Det gäller att vara uppfinningsrik i alla lägen. Även inom charitybranschen. Det räcker inte längre med att hoppas på folks välvilja, att de ska nöja sig med att skänka pengar, till organisationer, fonder etc.
Det verkar inte räcka med vetskapen att man lämnat pengar till något bra, någon verksamhet som får mer resurser till att göra det man tycker de gör bra.
Cancerfonden har gjort en deal med auktionssajten Bid1234. Deras annonser (som måste kosta multum) uppmanar läsaren att lägga ett bud på någon av de upplevelser som auktioneras ut där. Till exempel ett teaterbesök med Pernilla Wahlgren, eller ett fallskärmshopp med Katrin Zytomierska.
På köpet går en del av pengarna till Cancerfonden.
Tanken är nog att locka fler att lätta ordentligt på plånboken, och slanta upp en del. För det är ju rätt ovanliga och lite häftiga grejer man kan vinna.
Tyvärr går det inte att komma in på sajten just nu, för de har haft hackersangrepp, men det löser sig väl.
Fast jag tänker att en rätt stor del av pengarna måste ju gå till marknadsföring, administration osv.
Men det här är förmodligen något vi kommer få se mer och mer av. Folk vill ha något för sin insats. Inte bara vetskapen om att man gjort något bra. Att göra gott, och att få något för det, det är grejen.
Visar inlägg med etikett charity. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett charity. Visa alla inlägg
fredag 5 juni 2009
måndag 11 maj 2009
War Child Heroes
66 procent av alla som dör i krig är barn. För att stödja dem har coveralbumet War Child Heroes spelats in av en lång rad namnkunniga artister. Till exempel Lily Allen, Mick Jones, Duffy, Scissor Sisters och många fler.
Du kan lyssna på några låtar här, men nöj dig inte med det - gå och köp skivan med vettja!
Bra present till alla studenter i vår!
...
Du kan lyssna på några låtar här, men nöj dig inte med det - gå och köp skivan med vettja!
Bra present till alla studenter i vår!
...
söndag 28 december 2008
Vem ska man ge till...?
Ingen har väl undgått att notera hur antalet välgörenhetshändelser ökat lavinartat; insamlingar, galor, organisationer som står på stan, annonserar i media, vädjar om hjälp. Särskilt innan jul eskalerar detta något enormt, och jag som förvisso redan är med i flera organisationer, stöttar, skänker pengar, har fadderbarn och så, men känner ändå att man inte räcker till, att man kanske borde göra mer.
Samtidigt kan jag inte hjälpa att jag tänker att hur ska detta funka, blir folk inte liksom uttjatade, avtrubbade..? Snart är det bara ett budskap i mängden, bland prinskorvar och kafferabatter... Eller..?
Hoppas jag har fel. Det är bara en oro jag känner.
Men jag kan verkligen förstå dem som känner viss uppgivenhet inför valet av organisation, vilken ska man välja att stötta? Om man nu inte vill ta en hel drös förstås.
Om man vill läsa på lite, kan Charity Rating vara till stor hjälp. Där kan man hitta mycket och uttömmande information om alla slags välgörenhetsorganisationer, från de stora välkända till små mer okända. Charity Rating har plockat fram årsredovisningar och en mängd andra källor, och utifrån detta gjort analys på över 90 olika organisationer.
Det visar sig att inte alla är lika bra på att redovisa sin ekonomi t ex, och ännu sämre är det med redovisning av hur de styrs, så det finns utrymme för förbättringar, som sagt. Det är bra att man granskar, sånt är viktigt, vi kan inte ta för givet att allt funkar perfekt bara för en organisation vill göra gott.
Det är intressant att notera att vissa stora välkända organisationer fått Röd märkning, vilket innebär att de tillhandahållit bristfällig information, eller inte svarat alls. Gul märkning är ett mellanläge och Grön märkning får de organisationer som tillhandahållit all information som Charity Rating bett om.
...
Samtidigt kan jag inte hjälpa att jag tänker att hur ska detta funka, blir folk inte liksom uttjatade, avtrubbade..? Snart är det bara ett budskap i mängden, bland prinskorvar och kafferabatter... Eller..?
Hoppas jag har fel. Det är bara en oro jag känner.
Men jag kan verkligen förstå dem som känner viss uppgivenhet inför valet av organisation, vilken ska man välja att stötta? Om man nu inte vill ta en hel drös förstås.
Om man vill läsa på lite, kan Charity Rating vara till stor hjälp. Där kan man hitta mycket och uttömmande information om alla slags välgörenhetsorganisationer, från de stora välkända till små mer okända. Charity Rating har plockat fram årsredovisningar och en mängd andra källor, och utifrån detta gjort analys på över 90 olika organisationer.
Det visar sig att inte alla är lika bra på att redovisa sin ekonomi t ex, och ännu sämre är det med redovisning av hur de styrs, så det finns utrymme för förbättringar, som sagt. Det är bra att man granskar, sånt är viktigt, vi kan inte ta för givet att allt funkar perfekt bara för en organisation vill göra gott.
