Längtan till underlandet

Allt jag kan tänka på är den undre världen.

Alltså, den under vatten. Det är verkligen märkligt att jag skulle komma att bli så "hooked" på dykning... Det kunde ingen ha trott för bara några år sedan, allra minst jag själv.

Jag är verkligen inte särskilt bra på det, än. Men jag hoppas få chansen att öva på det tillräckligt ofta för att bli något så när bra. Och jag kan ju tillräckligt för att ta mig ner och manövrera runt utan problem.

Men så vackert det är där nere... Och känslan av att sväva omkring, viktlös - det är som att flyga. Jag har drömt några gånger att jag kunnat flyga, och det påminner litegrann om den känslan.

Mest påtaglig blir den upplevelsen när man befinner sig över ett rev som sluttar starkt neråt. Då ser man hur oerhört stort havet är, och det hisnar i magen när man ser djupet försvinna neråt under en....

För några veckor sedan hyrde vi ett litet badhus utanför stan, och hade det alldeles för oss själva under ett par timmar. Jättemysigt, jag snorklade runt och bara drömde om att jag var i Röda havet i stället... :-)

Vad gör man inte!