söndag 30 november 2008

Köpte du nåt igår?

Det var En Köpfri Dag igår. Det är organisationen Adbusters som en gång initierade den här dagen, och hela idén går ut på att få folk att fundera på om de verkligen måste ut och shoppa. Vad händer om man denna dag avstår från att köpa något alls? Vilka tankar sätter det igång?

Man kan tycka att det är "fel" dag att försöka få folk att låta bli att shoppa - lönehelg och första advent, snart jul - alla ska ut och börja handla julklappar.

Men jag tror de har tänkt rätt. Det skulle vara så mycket enklare att få fler att verkligen ha en köpfri dag om man lade den tredje helgen i januari till exempel. Då är folk mätta på shopping och kanske mer eller mindre panka.

Men att gå ut nu, lagom till årets shoppinghögtid närmar sig, då hajar många till inför uppmaningen att ta en Köpfri dag. Förhoppningsvis tänker man efter en extra gång, om man verkligen behöver köpa grejer.

Så - hur gick det? För mig blev det inte helt shoppingfritt. Jag var på Rättvis Julmarknad och köpte två små julklappar hos Afrikagrupperna och julkort av Rädda Barnen.
Må Kalle Lasn förlåta mig.

fredag 28 november 2008

Svältkatastrof väntar i Zimbabwe

Läget i Zimbabwe är mycket allvarligt. Maten är slut och utsädet som ska användas för att så inför nästa växtsäsong är också slut. Den oerhörda inflationen gör också att den mat som går att köpa är så dyr att ingen har råd att handla den. I nuläget räknar man med att den ekonomiska och politiska krisen har drabbat barnen i så stor omfattning att en tredjedel av alla barn i Zimbabwe redan nu är undernärda.

Dessutom har kolerafallen ökat vilket kan leda till en större koleraepidemi. Barn som redan är undernärda är oerhört sårbara för sjukdomar och Rädda Barnen planerar för insatser som ska möta en koleraepidemi.

Enligt FN kommer mer än fem miljoner människor, varav två och en halv miljoner är barn, att drabbas av svält. Rädda Barnen samlar nu sina medarbetare i landet och insatserna kommer att öka kraftigt för att möta den gigantiska svältkatastrofen.

De räknar med att i ett första skede nå ut med mat till 80 000 barn samt se till att de barn som är undernärda får vård och behandling. Rädda Barnens program i Zimbabwe kommer också att innehålla stöd till familjer så att de kan komma igång och odla, få barnen tillbaka till skolorna, förse familjer med rent vatten samt att utbilda föräldrar i viss hälsovård och näringslära.

Du kan stödja Rädda Barnen med 10 kr genom att skicka ett sms. Skicka ordet "10KATASTROF" till 72 950.

Alla har råd med en tia. Gör det nu!

torsdag 27 november 2008

Förändringens tid...

Det är verkligen en föränderlig tid vi lever i. Ingen kunde väl tro att förstatligande nånsin skulle bli på modet igen, men nu ropar allt fler efter pappa (eller varför inte mamma?) staten, när det krisar.
På P1:s Studio 1 uppmärksammade man idag den världskände ekonomen Jeffrey Sachs, vars förslag till lösning på den amerikanska krisen bland annat går ut på att staten skall ta över bilindustrin - men inte utan krav! Kravet skall vara att bilindustrin äntligen anpassar sig efter miljökrav, dvs att man börjar tillverka resurssnåla, bränslealternativa bilar.
Ett annat av hans förslag handlar om att när en allt större andel av den amerikanska befolkningen drabbas av arbetslöshet, så finns det samtidigt ett gigantiskt behov av kompetent arbetskraft på andra håll i världen, Afrika till exempel. Så skicka dit arbetslösa byggjobbare, konstruktörer, ingenjörer osv. Bygg vägar, broar, skolor.

Så enkelt. Så bra. Jag ska rita stora kors i varenda tak om det händer.

Men jag ska buffra upp med färg och penslar, för ingen blir gladare än jag!

onsdag 26 november 2008

The times they are a'changin

Indiska biltillverkaren Tata köpte engelska Jaguar och Daimler tidigare i år. Nu planerar colombianska kaffebönder att köpa upp amerikanska kaffekedjan Starbucks, läser jag på Mentoronline.se.