Det är intressant att notera att vissa stora välkända organisationer fått Röd märkning, vilket innebär att de tillhandahållit bristfällig information, eller inte svarat alls. Gul märkning är ett mellanläge och Grön märkning får de organisationer som tillhandahållit all information som Charity Rating bett om.
...
fredag 19 december 2008
Fångarna är lösa!
Så nu är det över, Musikhjälpen har släppt ut sina fantastiska programledare Kitty, Ehsan och Henrik, som har gjort ett storartat jobb under veckan som varit! Och vilket drag det verkar ha varit där nere i Malmö! Makalösa saker som hänt ute på gator och torg, folk som uppträtt och underhållit på alla möjliga vis och dragit in ännu mer pengar. Bravo!
Såg just avslutningen på TV, och att stafettpinnen nu gått över till Holland, där de just satt igång en liknande satsning. Jättebra, det här kanske blir en Robinson-effekt, ett koncept som anammas lite överallt i Europa.
Själv fick jag en strålande ide! I vår förening Grammofon skulle vi kunna köra en liknande grej nästa år! Vi har nämligen tre jättefina stora fönster ut mot gatan, där vi skulle kunna ha massor med underhållning under ett antal dagar. Föreningen består ju av massor med duktiga musiker, och vi kunde bjuda in andra band och artister, och köra det i ett samarbete med SR.
Ja jäklar, det gör vi! Nån som vill vara med?
Såg just avslutningen på TV, och att stafettpinnen nu gått över till Holland, där de just satt igång en liknande satsning. Jättebra, det här kanske blir en Robinson-effekt, ett koncept som anammas lite överallt i Europa.
Själv fick jag en strålande ide! I vår förening Grammofon skulle vi kunna köra en liknande grej nästa år! Vi har nämligen tre jättefina stora fönster ut mot gatan, där vi skulle kunna ha massor med underhållning under ett antal dagar. Föreningen består ju av massor med duktiga musiker, och vi kunde bjuda in andra band och artister, och köra det i ett samarbete med SR.
Ja jäklar, det gör vi! Nån som vill vara med?
onsdag 17 december 2008
Vem behöver pengarna bäst?
Apropå alla insamlingar som sker, hos Musikhjälpen och alla andra - allt är relativt, eller hur!? Musikhjälpen har just nu fått in 1 345 415 kr. Ganska imponerande, med tanke på att de flesta beloppen är på den där 50-lappen man skänker i och med musikönskningen.
Samtidigt delar staten ut miljarder och åter miljarder till att rädda bilindustrin, en näring som grävt sin egen grav under lång tid, när de blundat för miljökrav och anpassningar som måste göras för att fungera på framtidens marknad.
Jag hoppas verkligen att dessa stöd är knutna till rejäla krav på anpassning av produktionen och med hårda miljökrav, annars kan inga jobb räddas på lång sikt.
Slutligen - heja hela musiksverige som tycks vallfärda till torget i Malmö för att lindra nöden för flyktingar runtom i världen!
Samtidigt delar staten ut miljarder och åter miljarder till att rädda bilindustrin, en näring som grävt sin egen grav under lång tid, när de blundat för miljökrav och anpassningar som måste göras för att fungera på framtidens marknad.
Jag hoppas verkligen att dessa stöd är knutna till rejäla krav på anpassning av produktionen och med hårda miljökrav, annars kan inga jobb räddas på lång sikt.
Slutligen - heja hela musiksverige som tycks vallfärda till torget i Malmö för att lindra nöden för flyktingar runtom i världen!
tisdag 16 december 2008
Musik för världen
Ingen har väl undgått Sveriges Radios stora satsning Musikhjälpen...!? Det har varit en riktig snackis nu runt fikaborden på jobbet ,och åsikterna är lite olika. En del tycker att det är "överdrivet att låsa in sig i en glasbur och hålla på och späka sig", "måste de överdriva så dant"... :-)
Även om jag själv tyckte det var lite fånigt när jag hörde om det först, så har jag ändrat uppfattning rätt rejält nu. Jag tror de har hittat rätt, det här funkar och man kan inte undgå att fascineras över hur det kan vara att bo i den där glaslådan nu efter ett antal dagar.
Programledarna Kitty, Ehsan och Henrik är himla duktiga på att banka in budskapet också, man kan verkligen inte missa det, och vad mig anbelangar känner jag i alla fall att jag helt klart ska sms:a in och önska en låt - minst en!
Måste bara tänka ut vad jag vill önska... Ska jag ta något som jag gillar nu, nåt modernt alltså (det kan jag ju lyssna på när som helst i vilket fall) eller ska jag fundera ut nån låt från förr som jag tycker behöver spelas igen..?
