Dear Mr President!

Allt cirkulerar kring den nye presidenten over there. Allt man läser, det pratas om honom i lunchrum och på jobbmöten.

Jag såg CNN:s direktsändning sent i går kväll, och det var fantastiskt att följa presidentfamiljen när de sakta åkte längs Pennsylvania Avenue på sin färd till Vita huset.
Vilken stämning det var där! Folket var som tokiga, lyckan var så enorm, man kunde inte undgå att bli rörd och jag tänkte "det här är verkligen en historisk dag". Allting kommer att bli bättre nu.

Min dotter satt med mig och var lika fascinerad hon. Plötsligt utbrast hon - Han ser så snäll ut! Man ser att det är en god man!
Det tycker jag var fint sagt. Hon är en god människokännare också, jag tror hon har rätt.

Sen hände något som gjorde att jag drog efter andan - helt plötsligt stannar limon och Barack och Michelle stiger ur och börjar gå vidare i riktning mot presidentpalatset. Folkets jubel visste inga gränser och själv satt jag bara och tänkte "Vad gör ni, gå in igen, det kan hända något...!"
Och så slog det mig vad sjukt det är! Att ha sådana tankar, att utgå från att han skulle bli nedskjuten så fort han klev ur bilen.

Men det säger lite om hur världen är, eller hur?


Den ska bli bättre nu. Och du och jag ska hjälpa till.


...