Har just läst det senaste faktafanzinet från Rättviseakademin, vilket är ett informationsprojekt för global solidaritet inom Kooperation Utan Gränser.
Det handlade om handeln med de kläder som vi skänker till insamlingar av olika slag. Det finns en hel del organisationer som tar hand om de kläder vi tröttnat på. Många tycker ju att det känns bra att kläderna kommer till nytta för någon annan, mindre bemedlad. Så har även jag gjort.
Men det finns en baksida. Eller flera dessvärre.
Ett av dem har jag själv sett.
Jag har haft förmånen att resa till Lettland rätt många gånger, både genom mitt arbete men också genom att vi har ett fadderbarn där som vi har besökt.
Genom olika lokala organisationer här hemma sker insamlingar av kläder som sedan fraktas över och delas ut till barn på skolor, på barnhem, till familjer via kommunernas sociala myndigheter osv. Jag har själv sett detta och kan intyga att många är väldigt glada för att få varma jackor till barnen när hösten närmar sig, eller en så gott som ny kappa till mor eller farmor.
Samtidigt kan jag inte glömma vad min egen mor har berättat för mig. När hon var liten var de så fattiga att de fick kläder från kommunen och någon gång från några släktingar. Hon minns tydligt känslan av dels glädjen att få dessa kläder, men samtidigt också mindervärdeskänslan, att inte vara som andra, att inte klara sig själv. Att vara fattig.
Och jag misstänker att den känslan nog finns hos många av de letter som får ta emot de avlagda kläder som vi från det rika Sverige skickar över.
Jag vill inte med det säga att det är fel att skänka kläder dit. Men detta har tyvärr en annan effekt också. I och med att inströmningen av begagnade kläder är så stor, riskerar en stor del av den inhemska produktionen att slås ut. Lettland har ju faktiskt haft en rätt stor andel produktion av kläder, jag har själv besökt flera syfabriker.
På senare år har väldigt många letter fått det bättre, så nu kan många köpa sina kläder själva. Men fortfarande sker en väldigt stor införsel av begagnade kläder till Lettland. Vi i Sverige köper ju enorma mängder kläder och byter ut våra garderober i en rasande takt. Så vi har väl en del att göra oss av med.
Många skänker också kläder till insamlingsorganisationer, som bland annat säljer kläderna på begagnatmarknader i till exempel Afrika. Många tror nog att kläderna skänks till fattiga afrikaner, men så är det inte, de köper dem alltså. Det är ju i alla fall billigare än att köpa nytt. Och det är ju bra att det handlas begagnat. Men även i detta fallet så leder det ju också till att nyproduktion får svårare att överleva. Bomullsodlare och sömmerskor får det allt svårare att överleva.
Så vad borde göras?
Ett tips är att sänka sin egen klädkonsumtion, och låta de klädköp man gör vara medvetna och etiska.
Och när du skänker kläder till någon organisation, fråga vad de gör med dem! Och hur vill de agera för att stödja fattiga länders självständiga utveckling?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
9 kommentarer:
"På senare år har väldigt många letter fått det bättre, så nu kan många köpa sina kläder själva." Yes, efter att de har lyckats sälja textilier och möbler till t.ex. Sverige. Att hjälpa genom att nu köpa färre kläder verkar kontraproduktivt, eller?
Där ser vi hur viktigt det är med information på kläder. Vi behöver veta var dom tillverkats, varifrån tyget kommer, hur färgningsprocessen gått till osv.
Numera tror vi oss veta var vår mat är producerad, där har informationen i alla fall blivit något bättre, så varför inte hålla fast vid att även kläder ska ha en ursprungsmärkning!? Ett tillverkningsland.
Sedan återstår ett problem: kläder som tillverkats etiskt och märkts upp ordentligt är dyrare än andra, eko-kläder t.ex. Den som har det sämre ställt ekonomisk har inte möjlighet att göra ett aktivt etiskt val, och den gruppen människor ökar ju även i Sverige, även om det inte verkar så när man ser utbudet i butikerna. Återstår secondhand köp, men om man väljer det p.g.a. att ens pengar inte räcker till, då kommer den aspekten in som du nämnde ovan, skammen över att inte höra till.