Ska grunna på det. Tänker sms:a imorgon bitti så kanske jag har turen att få den spelad när jag sitter i bilen på väg till Linköping...
måndag 15 december 2008
Hand in Hand
Jag tror jag har nämnt något om det förut, Barneviks stora biståndssatsning Hand in Hand.
Dagens Industri har under hösten haft en artikelserie där de beskrivit projektet, och även givit flera rapporter från Tamil Nadu, den indiska delstaten där det äger rum. Projektet går i korthet ut på att mikrolån ges till kvinnor på landsbygden som vill starta företag. De startar självhjälpsgrupper - DI jämför med folkrörelsernas barndom i sent 1800-tal, vilket kanske är en tänkbar liknelse - där man samlas regelbundet och sjunger kampsånger, får höra historier som ska sporra och inspirera och genomgår utbildning i entreprenörskap.
En målsättning är att utrota barnarbete, och man satsar även mycket på hälsobefrämjande insatser, läkarmottagningar startas etc. Ett miljötänk finns också med liksom demokratiska aspekter.
6000 nya företag ska på det här viset startas i Tamil Nadu, genom DI:s kampanj har ca 5000 redan startats. Det är bra!
När jag läser listan över vilka som stöttar projektet hittar jag ett (1) från Norrköping, min hemkommun. Ett litet dessutom, med bara en person sysselsatt råkar jag veta. Märkligt dåligt från en kommun av en sådan storlek, med stora företag.
Tror inte företagen på Hand in Hand?
Dagens Industri har under hösten haft en artikelserie där de beskrivit projektet, och även givit flera rapporter från Tamil Nadu, den indiska delstaten där det äger rum. Projektet går i korthet ut på att mikrolån ges till kvinnor på landsbygden som vill starta företag. De startar självhjälpsgrupper - DI jämför med folkrörelsernas barndom i sent 1800-tal, vilket kanske är en tänkbar liknelse - där man samlas regelbundet och sjunger kampsånger, får höra historier som ska sporra och inspirera och genomgår utbildning i entreprenörskap.
En målsättning är att utrota barnarbete, och man satsar även mycket på hälsobefrämjande insatser, läkarmottagningar startas etc. Ett miljötänk finns också med liksom demokratiska aspekter.
6000 nya företag ska på det här viset startas i Tamil Nadu, genom DI:s kampanj har ca 5000 redan startats. Det är bra!
När jag läser listan över vilka som stöttar projektet hittar jag ett (1) från Norrköping, min hemkommun. Ett litet dessutom, med bara en person sysselsatt råkar jag veta. Märkligt dåligt från en kommun av en sådan storlek, med stora företag.
Tror inte företagen på Hand in Hand?
lördag 13 december 2008
Eko-skvaller
Vi är många som bidrar på ett eller annat sätt för att skapa en bättre värld.
Och hollywoodstjärnorna gör sitt till. På sajten Ecorazzi kan man läsa om mer eller mindre intressanta saker som stjärnorna tar sig för, allt från att skriva på upprop och petitioner till att designa ekologiska lunchlådor. Men vad som är intressant är att de skriver lika mycket om stjärnor som INTE gör särskilt schyssta saker; köper pälsar, förstör natur etc.... Det kan ju skapa opinion när fans kanske börjar agera och höra av sig till sina idoler med synpunkter.
Sajten är väl kommersiell och blingig för min smak, men okej, kanske den kan inspirera till att ta efter de goda exemplen. Vad tycker du?
Pamela Anderson önskar sig något plagg av Stella McCartney till jul. Jag gissar att hon kommer få det.
fredag 28 november 2008
Svältkatastrof väntar i Zimbabwe
Läget i Zimbabwe är mycket allvarligt. Maten är slut och utsädet som ska användas för att så inför nästa växtsäsong är också slut. Den oerhörda inflationen gör också att den mat som går att köpa är så dyr att ingen har råd att handla den. I nuläget räknar man med att den ekonomiska och politiska krisen har drabbat barnen i så stor omfattning att en tredjedel av alla barn i Zimbabwe redan nu är undernärda.
Dessutom har kolerafallen ökat vilket kan leda till en större koleraepidemi. Barn som redan är undernärda är oerhört sårbara för sjukdomar och Rädda Barnen planerar för insatser som ska möta en koleraepidemi.
Enligt FN kommer mer än fem miljoner människor, varav två och en halv miljoner är barn, att drabbas av svält. Rädda Barnen samlar nu sina medarbetare i landet och insatserna kommer att öka kraftigt för att möta den gigantiska svältkatastrofen.
De räknar med att i ett första skede nå ut med mat till 80 000 barn samt se till att de barn som är undernärda får vård och behandling. Rädda Barnens program i Zimbabwe kommer också att innehålla stöd till familjer så att de kan komma igång och odla, få barnen tillbaka till skolorna, förse familjer med rent vatten samt att utbilda föräldrar i viss hälsovård och näringslära.
Du kan stödja Rädda Barnen med 10 kr genom att skicka ett sms. Skicka ordet "10KATASTROF" till 72 950.
