Så här i vintertider brukar de gamla sällskapsspelen åka fram, och man fördriver en kväll med en omgång eller två av Jakten på diamanten, Monopol eller varför inte Orangino?!
Det är absolut inte ett spel i ordets rätta bemärkelse, det finns ingen vinnare och man "spelar" så länge man har lust. Insatsen är din egen ärlighet och vinsten kan bli en ökad självkänsla - i bästa fall.
Om man har svårt att se sig själv i sanningens kranka blekhet kan Orangino bli lite av en utmaning, men om man är beredd att medge sina goda och dåliga sidor, kan det bli ett spel som faktiskt för dig närmare din familj, dina vänner eller vilka du nu väljer att spela med.
Dessutom lär sig spelarna att argumentera, förklara och beskriva hur man uppfattar varandra och sig själv, vilket alltid är nyttigt. Låter som upplagt för ett Norén-drama, men det behöver det inte vara. Ta det med en smula humor men också med empati och kärlek, så kommer alla känna sig bättre och gladare sen.
Har du spelat Orangino? Vad tyckte du?
...
måndag 12 januari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar