Jag har ett problem, eller brist kanske vi ska kalla det. Bristen på insikt om begränsning. Jag borde förmodligen begränsa mig en smula, men det verkar svårt.
Jag talar om min förmåga att nappa på och tända på alla slags roliga, bra, spännande idéer som jag själv får och som andra kommer upp med...
Just nu är det sanslöst hur mycket det är... Nu när man ska varva ner och strax gå på semester.
Här är i korta drag de projekt som jag är inblandad i:
1 aug En musikfest i kvarteret där jag bor, som inkluderar en lettisk familj som jag lovat hjälpa med några möjligheter till att spela och sjunga.
6-27 sept En utställning med en känd konstnär, (eller är han serietecknare eller vad ska det kallas...?) nämligen Jan Stenmark! Skitkul!
27 sept Kulturnatten i Norrköping, som innebär arrangerande av Street Market på Knäppobello Road, Kulturell Peep show i källaren samt ev flera andra grejer, kanske några workshops också...
Så har vi eventuellt ett Samhällsentreprenörskapsprojekt i samarbete med IUC som, om det går igenom, kommer innebära massor med jobb, men kul och spännande! (fast då måste jag ta tjänstledigt förstås från nuvarande jobb)
Så är det ett projekt som eventuellt skulle kunna förverkligas tidigast 2009, om kultur/natur/industri/musik/upplevelser.... ja, det är inte formulerat ännu, men vi kör en brainstorming på det om en vecka.
Och så slutligen en projektidé som just börjat ta form, som handlar om att skapa en helt ny arena för socialt entreprenörskap, integration, kultur och kreativt skapande. Med mera. Skulle också kunna ta form under 2009 och 2010.
Räcker det så...? Jag kommer förmodligen på en ny idé imorgon igen...:-)
Faktum är att det är kul - allt som är roligt ger en massa energi tillbaka! Så det här kommer gå strålande...!
måndag 30 juni 2008
söndag 29 juni 2008
Ett par dagar i juni
Helgen försvann i ett nafs i bestyr som flytt av min lilla affär och utflykt till ett industriområde där vi planerar för ett superspännande och annorlunda jätteevent..! Mer om det så småningom.
Men inte så svårt att få ett par dagar att gå alltså.
Och så kom två trötta teens hem i eftermiddag, skitiga men glada! Fulla av en massa ny musik förstås.
Till exempel Devotchka! De beskrivs som en blandning av Arcade Fire och Gogol Bordello, och då måste man ju bara lyssna in det. Och visst var de bra....!
torsdag 26 juni 2008
Fred och kärlek i Borlänge
Så har den dragit igång då, Peace & Love-festivalen i Borlänge. En av de bästa festivalerna i mitt tycke, om inte den allra bästa och det för att den är så mycket mer än bara en musikfestival.
Veckan har ju inletts med temadagar på temat "Vakna!". Och just det konceptet, att ta ungdomars engagemang på allvar och blanda det med nöje och musik, det är helt rätt.
Mina hjärtegryn A & A är på plats sen i måndags, och de var bl a på något föredrag om klimatfrågan och ett om hiv, som var jätteintressant.
Idag började själva musikfestivalen, och de har redan hunnit se och höra Kaizers Orchestra och The Hives, och snart är det dags för Manu Chao!
Solen skiner från en klarblå himmel och alla har fräknar, rapporteras det... Det är inte utan att man är lite avis, men jag får vänta till augusti - då drar jag Way out West!!! :-)
Veckan har ju inletts med temadagar på temat "Vakna!". Och just det konceptet, att ta ungdomars engagemang på allvar och blanda det med nöje och musik, det är helt rätt.
Mina hjärtegryn A & A är på plats sen i måndags, och de var bl a på något föredrag om klimatfrågan och ett om hiv, som var jätteintressant.
Idag började själva musikfestivalen, och de har redan hunnit se och höra Kaizers Orchestra och The Hives, och snart är det dags för Manu Chao!
Solen skiner från en klarblå himmel och alla har fräknar, rapporteras det... Det är inte utan att man är lite avis, men jag får vänta till augusti - då drar jag Way out West!!! :-)
onsdag 25 juni 2008
Volvo går Facit-vägen?
Inte trodde man att ett såpass modernt företag som Volvo, med Ford i ryggen, skulle kunna missa hela klimatdebatten? Varför har de annars inte tagit fram några mindre bränslesnåla alternativbilar?
För åka bil, det vill nog folk även i framtiden. Men det blir i helt andra bilar än de stora schabrak som Volvo verkade tro skulle rulla.
Nu kanske det rullar åt pipsvängen, precis som det en gång gjorde för det anrika företaget Facit, som var världsledande på räknemaskiner. De trodde inte att det där med datorer var något att bry sig om...
Hade de varit lite mer om sig och kring sig, så hade vi kanske haft en världsledande datortillverkare från Åtvidaberg idag! Och många schyssta jobb hade skapats.
Hoppas det inte är för sent för Volvo.
tisdag 24 juni 2008
En gris i gåva
Vad ger man den som redan har allt? Man ger en gåva till någon annan istället!
På WebaidShop kan du köpa en symaskin, en get eller ett myggnät till exempel. Men mottagaren är en fattig kvinna eller man i Afrika, och din jubilar, bröllopspar eller vem det nu är som du tänkt uppvakta får glädjen över att ha bidragit till detta!