Alla har råd med en tia. Gör det nu!
Dessutom har kolerafallen ökat vilket kan leda till en större koleraepidemi. Barn som redan är undernärda är oerhört sårbara för sjukdomar och Rädda Barnen planerar för insatser som ska möta en koleraepidemi.
Enligt FN kommer mer än fem miljoner människor, varav två och en halv miljoner är barn, att drabbas av svält. Rädda Barnen samlar nu sina medarbetare i landet och insatserna kommer att öka kraftigt för att möta den gigantiska svältkatastrofen.
De räknar med att i ett första skede nå ut med mat till 80 000 barn samt se till att de barn som är undernärda får vård och behandling. Rädda Barnens program i Zimbabwe kommer också att innehålla stöd till familjer så att de kan komma igång och odla, få barnen tillbaka till skolorna, förse familjer med rent vatten samt att utbilda föräldrar i viss hälsovård och näringslära.
Du kan stödja Rädda Barnen med 10 kr genom att skicka ett sms. Skicka ordet "10KATASTROF" till 72 950.
Alla har råd med en tia. Gör det nu!
torsdag 20 november 2008
Ska du köpa en dator - varför inte ta två!
En till dig själv, och en till ett barn i u-land.
Projektet kallas "Give one, get one", och det är Amazon som lanserat denna idé. Ursprungligen togs lågprisdatorerna fram just för att bli ett alternativ för-u-länderna, att ha råd med att köpa till skolor etc. Men datorerna blev snabbt mycket populära i väst, och har hittills mest sålts där. Vilket det ju inte var tänkt. Så nu måste den som köper en sådan dator till sig själv också köpa en till, och den ska alltså gå till u-länderna.
I USA har det kostat ungefär 3000 kr för två datorer.
Projektet kallas "Give one, get one", och det är Amazon som lanserat denna idé. Ursprungligen togs lågprisdatorerna fram just för att bli ett alternativ för-u-länderna, att ha råd med att köpa till skolor etc. Men datorerna blev snabbt mycket populära i väst, och har hittills mest sålts där. Vilket det ju inte var tänkt. Så nu måste den som köper en sådan dator till sig själv också köpa en till, och den ska alltså gå till u-länderna.
I USA har det kostat ungefär 3000 kr för två datorer.
måndag 17 november 2008
Ryan Air out of date
Fick ett mail från Ryan air, vilket inte är så ovanligt. Har man nån gång beställt biljett hos dem via nätet så ligger man i deras register, men det var inte det som var problemet nu.
Mailet gjorde reklam för en "Charity Calendar 2009", som alltså föreställer en massa lättklädda tjejer uppspetade på ett flygplan. Charity my ass... Den sortens välgörenhet betackar jag mig för.
Hur fel kan de vara... jag menar det är ju helt ute med den sortens kalendrar? Det är inget vanligt folk som vill ha, bara enstaka bilmekaniker och de kan väl inte vara Ryan Airs huvudsakliga kundgrupp...
Nej, Ryan Air, sorry. Nästa gång tänker jag mig för innan jag bokar en flygresa. Det finns andra flygbolag.
Mailet gjorde reklam för en "Charity Calendar 2009", som alltså föreställer en massa lättklädda tjejer uppspetade på ett flygplan. Charity my ass... Den sortens välgörenhet betackar jag mig för.
Hur fel kan de vara... jag menar det är ju helt ute med den sortens kalendrar? Det är inget vanligt folk som vill ha, bara enstaka bilmekaniker och de kan väl inte vara Ryan Airs huvudsakliga kundgrupp...
Nej, Ryan Air, sorry. Nästa gång tänker jag mig för innan jag bokar en flygresa. Det finns andra flygbolag.
söndag 9 november 2008
Second hand in third world
Har just läst det senaste faktafanzinet från Rättviseakademin, vilket är ett informationsprojekt för global solidaritet inom Kooperation Utan Gränser.
Det handlade om handeln med de kläder som vi skänker till insamlingar av olika slag. Det finns en hel del organisationer som tar hand om de kläder vi tröttnat på. Många tycker ju att det känns bra att kläderna kommer till nytta för någon annan, mindre bemedlad. Så har även jag gjort.
Men det finns en baksida. Eller flera dessvärre.
Ett av dem har jag själv sett.
Jag har haft förmånen att resa till Lettland rätt många gånger, både genom mitt arbete men också genom att vi har ett fadderbarn där som vi har besökt.
Genom olika lokala organisationer här hemma sker insamlingar av kläder som sedan fraktas över och delas ut till barn på skolor, på barnhem, till familjer via kommunernas sociala myndigheter osv. Jag har själv sett detta och kan intyga att många är väldigt glada för att få varma jackor till barnen när hösten närmar sig, eller en så gott som ny kappa till mor eller farmor.
