Misär om hörnet

Jag har länge haft uppfattningen att mänskligheten ständigt utvecklas till det bättre, dvs att kunskap ökar, förståelsen människor emellan ökar, förbättringar sker stadigt osv.

Jag vill tro att det finns en inneboende kraft hos människan att vilja det goda.

Men ibland blir jag lite trött och missmodig.

Just nu är det hårda och otäcka attityder som växer fram på sina håll. I Riga demonstrerade en hoper gamla ss-nassar igår. Vad är det som ger sådana ideologier näring? Okunskap hävdar jag. Man söker enkla syndabockar, i stället för att förstå de stora och mer komplicerade sammanhangen.

Jag tänker på de fattiga i Lettland, de som knappt har mat för dagen och som bor i eländiga ruckel där vinden viner genom väggplankorna.
Men det är inte de som går ut och demonstrerar på gatorna.

Lettland är så nära oss, och ändå så långt borta.

Pratade med en vän där häromdagen, hon berättade att hon och hennes kollegor, som jobbar i en kommun, har fått lönesänkningar på 15 %. Och det kommer bli mer, hade de fått veta.
Men det fanns de som fått lönesänkningar med upp till 50 %, berättade hon sedan! Så hon ansåg sig lyckligt lottad. Hon hade ju fortfarande jobb.

Vi fattar inte hur bra vi har det, vi i Sverige.

Och de där ss-snubbarna i Riga, de borde lägga sin energi och engagemang att jobba politiskt eller ideellt i stället, och på det viset bidra till att göra situationen bättre för alla människor i landet.


...