Det är Läkarmissionen som står bakom detta initiativ. Det finns en mängd olika gåvor att välja på, från ett djur till att ge bort "att föda på sjukhus", något som verkligen inte är en självklarhet för afrikanska kvinnor. För endast 150 kr, vilket är en spottstyver för oss i det rika Europa, men en förmögenhet för den som inget har.
Vilken strålande idé WebaidShop är! Och har man ingen särskild att uppvakta med denna gåva, kan man ju alltid ge den till sig själv.
På WebaidShop kan du köpa en symaskin, en get eller ett myggnät till exempel. Men mottagaren är en fattig kvinna eller man i Afrika, och din jubilar, bröllopspar eller vem det nu är som du tänkt uppvakta får glädjen över att ha bidragit till detta!
Det är Läkarmissionen som står bakom detta initiativ. Det finns en mängd olika gåvor att välja på, från ett djur till att ge bort "att föda på sjukhus", något som verkligen inte är en självklarhet för afrikanska kvinnor. För endast 150 kr, vilket är en spottstyver för oss i det rika Europa, men en förmögenhet för den som inget har.
Vilken strålande idé WebaidShop är! Och har man ingen särskild att uppvakta med denna gåva, kan man ju alltid ge den till sig själv.
måndag 23 juni 2008
Skriv till Japans premiärminister!
Greenpeace går ut med ett upprop idag om att agera för att hjälpa Junichi och Toru. De är två japanska Greenpeace-medarbetare som har fängslats efter att ha avslöjat illegal valköttshandel.
De anklagas för att ha stulit en låda valkött som de skulle använda som bevis, vilket inte är sant. Nu har de suttit i fyra dygn, och har fått besked om att de ska sitta i tio dygn till!
Gå till Greenpeace hemsida och agera du med! Hjälp till att få dem fria!
Hur kan någon för övrigt vilja äta valkött....?
Mindre än en procent av Antarktis ursprungliga blåvalar finns kvar. Är folk inte nöjda förrän de är helt borta?
söndag 22 juni 2008
No logo
Naomis Kleins bestseller, aktivistens bibel, whatever... den kan vara lite seg bitvis, och överfull av exempel på hur multisarna lurar oss.
Vill du spara tid får du en kortversion här.
Den säger det mesta.
lördag 21 juni 2008
fredag 20 juni 2008
Mitt lyxliv
Att kunna gå 20 meter tvärsöver gatan till närbutiken, och köpa färskpotatis, gräddfil och matjessill kl 14 på midsommarafton, det kallar jag lyx!
Visst kan man tycka att jag borde kunna planera lite bättre än så, men jag vill faktiskt mycket hellre stödja min lokala kvartersbutik än något stort köpcenter utanför stan.
Sen kräver jag inte att de ska ha öppet dygnet runt, jag skulle unna dem lite ledigt på självaste midsommarafton också.
Men jag har å andra sidan också jobbat såna helger förr... Det går det med.
Men att ha en butik så nära, det är verkligen lyxigt!
Handla i din närmaste affär, du vinner mer än du tror på det.
Visst kan man tycka att jag borde kunna planera lite bättre än så, men jag vill faktiskt mycket hellre stödja min lokala kvartersbutik än något stort köpcenter utanför stan.
Sen kräver jag inte att de ska ha öppet dygnet runt, jag skulle unna dem lite ledigt på självaste midsommarafton också.
Men jag har å andra sidan också jobbat såna helger förr... Det går det med.
Men att ha en butik så nära, det är verkligen lyxigt!
Handla i din närmaste affär, du vinner mer än du tror på det.
torsdag 19 juni 2008
Det kinesiska undret bygger på en tidsinställd bomb
Kina är en tidsinställd bomb. Det kommer att brisera där. Det dröjer nog ett tag men det kommer att vara oundvikligt.
Vad jag talar om är det helt vansinnigt sjuka och människofientliga system som man har i stora delar av Kina, som innebär att mammor och pappor måste lämna sina barn - i åratal! - för att åka och jobba i större städer, med skitjobb, låglönejobb, som de knappt kan leva på, än mindre spara ihop för att ge sina barn en bättre framtid.
Det finns idag massor med barn i Kina, hundratals, tusentals, som lever helt själva, utan sina föräldrar eller andra släktingar, de bor i skolornas sovsalar år ut och år in... Hur mår de här barnen, hur kommer de att må i framtiden...?
De träffar sina föräldrar en gång per år. Det är under det kinesiska nyåret, då åker alla föräldrar hem till sina barn, ofta har de så långt hem att det tar ett dygn eller två att komma hem.
Jag har sett det här flera gånger nu. I olika tv-dokumentärer, läst om i rapporter.
Senast nu ikväll, det var på Tvåan. En scen som grep mig oerhört var när barnen i en klass på landsbygden, där väldigt många av barnen inte hade sina föräldrar hemma, skulle skriva en liten uppsats om sin framtidsdröm. Alla skrev samma sak: de skulle jobba och tjäna pengar så att deras föräldrar skulle ha det bra och kunna vara hemma. Och så började de gråta, barnen, en efter en...