Det är inte svårt att drömma om en bättre och mera rättvis värld.
"så varför inte hålla fast vid att även kläder ska ha en ursprungsmärkning!?"
God ide! Kanske också information om produktionsfaktorer.
"kläder som tillverkats etiskt och märkts upp ordentligt är dyrare än andra, eko-kläder t.ex." Så är det. Men priser på råvaror har pressats under lång tid. Allt det fattiga länder exporterar är för billigt egentligen. Vi måste alltså vänja oss med högre priser.
Just Baltikums klädproduktion är mest för inhemsk och rysk marknad. De kläder vi i Sverige och Europa i övrigt köper, är ju till allra största delen producerad i Asien. En del i Bulgarien o Rumänien också.
Kläder brukar vara väl märkta med tillverkningsland.
Håller med fullständigt om att vi får vänja oss vid högre priser. Handla färre plagg men med högre kvalitet och till schysstare villkor.
Estlands textilindustris största kund är Finland. Tvåa är Sverige. Vi står för 40% tillsammans. Ryssland var länge sedan, före ryska krisen 98som ledde till kris i hela Baltikum. Nu står R för ett par tre procent.
De textiler vi importerar från Baltikum är inrednings och industritextil. Kläder kommer f a från Kina, Bangladesh, Indien.
Över 90% av Bangladeshs export är textiler. Man kan argumentera för mindre köphets men man kommer inte ifrån att klädköp för mindre belopp i Sv betyder mindre av livsviktiga inkomster för B.
Ursprungsmärkningslagen fr klädertogs bort för ca15 år sen.
Ja, egentligen var det fel av mig att skriva Baltikum, jag har min erfarenhet huvudsakligen från Lettland. Och där är det fortfarande stor andel av textilproduktionen som går till Ryssland. Det är ju stor skillnad mellan Estland och Lettland, Estland har alltid haft stort utbyte och mycket kontakter med Finland. Och Lettland med Ryssland.
Intressant att ursprungs-märkningslagen tagits bort för så länge sedan. Det visste jag inte. Men alla kläder man ser har ju uppgift om tillverkningsland på lappen i nacken ändå.
JAg blir nyfiken. 75% av Lettlands totalexport gick till EU 2006(samma som Estland). Textil måste vara ett särskilt fall. Vet du några siffror och vad det beror på att man säljer just detta till Ryssl?
Ursprungsmärkningen togs bort eftersom en tshirt kan bestå av matrial från 4 länder och vara sydd i två så det är svårt att lita på den. Jag tror att kappahl inte märker alls (dom har fått kritik). Det vr när vi gick med i eu som lagen togs bort, fast Eu försöker också enas om ett pålitligare sätt. USA har en lag.
Trävaror, främst timmer och plank, är en stor exportvara till Sverige från Lettland. De textilfabriker jag har besökt har nästan uteslutande exporterat till Ryssland. De uppger att det är tack vara gamla upparbetade kontakter som de fortfarande kan upprätthålla någon textilproduktion, annars har ju mycket flyttat till andra länder, vidare österut. Även fiskprodukter är stort i Lettland, och även den går nästan uteslutande till Ryssland, förutom den inhemska konsumtionen.
Intressant det där med Kappahl, ska göra ett studiebesök där! ;-)
Den här diskussionen är väldigt intressant, den visar på hur svårt det faktiskt kan vara att välja "rätt" när vi konsumerar, samt hur mycket kunskap man behöver.
Det finns många som har råd att handla dyrt, det märks ju tydligt, felet är bara att dom handlar modeinriktat och inte miljöinriktat. Jämför man ekopriser med priset på ett par märkes-jeans så är kanske inte skillnaden särskild stor, om den ens existerar.
Mitt hopp står till att modeindustrin satsar på miljön, då skulle vi vinna en del, men är det något man törs hoppas på ...?
Och visst är det så att ursprungsmärkning ofta saknas! :-(
Skicka en kommentar