Jag var på en föreläsning idag. Vilket ord det är förresten. Föreläsning. Någon föreläste för oss. Vad gör man då? Läser för någon? Det gjorde han ju inte.
Vi börjar om. Jag var på en inspirering idag.
Ni har säkert hört talas om honom, Teo Härén. Väldigt bra, kunde verkligen prata och göra det intressant tre timmar i sträck, fast han var lite grym mot oss också, men det är nog bra det med. Man ska ruska om folk lite.
En sak som han nämnde var det här stora problemet med att vi går i skola i tolv år. De flesta i alla fall. I Sverige i alla fall. Kunskap är förvisso bra, och någon kunskap får vi väl med oss därifrån. Visst.
Men en himla massa hämningar också. Som att man ska svara "rätt" på frågor som ställs. Aldrig att det har lärts ut i vanliga skolan att det finns flera olika svar som är rätt, på en given fråga.
Till exempel: vad är 8 minus 4? Det finns inte ett rätt svar på det, det finns kanske tio....!
Men vi som gått i skola, i tolv år, vi har lärt oss ett svar på den frågan.
Och jag tänker tillbaks på min egen skoltid, då jag fick veta att jag hade verkligen inget "mattehuvud", det fick jag veta ganska tidigt. Hade jag det inte då, så hade jag det verkligen inte sedan heller. Att jag är helkass på matte, det har jag haft med mig resten av livet.
Och det spelar ingen roll att jag i dag i vuxen ålder har förstått hur fel de hade, de där lärarna som sade så. Och att jag mycket väl skulle kunna lära mig mer om matte.
Jag har läst Peter Nilsons böcker och fått en insikt, att det ligger så mycket skönhet och fantastisk kreativitet i matematik. Jag önskar så att jag kunde få inblick i den världen någon gång.
Men den dörren är stängd för mig.
Men jag är tammefan kreativ ändå! Så de så.
....
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
4 kommentarer:
Jag är mycket skepti... fientlig till skolan som dödar våra barns kreativitet.
Nu måste jag ägna hela livet åt att återta det de tog ifrån mig.
Krams!
CB:t
Själv skulle jag bli förfärad om mitt barn kom hem från skolan och sa att 8-4 var något annat än 4.
Skolan kan nog vara bättre. Men kreativitetens värsta fiende är lättjan, knappast dina gamla lärare.
Alla kan vara kreativa. Men det är inte lathet som bromsar, utan feghet. Man vågar inte dra det första penseldraget för man vet att det är bara ens eget. Man är rädd för att det ska se ut som att man är någon annan än den man vill vara.
Ja det ligger mycket i det du säger, GF. Det är nog kanske mera fråga om en önskan att tillhöra gruppen som gör att man inte följer sina kreativa idéer.
Skicka en kommentar