Det är fullständigt ofattbart vilken tragedi det är som sker därborta....
Och vad gör vi? Vad kan vi göra?
Jag har inte kunnat hitta någon organisation som jobbar för de här barnen, inte Rädda Barnen eller någon annan...
Om någon har något tips, skriv om det här då!
Vad jag talar om är det helt vansinnigt sjuka och människofientliga system som man har i stora delar av Kina, som innebär att mammor och pappor måste lämna sina barn - i åratal! - för att åka och jobba i större städer, med skitjobb, låglönejobb, som de knappt kan leva på, än mindre spara ihop för att ge sina barn en bättre framtid.
Det finns idag massor med barn i Kina, hundratals, tusentals, som lever helt själva, utan sina föräldrar eller andra släktingar, de bor i skolornas sovsalar år ut och år in... Hur mår de här barnen, hur kommer de att må i framtiden...?
De träffar sina föräldrar en gång per år. Det är under det kinesiska nyåret, då åker alla föräldrar hem till sina barn, ofta har de så långt hem att det tar ett dygn eller två att komma hem.
Jag har sett det här flera gånger nu. I olika tv-dokumentärer, läst om i rapporter.
Senast nu ikväll, det var på Tvåan. En scen som grep mig oerhört var när barnen i en klass på landsbygden, där väldigt många av barnen inte hade sina föräldrar hemma, skulle skriva en liten uppsats om sin framtidsdröm. Alla skrev samma sak: de skulle jobba och tjäna pengar så att deras föräldrar skulle ha det bra och kunna vara hemma. Och så började de gråta, barnen, en efter en...
Det är fullständigt ofattbart vilken tragedi det är som sker därborta....
Och vad gör vi? Vad kan vi göra?
Jag har inte kunnat hitta någon organisation som jobbar för de här barnen, inte Rädda Barnen eller någon annan...
Om någon har något tips, skriv om det här då!
onsdag 18 juni 2008
Är det Rättvist eller...?
Jahapp, det var det EM:et..... Suck. Men rättvist kanske. De var ju inte bra.
Apropå rättvist - visste ni att det finns Rättvisemärkta fotbollar? Att det finns Rättvisemärkt kaffe, te och bananer känner väl de flesta till idag, men fotbollar är kanske lite mer okänt.
En del undrar kanske varför, det kan verka som något av ett hugskott... vad ska vi rättvisemärka nu, jo vi tar pinnstolar, nej förresten fotbollar kan bli kul!
Nej, faktiskt är det så här att fotbollar ofta har tillverkats av barn i utvecklingsländer. Barn har små händer, flinka fingrar, duktiga på att sy de krångliga sömmarna på fotbollar. Men idag är det allt vanligare att fotbollsklubbar inser värdet i att ta ställning för barn även i andra länder, och man väljer i stället Rättvisemärkta fotbollar till sina lag.
Undrar hur de har gjort i EM...?
tisdag 17 juni 2008
Pojkar sjunger visst
Jag är väldigt förtjust i körsång. För att det är så vackert förstås, och att det ofta är en så maffig effekt när en stor skara människor sjunger samtidigt. Man ryser och njuter av välbehag.
Men det finns ytterligare en aspekt på körsjungande, och det är ju om man är med själv. Att vara en del i något så enormt, det är ett gemensamt skapande, en kreativ handling som ger en lyckokänsla utöver det vanliga!
Inte konstigt att jag varit helsåld på de två engelska dokuserierna om körer som gått i höstas och nu senast i vår. "Kören - pojkar sjunger inte" var bara i fyra avsnitt, och följde den urengelske charmputten och Harry Potter-lookaliken Gareth Malone i hans slit och strävan att övertyga 100 idrottsintresserade killar på en engelsk pojkskola att körsång kunde vara något för dem.
Och naturligtvis lyckades han. Från att ha varit allt från tveksamt småintresserade till totalt anti lyckades han få med samtliga hundra grabbar i åldrarna 12-16 att bilda en jättekör och en grupp beatboxers som tillsammans nu i sista avsnittet uppträdde i Royal Albert Hall....!
Det var helt fantastiskt. Och det som berörde mig mest är de enskilda killarnas beskrivningar av hur de upplevt resan de varit med om.
Hur de upptäckt något helt nytt, fått nya vänner, lärt sig att inte döma folk efter första intrycket (beatboxers vs pluggisar t ex), upplevt glädjen i att vara del av något stort och gemensamt, upptäckt nya förmågor hos sig själv, stärkt självförtroende ... ja listan är lång.
Det måste vara underbart att få jobba med sådant, att få unga människor att utvecklas, tro på sig själva, få ökad tillit till andra. Det är något av det viktigaste som finns.
Gareth Malone är på min topplista.
Men det finns ytterligare en aspekt på körsjungande, och det är ju om man är med själv. Att vara en del i något så enormt, det är ett gemensamt skapande, en kreativ handling som ger en lyckokänsla utöver det vanliga!
Inte konstigt att jag varit helsåld på de två engelska dokuserierna om körer som gått i höstas och nu senast i vår. "Kören - pojkar sjunger inte" var bara i fyra avsnitt, och följde den urengelske charmputten och Harry Potter-lookaliken Gareth Malone i hans slit och strävan att övertyga 100 idrottsintresserade killar på en engelsk pojkskola att körsång kunde vara något för dem.
