Vilka är ni?

Jag skriver "ni" i inläggen, eftersom tanken med denna blogg är att nå ut till .... någon/några. Jag vill inte skriva bara för min egen skull, vilket säkert kan vara fullt tillfredsställande i och för sig. Men jag vill stöta och blöta mina tankar med några. Med DIG. Vill höra dina åsikter, funderingar, också.
I begynnelsen var tanken att jag skulle ha en väldigt stark koppling till min lilla butik. Men ju mer jag håller på, desto mindre känner jag att vill stärka den kopplingen. Jag vill ha friheten att skriva om annat också. Även om det mesta säkert kommer koppla tillbaka till frågorna om det som ligger mig varmast om hjärtat, dvs rättvisefrågor, vårt gemensamma ansvar, miljötänk etc....

Men så var det ju det där med att nå ut, ja. Tänkte registrera mig på diverse bloggtoppar, men då måste man ju kategorisera sin blogg. Och vad är det här? Diverse? Ja, egentligen. Men hur kul känns det? Nå, jag ska prova.

Två skottar en svensk

Det här måste ni lyssna på! Så charmigt och talangfullt!
Och missa inte videorna, åh bäst!

Att göra väl

Tidningen Foto har fått ett antal kända svenska fotografer att skänka foton som ska säljas, och behållningen går till hemlösa i Stockholm, Göteborg och Malmö.
Alla är med på välgörenhetsvågen som drar över landet nu, och vem vill väl kritisera det..? Men nog skulle man önska att samhället kunde ta hand om sina mest utsatta medmänniskor utan att det behövdes anordnas galor, jippon, basarer... you name it. Ibland luktar det väl mycket PR-hunger och imageskapande för att det ska kännas riktigt bra.

Men ingen skugga över tidningen Foto för det! Vilka fina fotografer de fått ihop. En av mina favoriter t ex, Sune Jonsson. Han är väl mest känd för sina norrlandsbilder, och det är dem som jag fallit pladask för, jag med min vurm för allt som är gammalt och knotigt. Men vad som kanske är mindre känt är att han även har varit ute i världen och tagit bilder.

Här en t ex från Central Park 1965. Lekande pojkar.

Hamster till middag?

Jag är något så annorlunda (?) som en vegetarian som tycker det är OK att folk äter kött. Förvånad, någon? Det borde ni vara, de flesta veggisar är ganska rabiata och tycker det är så heeeemskt att döda de små stackars djuren. Nu är det ju sällan små söta marsvin eller hamstrar som ligger på folks middagstallrikar, men man kan tro att det är det när man hör vissas argument.
Jag var nog själv rätt rabiat när det begav sig en gång i tiden. Försökte omvända folk genom att utmåla alla hemskheter som sker i djurstallar, i transporter, på slakterier världen över.
Ingen enda slutade äta kött genom att lyssna på mig, den saken är jag rätt säker på.
Jag insåg att det enda sättet att förändra en människa på, det är genom att den människan själv bestämmer sig för det. Och därvid har jag låtit det vara sedan dess.

Men hur var det då med att det är OK att äta kött?
Jo, jag tror nog att människan är en s k blandkostare, att vi sen urminnes tider ätit djur i den mån vi lyckats komma över dem.
Så sett mot den bakgrunden finns det inga skäl till varför man inte skulle äta kött. Om det inte var för resten då. Den som har sett hur det går till där köttdjuren, dvs grisar, kalvar, kycklingar osv, föds upp, hur det går till när de lastas i en transport, hur det går till på slakterierna, den skulle ha svårt att fortsätta med köttet.
Den som själv kan gå ut och skjuta sig ett djur, stycka det och tillaga sin mat, den däremot, gör helt rätt. Men hur många skulle kunna, eller vilja det idag?

Kräsna kineser

Vart är världen på väg...!? Kinesernas löner har i snitt höjts med 13 procent det senaste halvåret. Genomsnittslönen är nu uppe i 1160 yuan, motsvarande 1024 kronor. Vad ska de göra med alla pengar...?
Och inte nog med det, många av dem väljer nu bort att arbeta inom textil- och leksaksindustrin, eftersom lönerna där ligger några hundra yuan under snittet. Vad tänker de på? Vad ska våra barn leka med?

Då börjar vi då

När man börjar blogga ska man ha en röd tråd, eller ett tema att förhålla sig till. Jag tänker främst försöka skriva om, tja hur ska man säga, tillståndet i världen. Ett konkret och väl avgränsat ämne.

Kanske det blir med en viss tonvikt på frågor som rör konsumismen och vad vi människor kan göra, vill göra och borde göra. Eller inte borde.

Men jag kommer förmodligen inte hålla mig så strikt till det hela tiden. Jag vill inte bli nån messerschmitter, och livet har många sidor som vill tränga sig på.

Förmodligen kommer tiden att utvisa vad det blev av den här bloggen. En sak är säker - ni kommer INTE någonsin hitta ett inlägg från mig som handlar om shopping i termer av "villll haaaa, jag har cravings...." Det finns det tillräckligt många andra som ägnar sig åt. Too many.

Ett råd i all välmening

Ta inte det här alltför seriöst. Det skulle inte jag göra. Lycka till med uppdraget.