Det är mycke nu.

Och det är himla roligt.

tisdag 25 november 2008

8 timmar får räcka!

Jag vet inte HUR länge det varit känt att de djur som ska bli till folks pålägg och korv o hamburgare, utsätts för fruktansvärda upplevelser, bland annat i form av de otroligt långa transporter som de tvingas till. Kors och tvärs över Europa går transporter varenda dag, fullastade med grisar, kor, kalvar osv bara för att det blir billigare att föda upp dem på ett ställe och slakta dem på ett annat.

Lagstiftningen i EU tillåter idag att dessa transporter kan få pågå i flera dagar. Detta måste ändras, och minimikravet är satt till 8 timmar.

Skriv på uppropet 8hours! Målet är att få ihop 1 miljon namnunderskrifter, detta måste få EU-politikerna att fatta beslut i frågan!

måndag 24 november 2008

Nytta och nöje i helgen


I helgen är det Rättvis Julmarknad här i Norrköping - på mitt favoritmuseum, Arbetets museum nere i källaren.
Jag har själv varit med de senaste två åren, när jag hade mer fart på sko- och klädförsäljningen i mitt företag, men eftersom jag har valt att dra ner på den biten nu så kommer jag inte vara med på marknaden i år.

Får istället lite tid att själv gå dit som besökare.

Bor du i eller besöker Norrköping, kan jag varmt rekommendera ett besök på Arbetets museum - inte bara för den rättvisa julmarknaden utan för att det är ett så himla trevligt museum, alltid bra utställningar och ofta intressanta kvällsföreläsningar, debatter, möten....

I dagarna öppnar utställningen om Hästmannen. Jag såg filmen av Peter Gerdehag, den är fantastisk!

söndag 23 november 2008

Vampyrer med god musiksmak


Följde med min dotter för att se Twilight på bio. Hon upptäckte böckerna förra vintern och blev helt såld, så denna filmpremiär var efterlängtad.

Jag läste första boken och kan förstå varför den blivit en succé. Magisk realism har en stark attraktionskraft, liksom övernaturligt vackra människor. Vampyrerna i Twilight är mänskliga såtillvida att de kan vistas utomhus, gå i skolan och ha ett normalt arbete. Det sympatiska med huvudpersonen Edward och hans familj är att de har valt att avstå från att livnära sig på människoblod. Med hjälp av enorm viljekraft står de emot driften att döda människor, och håller sig i stället till att bara dricka blod från djur som de jagar i skogen. De ser sig som vampyrernas vegetarianer - ett intressant sätt att se på saken!

Och varför inte? Precis som vi gör skillnad på vilka levande varelser det är ok att äta (gris, ko, fisk går bra) och vad man inte äter (människor) så gör vampyrerna ett etiskt ställningstagande.

Men min största behållning är ändå musiken! Ett pärlband av otroligt bra ny musik raddas upp under filmens gång! Soundtracket har sålt rekordmycket, men jag vill hellre framhålla Iron & Wine (som jag missade på Way Out West i somras), Muse och The Black Ghost.

fredag 21 november 2008

Gurkmeja i chipsen?

En fredagskväll i november kunde man väl unna sig att skriva om något riktigt lättsamt, ja lite småtrevligt sådär. Men istället sitter jag bara och undrar över följande nyhetsnotis:
"Ämnet curcumin i gurkmeja kan minska den skadliga effekten hos det cancerframkallande ämnet akrylamid. Det visar en färsk kinesisk studie, presenterad i tidskriften Journal of Agricultural and Food Chemistry."

Jag kan inte sluta fundera på hur de kom fram till det. Alltså - man har det giftiga ämnet akrylamid. Man börjar grunna på vad man kan äta för att motverka dess skadliga effekter (i stället för att sluta äta mat , eller tillaga mat, med akrylamid).

Vad börjar man med? Man kanske börjar på A. Ananas? Nähä. Benmjöl? Citron, dill, e-vitamin, frömjöl, granbarr? Gula ärtor? Nähä. Men gurkmeja då? JA, det funkade!

Vilken tur.

Men man kan ju också börja i andra änden, och titta på hur man lagar mat utan akrylamid förstås. Fast då får man inte experimentera lika mycket kanske.

torsdag 20 november 2008

Ska du köpa en dator - varför inte ta två!