Och naturligtvis lyckades han. Från att ha varit allt från tveksamt småintresserade till totalt anti lyckades han få med samtliga hundra grabbar i åldrarna 12-16 att bilda en jättekör och en grupp beatboxers som tillsammans nu i sista avsnittet uppträdde i Royal Albert Hall....!
Det var helt fantastiskt. Och det som berörde mig mest är de enskilda killarnas beskrivningar av hur de upplevt resan de varit med om.
Hur de upptäckt något helt nytt, fått nya vänner, lärt sig att inte döma folk efter första intrycket (beatboxers vs pluggisar t ex), upplevt glädjen i att vara del av något stort och gemensamt, upptäckt nya förmågor hos sig själv, stärkt självförtroende ... ja listan är lång.
Det måste vara underbart att få jobba med sådant, att få unga människor att utvecklas, tro på sig själva, få ökad tillit till andra. Det är något av det viktigaste som finns.
Gareth Malone är på min topplista.
måndag 16 juni 2008
Världens bästa bilder # 8
Och så har vi kommit fram till den bild som ligger trea på tio i topplistan, i Edward G Saides urval av Världens bästa bilder och vad de säger oss om mänskligheten.
The Afghan Girl. Tagen 1984 av Steve McCurry.
Alla känner igen den här bilden, hon har varit National Geographics "omslagsflicka" i en herrans massa år. Hon kom att bli en symbol för alla kvinnor och barn som levde i flyktingläger, inte bara i Afghanistan utan över huvud taget.
Men vad inte alla känner till kanske, är att hon under många år var helt okänd, man visste inte var hon fanns.
Fotografen sökte efter henne i åratal, och till slut fann man Sharbat Gula i en avlägsen del av Afghanistan där hon lever idag. Hon har man och tre barn.
National Geographics Society har utifrån detta grundat en fond som ska samla in pengar till utbildning för afghanska barn.
Det är verkligen en fantastisk bild. Snygg komposition. Och vilka ögon. Hon utstrålar en så stark integritet.
söndag 15 juni 2008
Dunka dunka
Jag blev tillfrågad om att göra en modevisning med de kläder och skor som jag säljer. Jag tackade ja förstås, det är ju kul att visa upp sina grejer och slå ett slag för ekologiska schysst tillverkade kläder.
Men hur kul brukar modevisningar vara egentligen? Samma travande fram och tillbaka med sängkammarblick eller sur plutmun... Jag bestämde mig för att göra något annorlunda! Vet inte riktigt var jag fick idén ifrån sen, men jag kom på att jag skulle utgå från gammal stumfilmsmusik! Budskapet skulle gå fram genom skyltar som modellerna skulle hålla upp, så där som stumfilmer ju också varvar händelser med skyltar som kommunicerar ett budskap. Sagt och gjort.
Så sent som i tisdags förra veckan hade jag inga modeller, men på onsdagen hade jag det!
E & F, vilka pärlor! De snappade direkt, och var på till 150 %! I fredags repade de en halvtimme, sen satt allt som en smäck, och klockan elva erövrade de scenen! En formidabel succé. Vi gör om den i höst igen, på Kulturnatten, missa inte det!
Festen blev för övrigt också mycket lyckad, med zombiedans, körsång, flera band och DJ:s från Slagsmålsklubben och Sirqus Alfon. Paradnumret bestod av en kortfilm av Killed by coffees youtube-serie "En av Sveriges ensammän".
Sen övergick festen till vårt hak där jag tillbringade större delen av natten med att försöka hindra porslinet från att falla ner från hyllorna...
Men hur kul brukar modevisningar vara egentligen? Samma travande fram och tillbaka med sängkammarblick eller sur plutmun... Jag bestämde mig för att göra något annorlunda! Vet inte riktigt var jag fick idén ifrån sen, men jag kom på att jag skulle utgå från gammal stumfilmsmusik! Budskapet skulle gå fram genom skyltar som modellerna skulle hålla upp, så där som stumfilmer ju också varvar händelser med skyltar som kommunicerar ett budskap. Sagt och gjort.
Så sent som i tisdags förra veckan hade jag inga modeller, men på onsdagen hade jag det!
E & F, vilka pärlor! De snappade direkt, och var på till 150 %! I fredags repade de en halvtimme, sen satt allt som en smäck, och klockan elva erövrade de scenen! En formidabel succé. Vi gör om den i höst igen, på Kulturnatten, missa inte det!
Festen blev för övrigt också mycket lyckad, med zombiedans, körsång, flera band och DJ:s från Slagsmålsklubben och Sirqus Alfon. Paradnumret bestod av en kortfilm av Killed by coffees youtube-serie "En av Sveriges ensammän".
Sen övergick festen till vårt hak där jag tillbringade större delen av natten med att försöka hindra porslinet från att falla ner från hyllorna...
fredag 13 juni 2008
Att kunna berätta
Det finns en enda blogg som jag ständigt återvänder till, trots att han egentligen sällan skriver särskilt angeläget. Det kan förvisso vara tips på bra musik, små historier från hans liv, och skitsnygga bilder!