Samtidigt kan jag inte glömma vad min egen mor har berättat för mig. När hon var liten var de så fattiga att de fick kläder från kommunen och någon gång från några släktingar. Hon minns tydligt känslan av dels glädjen att få dessa kläder, men samtidigt också mindervärdeskänslan, att inte vara som andra, att inte klara sig själv. Att vara fattig.
Och jag misstänker att den känslan nog finns hos många av de letter som får ta emot de avlagda kläder som vi från det rika Sverige skickar över.
Jag vill inte med det säga att det är fel att skänka kläder dit. Men detta har tyvärr en annan effekt också. I och med att inströmningen av begagnade kläder är så stor, riskerar en stor del av den inhemska produktionen att slås ut. Lettland har ju faktiskt haft en rätt stor andel produktion av kläder, jag har själv besökt flera syfabriker.
På senare år har väldigt många letter fått det bättre, så nu kan många köpa sina kläder själva. Men fortfarande sker en väldigt stor införsel av begagnade kläder till Lettland. Vi i Sverige köper ju enorma mängder kläder och byter ut våra garderober i en rasande takt. Så vi har väl en del att göra oss av med.
Många skänker också kläder till insamlingsorganisationer, som bland annat säljer kläderna på begagnatmarknader i till exempel Afrika. Många tror nog att kläderna skänks till fattiga afrikaner, men så är det inte, de köper dem alltså. Det är ju i alla fall billigare än att köpa nytt. Och det är ju bra att det handlas begagnat. Men även i detta fallet så leder det ju också till att nyproduktion får svårare att överleva. Bomullsodlare och sömmerskor får det allt svårare att överleva.
Så vad borde göras?
Ett tips är att sänka sin egen klädkonsumtion, och låta de klädköp man gör vara medvetna och etiska.
Och när du skänker kläder till någon organisation, fråga vad de gör med dem! Och hur vill de agera för att stödja fattiga länders självständiga utveckling?
Det handlade om handeln med de kläder som vi skänker till insamlingar av olika slag. Det finns en hel del organisationer som tar hand om de kläder vi tröttnat på. Många tycker ju att det känns bra att kläderna kommer till nytta för någon annan, mindre bemedlad. Så har även jag gjort.
Men det finns en baksida. Eller flera dessvärre.
Ett av dem har jag själv sett.
Jag har haft förmånen att resa till Lettland rätt många gånger, både genom mitt arbete men också genom att vi har ett fadderbarn där som vi har besökt.
Genom olika lokala organisationer här hemma sker insamlingar av kläder som sedan fraktas över och delas ut till barn på skolor, på barnhem, till familjer via kommunernas sociala myndigheter osv. Jag har själv sett detta och kan intyga att många är väldigt glada för att få varma jackor till barnen när hösten närmar sig, eller en så gott som ny kappa till mor eller farmor.
Samtidigt kan jag inte glömma vad min egen mor har berättat för mig. När hon var liten var de så fattiga att de fick kläder från kommunen och någon gång från några släktingar. Hon minns tydligt känslan av dels glädjen att få dessa kläder, men samtidigt också mindervärdeskänslan, att inte vara som andra, att inte klara sig själv. Att vara fattig.
Och jag misstänker att den känslan nog finns hos många av de letter som får ta emot de avlagda kläder som vi från det rika Sverige skickar över.
Jag vill inte med det säga att det är fel att skänka kläder dit. Men detta har tyvärr en annan effekt också. I och med att inströmningen av begagnade kläder är så stor, riskerar en stor del av den inhemska produktionen att slås ut. Lettland har ju faktiskt haft en rätt stor andel produktion av kläder, jag har själv besökt flera syfabriker.
På senare år har väldigt många letter fått det bättre, så nu kan många köpa sina kläder själva. Men fortfarande sker en väldigt stor införsel av begagnade kläder till Lettland. Vi i Sverige köper ju enorma mängder kläder och byter ut våra garderober i en rasande takt. Så vi har väl en del att göra oss av med.
Många skänker också kläder till insamlingsorganisationer, som bland annat säljer kläderna på begagnatmarknader i till exempel Afrika. Många tror nog att kläderna skänks till fattiga afrikaner, men så är det inte, de köper dem alltså. Det är ju i alla fall billigare än att köpa nytt. Och det är ju bra att det handlas begagnat. Men även i detta fallet så leder det ju också till att nyproduktion får svårare att överleva. Bomullsodlare och sömmerskor får det allt svårare att överleva.
Så vad borde göras?
Ett tips är att sänka sin egen klädkonsumtion, och låta de klädköp man gör vara medvetna och etiska.
Och när du skänker kläder till någon organisation, fråga vad de gör med dem! Och hur vill de agera för att stödja fattiga länders självständiga utveckling?
måndag 13 oktober 2008
Vad gör du med ditt överflöd?
I DN idag skriver Johan Croneman i en krönika om fenomenet Välgörenhetsgalor på TV. Han menar att det ger en ganska dålig smak i munnen att man lockar med en massa priser, konsumtionsvaror, bilar, resor etc för att förmå folk att skänka pengar till fattiga människor, som kanske bor i de länder den vunna resan går till....
