättmätiga överflöd?"
Själv är jag synnerligen allergisk mot TV-galor, vara vilka det vara månde. Men jag är kluven i det här fallet, det erkänner jag. Får TV-välgörenhetsgalorna folk att skänka pengar, så må det vara berättigat. Även om massor av de insamlade pengarna måste gå till själva arrangemanget, löner till dyra programledare och artister, inköp av bilar, resor och allt vad det är?
Själv väljer jag autogiro till Rädda Barnen, Amnesty, Greenpeace, you name it... Har fadderbarn i Lettland. Och kan fortfarande tycka att jag gör för lite... Vi har ju fortfarande pengar över...
Hur tycker du att vi bäst delar med oss av vårt orättmätiga överflöd?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
3 kommentarer:
Det här tycker jag är en jättesvår fråga. Jag skulle välkomna en större och mer seriös debatt kring det.
Jag håller med om att det här med stödgalor är en tveksam företeelse, de har en bitter eftersmak ... varför, egentligen? Det känns också som om människor stillar sitt samvete lite genom att skänka pengar, har man väl gjort det i en stödgala kan man komma till ro ett tag, och visst måste det vara bra reklam för ett företag om man skänker pengar i TV? Icke att förglömma alla kostnader kring jippot, samt medföljande konsumtionshysteri, precis som du nämner.
Själv har jag stött Läkare Utan Gränser och Amnesty, men just nu inget alls faktiskt, känner att jag har nog med att få min egen ekonomi att snurra. Men det största skälet till att jag avstår är att jag helt enkelt har svårt att välja, har svårt att få kontroll på vart pengarna jag ger verkligen tar vägen.
Det bästa sättet, som alltid håller, måste väl ändå vara att dra ner på sin egen konsumtion, att tänka på att inte slösa pengar på onödiga ting, sen är det ju ganska individuellt hur man väljer där.
Jag försöker påverka min närmaste omgivning lite, i sommar har jag t.ex. gått omkring i ett par väldigt slitna o lappade jeans, refererat till att dom är mitt inlägg i "antikonsumism" -debatten, men dom flesta bara skrattar.(och visst, det är ju lite coolt också...) Jag har också försökt med inlägg och upprop i min blogg, men ingen nappar direkt :-).
Skulle vara en höjdare att vara med och starta nåt lokalt nätverk som jobbar med frågan kanske ...?
Det är som du säger, svårt att påverka. I alla fall kan man uppleva det så ibland. Men då kan jag också tänka att det vet vi ju inte egentligen. Det kan ju faktiskt hända massor med saker med de människor man möter och samtalar med. Som tänker vidare, det har såtts ett frö, så småningom kanske de ändrar något beteende osv...
Så det gäller att inte ge upp!
Och jag tycker du har helt rätt i att det finns massor med sätt att bidra till en bättre värld. Att gå i gamla slitna jeans är ett.... :-)
Visst. Ett nätverk för dom som är principfast kritiska mot tvgalor och sedan slår sig för bröstet för att de lappar jeansen. Precis vad världen behöver.
Skicka en kommentar