Men ibland blixtrar det till, och just idag skrev han om hur valda delar av hans liv skulle kunna spelas upp när livet passerar revy, sådär som det kan göra när man håller på att dö ni vet.... Inte för att jag har hållit på att göra det än, men man har ju läst...
Nåväl, det jag kom att fundera lite över när jag läste hans inlägg, var att det är få människor förunnat att verkligen kunna berätta en historia. Vare sig det är ens egen livshistoria eller något annat, är det en konst att, kort eller långt, kunna berätta om det så att det griper tag i en, fångar ens intresse, och väcker nya tankar och idéer....
Och det sorgliga är att det finns så enormt många livsöden, människor med erfarenheter och minnen som kunde slå oss alla med häpnad. Om de bara kunde berätta. Om de hade ordets makt. Om de hade språket.
Jag skulle vilja göra något åt det. Tänk om duktiga skribenter, författare, textvirtuoser, kunde få träffa de där glömda människorna, de som står i hörnet, hamnar bakom, aldrig törs yttra sig i grupper som är fler än två. Och om de kunde öppna sig och dela med sig av sina liv.
Men idag finns i alla fall bloggvärlden. Jag tror många har hittat ett forum här, som det ju aldrig har funnits liknande motsvarighet till förr! Det är bra. Hoppas jag.
Men ibland blixtrar det till, och just idag skrev han om hur valda delar av hans liv skulle kunna spelas upp när livet passerar revy, sådär som det kan göra när man håller på att dö ni vet.... Inte för att jag har hållit på att göra det än, men man har ju läst...
Nåväl, det jag kom att fundera lite över när jag läste hans inlägg, var att det är få människor förunnat att verkligen kunna berätta en historia. Vare sig det är ens egen livshistoria eller något annat, är det en konst att, kort eller långt, kunna berätta om det så att det griper tag i en, fångar ens intresse, och väcker nya tankar och idéer....
Och det sorgliga är att det finns så enormt många livsöden, människor med erfarenheter och minnen som kunde slå oss alla med häpnad. Om de bara kunde berätta. Om de hade ordets makt. Om de hade språket.
Jag skulle vilja göra något åt det. Tänk om duktiga skribenter, författare, textvirtuoser, kunde få träffa de där glömda människorna, de som står i hörnet, hamnar bakom, aldrig törs yttra sig i grupper som är fler än två. Och om de kunde öppna sig och dela med sig av sina liv.
Men idag finns i alla fall bloggvärlden. Jag tror många har hittat ett forum här, som det ju aldrig har funnits liknande motsvarighet till förr! Det är bra. Hoppas jag.
torsdag 12 juni 2008
Ted Hughes min huspoet
Nu känner jag för en Crow-dikt igen.
Crow and Mama
When Crow cried his mother's ear
Scorched to a stump.
When he laughed she wept
Blood her breasts her palms her brow all wept blood.
He tried a step, then a step, and again a step -
Every one scarred her face for ever.
When he burst out in rage
She fell back with an awful gash and a fearful cry.
When he stopped she closed on him like a book
On a bookmark, he had to get going.
He jumped into the car the towrope
Was around her neck he jumped out.
He jumped into the plane but her body was jammed in the jet -
There was a great row, the flight was cancelled.
He jumped into the rocket and its trajectory
Drilled clean through her heart he kept on
And it was cosy in the rocket, he could not see much
But he peered out through the portholes at Creation
And saw the stars millions of miles away
And saw the future and the universe
Opening and opening
And kept on and slept and at last
Crashed on the moon awoke and crawled out
Under his mother's buttocks.
Crow and Mama
When Crow cried his mother's ear
Scorched to a stump.
When he laughed she wept
Blood her breasts her palms her brow all wept blood.
He tried a step, then a step, and again a step -
Every one scarred her face for ever.
When he burst out in rage
She fell back with an awful gash and a fearful cry.
When he stopped she closed on him like a book
On a bookmark, he had to get going.
He jumped into the car the towrope
Was around her neck he jumped out.
He jumped into the plane but her body was jammed in the jet -
There was a great row, the flight was cancelled.
He jumped into the rocket and its trajectory
Drilled clean through her heart he kept on
And it was cosy in the rocket, he could not see much
But he peered out through the portholes at Creation
And saw the stars millions of miles away
And saw the future and the universe
Opening and opening
And kept on and slept and at last
Crashed on the moon awoke and crawled out
Under his mother's buttocks.
onsdag 11 juni 2008
Semestern klar ännu?
Var ska du åka på semester i år? Trenden har ju länge varit att resmålen blir allt mer exotiska och ligger allt längre bort. Trots klimathot och koldioxidebatt och bränslefrågan är det fortfarande många som åker till Thailand, Dominikanska republiken, Nya Zeeland och Långtbortistan.
Jag har bidragit, det erkänner jag. Vår resa till Thailand var den mest fantastiska underbara resa jag nånsin gjort. Jag skulle gärna åka dit igen. Men det får vänta. Nånting håller mig tillbaka, jag har som nån slags spärr mot att ge mig ut och flyga nu. Att jag var till Rom häromveckan var inte ett eget val, men det är ingen ursäkt, nu stannar jag hemma för kompensera det.
Så vad gör man när man är hemma på semestern? Närturistar förstås!!!