Han belyser även med flera andra exempel hur knepigt det kan vara att förhålla sig till "välgörenhet".
Och ställer den berättigade frågan "Hur delar man med sig av sitt orättmätiga överflöd?"
Själv är jag synnerligen allergisk mot TV-galor, vara vilka det vara månde. Men jag är kluven i det här fallet, det erkänner jag. Får TV-välgörenhetsgalorna folk att skänka pengar, så må det vara berättigat. Även om massor av de insamlade pengarna måste gå till själva arrangemanget, löner till dyra programledare och artister, inköp av bilar, resor och allt vad det är?
Själv väljer jag autogiro till Rädda Barnen, Amnesty, Greenpeace, you name it... Har fadderbarn i Lettland. Och kan fortfarande tycka att jag gör för lite... Vi har ju fortfarande pengar över...
Hur tycker du att vi bäst delar med oss av vårt orättmätiga överflöd?
Han belyser även med flera andra exempel hur knepigt det kan vara att förhålla sig till "välgörenhet".
Och ställer den berättigade frågan "Hur delar man med sig av sitt orättmätiga överflöd?"
Själv är jag synnerligen allergisk mot TV-galor, vara vilka det vara månde. Men jag är kluven i det här fallet, det erkänner jag. Får TV-välgörenhetsgalorna folk att skänka pengar, så må det vara berättigat. Även om massor av de insamlade pengarna måste gå till själva arrangemanget, löner till dyra programledare och artister, inköp av bilar, resor och allt vad det är?
Själv väljer jag autogiro till Rädda Barnen, Amnesty, Greenpeace, you name it... Har fadderbarn i Lettland. Och kan fortfarande tycka att jag gör för lite... Vi har ju fortfarande pengar över...
Hur tycker du att vi bäst delar med oss av vårt orättmätiga överflöd?
måndag 22 september 2008
Min vän Percy
Idag skriver Dagens Industri i ett stort uppslag om deras nya satsning - att få företag att stödja Percy Barneviks humanitära projekt Hand in Hand. Percy själv har satsat över 100 miljoner kronor i detta projekt, som hjälper kastlösa kvinnor i Indien att starta eget.
Det är en bra satsning, jag kan inte säga annat. Men jag kan inte låta bli att fundera över hur Percy tänkte när det begav sig på pensionsaffärsskandalen för sex år sedan. Hade han redan då tanken att kan skulle ha det där skyhöga pensionsavtalet för att han ville stödja fattiga människor med hjälp av det kapitalet? Eller blev han skuldtyngd när han insåg att han skulle få så mycket pengar att han aldrig skulle kunna göra av med dem, att han tänkte att han gott kunde göra en filantropisk insats ...?
Nåväl, det får vi kanske aldrig veta, och inte vet jag om det är viktigt att veta heller.
Det viktigaste är ju resultatet, och det ser onekligen mycket bra ut.
Jag skulle väldigt gärna vilja åka dit, till Indien t ex, och få se med egna ögon hur det fungerar. Det vore oerhört intressant att jämföra med motsvarande här hemma, alltså att stimulera kvinnors företagande.
Det är en bra satsning, jag kan inte säga annat. Men jag kan inte låta bli att fundera över hur Percy tänkte när det begav sig på pensionsaffärsskandalen för sex år sedan. Hade han redan då tanken att kan skulle ha det där skyhöga pensionsavtalet för att han ville stödja fattiga människor med hjälp av det kapitalet? Eller blev han skuldtyngd när han insåg att han skulle få så mycket pengar att han aldrig skulle kunna göra av med dem, att han tänkte att han gott kunde göra en filantropisk insats ...?
Nåväl, det får vi kanske aldrig veta, och inte vet jag om det är viktigt att veta heller.
Det viktigaste är ju resultatet, och det ser onekligen mycket bra ut.
Jag skulle väldigt gärna vilja åka dit, till Indien t ex, och få se med egna ögon hur det fungerar. Det vore oerhört intressant att jämföra med motsvarande här hemma, alltså att stimulera kvinnors företagande.
fredag 19 september 2008
Uppdrag Barn
World Childhood Foundation stöder ett antal olika projekt runtom i världen, för att barn ska få vara just - barn. De ägnar särskilt mycket uppmärksamhet åt barn i utsatta situationer.
De har ett lite annorlunda sätt att få in medel till sin verksamhet - för varje blogg som skriver om deras verksamhet får de ett bidrag om 20 kr från Vattenfall...!
Just nu har 455 bloggar skrivit om World Childhood Foundation.
Strax är det 456...
måndag 15 september 2008
Deta händer i Burma
I ett inlägg den 7 augusti skrev jag om hjälparbetare som jobbar i Burma med insatser för att nå byar långt ute på landsbygden efter den svåra cyklonen som dödade så många människor. Genom en blogg hade jag fått reda på att man kunde hjälpa till genom att sätta in pengar på ett personkonto på Nordea, som tillhör hjälparbetaren Annami Löfving. Jag gjorde så och mailade sedan till Annami och frågade om hon kunde rapportera tillbaka hur det går.