Hittade en sajt idag som heter Naturens Bästa, där tipsar de om researrangörer som tar miljöhänsyn, och som erbjuder allt möjligt för barnfamiljen, konferensgästen, den upplevelselystne ...you name it.
Researrangörerna som ingår i detta har sex krav att leva upp till:
Låter verkligen intressant. Jag ska kolla in vad som finns. Kanske tar en båttur på Bråviken i sommar....
Jag har bidragit, det erkänner jag. Vår resa till Thailand var den mest fantastiska underbara resa jag nånsin gjort. Jag skulle gärna åka dit igen. Men det får vänta. Nånting håller mig tillbaka, jag har som nån slags spärr mot att ge mig ut och flyga nu. Att jag var till Rom häromveckan var inte ett eget val, men det är ingen ursäkt, nu stannar jag hemma för kompensera det.
Så vad gör man när man är hemma på semestern? Närturistar förstås!!!
Hittade en sajt idag som heter Naturens Bästa, där tipsar de om researrangörer som tar miljöhänsyn, och som erbjuder allt möjligt för barnfamiljen, konferensgästen, den upplevelselystne ...you name it.
Researrangörerna som ingår i detta har sex krav att leva upp till:
- Minsta möjliga slitage på natur och kultur
- Gynna den lokala ekonomin
- Miljöanpassa hela verksamheten
- Bidra aktivt till natur- och kulturskydd
- Satsa på upptäckarglädje, kunskap och respekt
- Kvalitet och trygghet
Låter verkligen intressant. Jag ska kolla in vad som finns. Kanske tar en båttur på Bråviken i sommar....
tisdag 10 juni 2008
Sjunger barnen i Burma och Kina också?
Tänk vad lugnt och skönt det är. Solen skiner, blommorna blommar, fåglarna kvittrar. Nerifrån stan hörs några glada rop och sånger från studenter som springer ut i livet. Man kan luta sig tillbaka i solstolen och ta en kopp kaffe till.
Inga obehagliga nyheter längre från Burma, vad bra, då har det säkert ordnat upp sig. De sitter nog också och dricker kaffe nu och pustar ut. Och från Kina hörs inget längre heller. Så där är det också lugnt nu.
Vad bra.
Inte.
Gör något. Du med.
Inga obehagliga nyheter längre från Burma, vad bra, då har det säkert ordnat upp sig. De sitter nog också och dricker kaffe nu och pustar ut. Och från Kina hörs inget längre heller. Så där är det också lugnt nu.
Vad bra.
Inte.
Gör något. Du med.
måndag 9 juni 2008
Två svenska företag bland de hundra mest etiska
Läste idag på CSR i Praktiken att tidningen Ethisphere gjort en genomgång av över 10000 företag runtom hela världen, i jakten på de hundra mest etiska bolagen. Nu har dessa identifierats och tillkännagivits, och bland dessa fanns det alltså bara två svenska, nämligen IKEA och SCA. Inte mucho.
Men då finns det desto mer för alla övriga att göra, och det är precis sådant som jag är intresserad av att jobba med. Jag har ju en lång erfarenhet vid det här laget av att arbeta med näringslivsutveckling, och efter att ha specialiserat mig under de senaste åren mer och mer mot CSR-relaterade frågor, känner jag nu att det vore dags att ta klivet över till det området.
Jag tror att det finns många företag som säkert redan lever upp till en hel del av de krav man ställer för att de ska kunna kallas etiskt godkända, men de vet helt enkelt inte hur man ska förpacka och presentera det! Det finns så mycket att vinna på att kommunicera ut till omvärlden, dvs kunder, leverantörer, samarbetspartners osv, hur man jobbar med CSR-frågorna.
Men då finns det desto mer för alla övriga att göra, och det är precis sådant som jag är intresserad av att jobba med. Jag har ju en lång erfarenhet vid det här laget av att arbeta med näringslivsutveckling, och efter att ha specialiserat mig under de senaste åren mer och mer mot CSR-relaterade frågor, känner jag nu att det vore dags att ta klivet över till det området.
Jag tror att det finns många företag som säkert redan lever upp till en hel del av de krav man ställer för att de ska kunna kallas etiskt godkända, men de vet helt enkelt inte hur man ska förpacka och presentera det! Det finns så mycket att vinna på att kommunicera ut till omvärlden, dvs kunder, leverantörer, samarbetspartners osv, hur man jobbar med CSR-frågorna.
söndag 8 juni 2008
Misshörda låttexter
Sådär för en hundra år sen, när inget internet fanns, och man fick lita till sin egen förmåga och ett gammalt skollexikon om man ville veta vad ens favoritartister egentligen sjöng... Då satt jag om kvällarna och lyssnade på mina älskade Beatlesskivor och försökte utröna vad de sa. Ibland var det ju rätt obegripligt, men ibland var man övertygad om att man verkligen hörde precis vad det var de sjöng. Och så skrev jag ner det. Fast det blev konstiga meningar i alla fall... Vad kul det hade varit om man hade kvar de där anteckningarna, vad det var jag hörde för något....!
Nu är man ju inte ensam om att ha hört fel. På The Archive of Misheard lyrics delar folk med sig av sina felhörningar. En del blir riktigt dråpligt...! Kolla in själva.
Nu är man ju inte ensam om att ha hört fel. På The Archive of Misheard lyrics delar folk med sig av sina felhörningar. En del blir riktigt dråpligt...! Kolla in själva.
lördag 7 juni 2008
The Storm
Lite spöklik stämning så här mitt i sommaren kan väl aldrig vara fel.
Patrick Watson gör vacker och egen musik, här The Storm från albumet Close to Paradise från 2006.
Patrick Watson gör vacker och egen musik, här The Storm från albumet Close to Paradise från 2006.
fredag 6 juni 2008
En dag att uppmärksamma
Ja, inte skulle det vara nationaldagen i alla fall. Märkligt att vi i Sverige ska införa den i modern tid, fast inte en människa är intresserad och vet vad de ska göra med den. Visserrligen tycker väl alla att det är trevligt med en ledig dag, kanske det passar bätte nu än till annandag pingst.
Därtemot tycker jag vi skulle införa en Jordens dag! Nationer behöver inte uppmärksammas något särskilt, men Jorden behöver få en alldeles egen dag.
Då skulle alla människor vara lediga, och alla som över huvud taget kunde röra sig skulle gå ut till närmsta gräsplätt. Där skulle man lägga sig ner på gräset och lyssna med örat mot marken. Lyssna på jordens tunga andetag och fundera över vad man kunde göra för att få henne att andas lite bättre. Inga bilar skulle få rulla den här dagen, över huvud taget skulle det vara så fritt som möjligt från trafikljud, cyklar kunde vara okej förstås.
Så skulle man äta tillsammans, alla människor, oavsett om man kände varann eller inte. Småprata, ligga och vila, bara vara. Tänk om man visste att alla på hela jorden gjorde samma sak...?
Ja, drömma kan man ju alltid.
Därtemot tycker jag vi skulle införa en Jordens dag! Nationer behöver inte uppmärksammas något särskilt, men Jorden behöver få en alldeles egen dag.
Då skulle alla människor vara lediga, och alla som över huvud taget kunde röra sig skulle gå ut till närmsta gräsplätt. Där skulle man lägga sig ner på gräset och lyssna med örat mot marken. Lyssna på jordens tunga andetag och fundera över vad man kunde göra för att få henne att andas lite bättre. Inga bilar skulle få rulla den här dagen, över huvud taget skulle det vara så fritt som möjligt från trafikljud, cyklar kunde vara okej förstås.
Så skulle man äta tillsammans, alla människor, oavsett om man kände varann eller inte. Småprata, ligga och vila, bara vara. Tänk om man visste att alla på hela jorden gjorde samma sak...?
Ja, drömma kan man ju alltid.
torsdag 5 juni 2008
Husmanskost klart bättre än MacDonalds
Jag blir väldigt irriterad när jag ser McDonalds senaste reklamkampanj i tidningen.
En helsida med text. Rad efter rad efter rad med maträtter....! Stekta fiskpanetter med broccoli och kokt potatis, pyttipanna, kalops, makaronilåda, korvstroganoff osv osv....
Ingen av dem hittar man nånsin hos McDonalds. Längst ner i högra hörnet står det så: Grattis till studenten! Tack för att ni har hållit ut. Hälsningar McDonalds.
Alltså, underförstått, tack för att ni har stått ut med skolmaten, nu är det äntligen slut på det, så nu kan ni komma till oss och äta varenda dag om ni så vill! Skaffa er övervikt, högt blodtryck, diabetes och hjärt/kärlsjukdomar i förtid! Snabba på!
Till McDonalds vill jag säga: Skärp er!
Ni vet så himla väl att er mat är mycket sämre näringsmässigt än vilken skolmat som helst. Det är inget fel på den mat som skolorna serverar, tvärtom så har svenska skolbarn och ungdomar det enormt bra i jämförelse med de flesta andra länder i världen. Felet ligger i storhushållen som måste laga maten för tidigt och hålla den varm för länge. Det är det som har gett skolmaten sitt dåliga rykte.
Urdåligt av McDonalds att spinna på detta, och förstärka en felaktig uppfattning om annan mat än den de själva säljer.
Om jag inte redan bojkottade er skulle jag göra det nu.
En helsida med text. Rad efter rad efter rad med maträtter....! Stekta fiskpanetter med broccoli och kokt potatis, pyttipanna, kalops, makaronilåda, korvstroganoff osv osv....
Ingen av dem hittar man nånsin hos McDonalds. Längst ner i högra hörnet står det så: Grattis till studenten! Tack för att ni har hållit ut. Hälsningar McDonalds.
Alltså, underförstått, tack för att ni har stått ut med skolmaten, nu är det äntligen slut på det, så nu kan ni komma till oss och äta varenda dag om ni så vill! Skaffa er övervikt, högt blodtryck, diabetes och hjärt/kärlsjukdomar i förtid! Snabba på!
Till McDonalds vill jag säga: Skärp er!
Ni vet så himla väl att er mat är mycket sämre näringsmässigt än vilken skolmat som helst. Det är inget fel på den mat som skolorna serverar, tvärtom så har svenska skolbarn och ungdomar det enormt bra i jämförelse med de flesta andra länder i världen. Felet ligger i storhushållen som måste laga maten för tidigt och hålla den varm för länge. Det är det som har gett skolmaten sitt dåliga rykte.