Det kom snart ett mail där lovade att återkomma. Idag kom en minst sagt fullödig rapport. Och det är en sorglig läsning, eftersom den beskriver i detalj hur fattiga bönder drabbats hårt och förlorat sina få ägodelar, taket över huvudet eller sin djur - eller allra värst, barn och andra anhöriga.
Det är också mycket detaljerat redogjort för vad man har använt pengarna till; si och så många filtar har inköpts till den och den byn, så många säckar bönor, eller matolja, eller salt. Det är ris, tvål, ljus, och det är hyra för fordon att transportera ut hjälpsändningarna med. En omfattande excelfil med donationer och inkomster och alla utgifter rad efter rad, noggrant dokumenterat.
Dessutom två utförliga rapporter om vilka byar man besökt, hur många som bor i varje by, hur många som dött, vilka skador och andra förluster som gjorts.
Man blir bedrövad, samtidigt som man naturligtvis också blir glad, och fylls av hopp! Det finns människor där i Burma som lyckas uträtta något trots att militärregimen egentligen inte vill att de ska vara där!
Vill du också hjälpa till, sätt in valfritt belopp på Nordea personkonto: 781118-4824. Maila sedan Annami Löfving på annamilofving@hotmail.com
Vill du ta del av rapporterna, maila mig på info@justeafair.com
Det kom snart ett mail där lovade att återkomma. Idag kom en minst sagt fullödig rapport. Och det är en sorglig läsning, eftersom den beskriver i detalj hur fattiga bönder drabbats hårt och förlorat sina få ägodelar, taket över huvudet eller sin djur - eller allra värst, barn och andra anhöriga.
Det är också mycket detaljerat redogjort för vad man har använt pengarna till; si och så många filtar har inköpts till den och den byn, så många säckar bönor, eller matolja, eller salt. Det är ris, tvål, ljus, och det är hyra för fordon att transportera ut hjälpsändningarna med. En omfattande excelfil med donationer och inkomster och alla utgifter rad efter rad, noggrant dokumenterat.
Dessutom två utförliga rapporter om vilka byar man besökt, hur många som bor i varje by, hur många som dött, vilka skador och andra förluster som gjorts.
Man blir bedrövad, samtidigt som man naturligtvis också blir glad, och fylls av hopp! Det finns människor där i Burma som lyckas uträtta något trots att militärregimen egentligen inte vill att de ska vara där!
Vill du också hjälpa till, sätt in valfritt belopp på Nordea personkonto: 781118-4824. Maila sedan Annami Löfving på annamilofving@hotmail.com
Vill du ta del av rapporterna, maila mig på info@justeafair.com
onsdag 3 september 2008
Bygg ett hus på resan
Det blir bara fler och fler som vill bidra med något bra till de samhällen man besöker som turist. Res & Bygg är ett koncept sen länge i England, och nu har det lanserats i Sverige av Action Aid.
Man samlar alltså ihop pengar hemma först, på sin arbetsplats, i kvarteret eller var man nu vill göra det, och sen åker man iväg på resan. Till exempel till Nepal. Och där hjälper man till med att bygga ett hus. Tanken är inte att konkurrera ut lokala arbetsmarknaden, men att skapa ett djupare engagemang och intresse för landet ifråga.
Och jag kan mycket väl tänka mig att man får en helt annan inblick i kulturen när man träffar och lever ihop med människor som bor på platsen. Det är ju det vi alltid vill, eller hur? Tränga bakom turistfasaden, åtminstone gäller det mig. De allra bästa minnena har man av tillfällen man till exempel blivit hembjuden till människor, när man får lära känna dem och veta hur de lever, tänker och har det.
Så det här är ett jättebra sätt att kombinera nytta med nöje.
Jag skulle vilja följa med på Kambodjaresan....
Man samlar alltså ihop pengar hemma först, på sin arbetsplats, i kvarteret eller var man nu vill göra det, och sen åker man iväg på resan. Till exempel till Nepal. Och där hjälper man till med att bygga ett hus. Tanken är inte att konkurrera ut lokala arbetsmarknaden, men att skapa ett djupare engagemang och intresse för landet ifråga.
Och jag kan mycket väl tänka mig att man får en helt annan inblick i kulturen när man träffar och lever ihop med människor som bor på platsen. Det är ju det vi alltid vill, eller hur? Tränga bakom turistfasaden, åtminstone gäller det mig. De allra bästa minnena har man av tillfällen man till exempel blivit hembjuden till människor, när man får lära känna dem och veta hur de lever, tänker och har det.
Så det här är ett jättebra sätt att kombinera nytta med nöje.
Jag skulle vilja följa med på Kambodjaresan....
måndag 21 juli 2008
Vad är mest effektivt?