Urdåligt av McDonalds att spinna på detta, och förstärka en felaktig uppfattning om annan mat än den de själva säljer.
Om jag inte redan bojkottade er skulle jag göra det nu.
onsdag 4 juni 2008
Världens bästa foton...
....och vad de säger oss om mänskligheten. Vi har kommit till bilden som hamnat på plats 4, och den känner ju alla igen.
Children fleeing napalm attack. Tagen av Huynh Cong Ut, (kallad Nick) i Trang Bang Village under Vietnam-kriget.
Det är flickan vi känner igen, hur många gånger har vi inte gripits av fasa inför anblicken av den lilla 9-åriga tjejen, springande flyende från det annalkande molnet bakom, vad innehåller det, är det mer napalm? Vad händer därnäst?
Vad som inte är så känt är att bilden oftast visats kraftigt beskuren. Man har tagit bort en del av den högra sidan av bilden, och varför det? Jo, titta på soldaten som går där, vad håller han på med? Plockar upp en cigg? Och varför ser han så lugn ut? Är inte han rädd, är han inte berörd av barnen som springer skrikande bredvid honom?
Man tyckte kanske att bilden inte riktigt förmedlade hur hemskt kriget kunde vara, om det spankulerade en soldat där och tog det lugnt, till synes oberörd av det som hände runt omkring honom. Så den delen av bilden har allra oftast klippts bort.
Flickan, Kim Phuc, överlevde faktiskt, efter en lång tids sjukhusvistelse. Idag bor hon i Kanada och är gift och har två barn.
tisdag 3 juni 2008
Ett utflyktstips
Alla borde besöka en soptipp nån gång.
Precis som alltför många barn och unga inte har en aning om var mjölk och kött kommer ifrån (det tillverkas väl i en fabrik...?) så är det väldigt många (och det i alla åldrar) som tror att sopor bara försvinner när de väl är utom synhåll. I det avseendet är människor betydligt ointelligentare än många djur. Det är klarlagt att ett flertal arter, bl a apor och elefanter, har en kännedom om att saker som inte syns faktiskt existerar.
Men det verkar inte alla människor känna till.
Så om du vill göra dina barn en tjänst, ta dem med till en soptipp nån gång. Det kommer att ge insikter som de kommer ha nytta av.
måndag 2 juni 2008
Livet i Rom
Hemma igen efter några hektiska dagar i Rom. Åk gärna dit, åtminstone nån gång i livet. Men åk inte under högsäsong! Vad med turister det var. Och jag bidrog ju förstås... :-)
Under sista kvällens busstur "Rome by night" guidades vi av en multilingual kvinna som i extremt snabbt tempo berättade om olika monument och sevärdheter som vi passerade på engelska, tyska och franska.
Jag är glad att det inte var några spanjorer med på bussen för då hade hon dragit allt på spanska också.... Då skulle föremålet ifråga redan försvunnit ur sikte när hon kom till fjärde språket.
Men en kommentar fick mig att haja till rejält: när vi kom till stadsdelen Trastevere, som är en väldigt trevlig och rätt genuin del av Rom, fylld med restauranger av alla de slag. Där finns även en jättestor loppmarknad, och hon ville gärna rekommendera ett besök på den men samtidigt varna för ficktjuvar. Och det förklarade hon med att "vi har så mycket zigenare här förstår ni, och de är väldigt snabba av sig".
Hade hon sagt detta i Sverige hade hon blivit åtalad, frågan är om det är OK att säga så i Italien heller. Ingen på bussen höjde på ögonbrynen i alla fall.
Integrationspolitiken i Italien är över huvud taget inget vidare, vad det såg ut som. Och det delar de ju egentligen med hela Europa. Jämfört med USA och Canada som får ut 80 % av alla invandrare i jobb, så är det det omvända i Europa, 20 %. Och så klagar vi över att det är arbetskraftsbrist i vissa branscher. Det är verkligen dags att tänka om.
Under sista kvällens busstur "Rome by night" guidades vi av en multilingual kvinna som i extremt snabbt tempo berättade om olika monument och sevärdheter som vi passerade på engelska, tyska och franska.
Jag är glad att det inte var några spanjorer med på bussen för då hade hon dragit allt på spanska också.... Då skulle föremålet ifråga redan försvunnit ur sikte när hon kom till fjärde språket.
Men en kommentar fick mig att haja till rejält: när vi kom till stadsdelen Trastevere, som är en väldigt trevlig och rätt genuin del av Rom, fylld med restauranger av alla de slag. Där finns även en jättestor loppmarknad, och hon ville gärna rekommendera ett besök på den men samtidigt varna för ficktjuvar. Och det förklarade hon med att "vi har så mycket zigenare här förstår ni, och de är väldigt snabba av sig".
Hade hon sagt detta i Sverige hade hon blivit åtalad, frågan är om det är OK att säga så i Italien heller. Ingen på bussen höjde på ögonbrynen i alla fall.
Integrationspolitiken i Italien är över huvud taget inget vidare, vad det såg ut som. Och det delar de ju egentligen med hela Europa. Jämfört med USA och Canada som får ut 80 % av alla invandrare i jobb, så är det det omvända i Europa, 20 %. Och så klagar vi över att det är arbetskraftsbrist i vissa branscher. Det är verkligen dags att tänka om.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