På en annan blogg hittade jag en youtube-video om "The Girl Effect". Den var säkert upplagd i all välmening för att sprida info om det faktum att om flickor fick samma möjligheter som pojkar så skulle det förändra världen ganska radikalt, till det bättre då.
Men om man går in och tittar på sajten girleffect.org så ser man snart att det är Nike foundation som ligger bakom denna satsning. Och då infinner sig frågan; vilken effekt skulle det inte ge om Nike började ge anständig lön till de fattiga människor i tredje världen som tillverkar deras sportskor...?
Skulle vara snyggt om Nike sopade rent framför egen dörr först, kan man tycka således...
Jag läser vidare på sajten och hittar så småningom fram till lite info om vad man kan göra för att bidra till den här girl-effekten. Det leder vidare till globalgiving.com, en sajt som samlar in pengar som ska gå till olika satsningar på bl a flickors utbildning, mikrolån till unga kvinnor med mera.
Förmodligen (förhoppningsvis?) helt okej, men jag känner mig fortfarande tveksam. Jag litar inte ett skvatt på Nike.
Jag väljer att stödja Rädda Barnen, Röda Korset, Läkare utan gränser och andra organisationer, för att de gör precis samma saker. Utan att blanda in något multinationellt skoföretag.
Men om man går in och tittar på sajten girleffect.org så ser man snart att det är Nike foundation som ligger bakom denna satsning. Och då infinner sig frågan; vilken effekt skulle det inte ge om Nike började ge anständig lön till de fattiga människor i tredje världen som tillverkar deras sportskor...?
Skulle vara snyggt om Nike sopade rent framför egen dörr först, kan man tycka således...
Jag läser vidare på sajten och hittar så småningom fram till lite info om vad man kan göra för att bidra till den här girl-effekten. Det leder vidare till globalgiving.com, en sajt som samlar in pengar som ska gå till olika satsningar på bl a flickors utbildning, mikrolån till unga kvinnor med mera.
Förmodligen (förhoppningsvis?) helt okej, men jag känner mig fortfarande tveksam. Jag litar inte ett skvatt på Nike.
Jag väljer att stödja Rädda Barnen, Röda Korset, Läkare utan gränser och andra organisationer, för att de gör precis samma saker. Utan att blanda in något multinationellt skoföretag.
lördag 19 juli 2008
Ett klick om dagen
Har ett bokmärke i min webbläsare som hjälper mig att komma ihåg att göra det dagliga klicket.
Det går till Livgivande klick - Catweb.nu, som samlat en antal olika ställen på nätet där man kan gå in och med ett klick bidra till att rädda en bit regnskog, eller utrotningshotade djur, eller varför inte bidra med mat till hungrande på hungersite.com?
Lägg upp det som bokmärke du med, och gå in och klicka på en av dem varje dag. Det är de små små bäckarna som gör den stora floden!
Det går till Livgivande klick - Catweb.nu, som samlat en antal olika ställen på nätet där man kan gå in och med ett klick bidra till att rädda en bit regnskog, eller utrotningshotade djur, eller varför inte bidra med mat till hungrande på hungersite.com?
Lägg upp det som bokmärke du med, och gå in och klicka på en av dem varje dag. Det är de små små bäckarna som gör den stora floden!
tisdag 24 juni 2008
En gris i gåva
Vad ger man den som redan har allt? Man ger en gåva till någon annan istället!
På WebaidShop kan du köpa en symaskin, en get eller ett myggnät till exempel. Men mottagaren är en fattig kvinna eller man i Afrika, och din jubilar, bröllopspar eller vem det nu är som du tänkt uppvakta får glädjen över att ha bidragit till detta!
Det är Läkarmissionen som står bakom detta initiativ. Det finns en mängd olika gåvor att välja på, från ett djur till att ge bort "att föda på sjukhus", något som verkligen inte är en självklarhet för afrikanska kvinnor. För endast 150 kr, vilket är en spottstyver för oss i det rika Europa, men en förmögenhet för den som inget har.
Vilken strålande idé WebaidShop är! Och har man ingen särskild att uppvakta med denna gåva, kan man ju alltid ge den till sig själv.
På WebaidShop kan du köpa en symaskin, en get eller ett myggnät till exempel. Men mottagaren är en fattig kvinna eller man i Afrika, och din jubilar, bröllopspar eller vem det nu är som du tänkt uppvakta får glädjen över att ha bidragit till detta!
Det är Läkarmissionen som står bakom detta initiativ. Det finns en mängd olika gåvor att välja på, från ett djur till att ge bort "att föda på sjukhus", något som verkligen inte är en självklarhet för afrikanska kvinnor. För endast 150 kr, vilket är en spottstyver för oss i det rika Europa, men en förmögenhet för den som inget har.
Vilken strålande idé WebaidShop är! Och har man ingen särskild att uppvakta med denna gåva, kan man ju alltid ge den till sig själv.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