En till dig själv, och en till ett barn i u-land.

Projektet kallas "Give one, get one", och det är Amazon som lanserat denna idé. Ursprungligen togs lågprisdatorerna fram just för att bli ett alternativ för-u-länderna, att ha råd med att köpa till skolor etc. Men datorerna blev snabbt mycket populära i väst, och har hittills mest sålts där. Vilket det ju inte var tänkt. Så nu måste den som köper en sådan dator till sig själv också köpa en till, och den ska alltså gå till u-länderna.

I USA har det kostat ungefär 3000 kr för två datorer.

onsdag 19 november 2008

Vem är det som betalar sabbet?

Jag vet inte varför jag kom att tänka på ett barndomsminne idag, men det kommer för mig lite då och då, samma minne. Det var när jag var i 11-12-årsåldern, jag åkte spårvagn och på skyltar läste man texten "När du skär sönder säten och förstör, vem är det då som får betala tror du? TÄNK EFTER!"

Jag må ha varit ett korkat och okunnigt barn, men jag visste faktiskt inte vem det var som betalade för sånt....? Kungen? Spårvagnschauffören? Det var hur som helst inte de som stod för sabbet som betalade reparationerna, så mycket visste jag.
Så jag satt där och betraktade sönderkarvade handtag, uppskurna säten med stoppningen upptittandes och de repade väggarna och rutorna. Och undrade och tänkte verkligen efter.

En anledning till varför jag kommer att tänka på detta är just det omfattande sabb som sker överallt även idag. Och i mycket större omfattning. Bara i den lilla kommunen där jag jobbar krossar de fönsterrutor på skolor och kommunhus för enorma belopp. Och här i stan där jag bor är det tio gånger värre. Och så tillkommer alla busskurer av glas som ligger i drivor varje söndag.

Undrar om dagens ungdomar är mera upplysta, och därmed vet om att det är deras egna mammor, pappor, grannar och andra släktingar som betalar för deras helgnöje...?
Och skiter högaktningsfullt i det, dessutom, eftersom de gärna fortsätter helg efter helg.

En familj vi känner fick en balkongruta krossad, men de fick reda på vem som gjort det och talade med grabben ifråga och med hans mamma också. Han fick veta hur himla ledsna de blivit, vilket problem det åsamkat dem, att ta loss hela balkongdörren åka till glasmästeriet med den, och vad det kostade etc. Men framför allt hur ledsna och besvikna och faktiskt också rädda de i familjen blivit över det. Grabben hade inte tänkt riktigt så långt förstås. Men efter det samtalet var han uppriktigt ångerfull och bad verkligen om ursäkt. Det blev ett bra slut på den historien.

Men vem talar om för ungdomarna ute på stan vilka effekter deras skadegörelse faktiskt har?

tisdag 18 november 2008

Historien om ett par jeans



P 1:s Tendens handlade det idag om göteborgsföretaget Dem Collective, som tillverkar etiska miljövänliga kläder. Jag har följt företaget i några år nu, från det att de endast hade enkla vita och svarta t-shirts i sin kollektion till att de idag har ett mycket bredare utbud, en del i samverkan med designers.

Jag gillar deras hängivenhet, och att de gör allt så rätt och genomtänkt, de är verkligen duktiga! Hade förmånen att få lyssna på en av tjejerna bakom företaget, Karin, när hon höll föredrag på en CSR-konferens förra året. Tänk om alla de stora klädföretagen kunde ha samma transparens, samma nära samverkan med tillverkarna, samma engagemang och ansvarskänsla...

Nu lanseras även jeans till sortimentet hos Dem Collective (Visste ni förresten att DEM är förkortning för Don't Eat Macaroni?).

This is the story.

måndag 17 november 2008

Ryan Air out of date

Fick ett mail från Ryan air, vilket inte är så ovanligt. Har man nån gång beställt biljett hos dem via nätet så ligger man i deras register, men det var inte det som var problemet nu.
Mailet gjorde reklam för en "Charity Calendar 2009", som alltså föreställer en massa lättklädda tjejer uppspetade på ett flygplan. Charity my ass... Den sortens välgörenhet betackar jag mig för.
Hur fel kan de vara... jag menar det är ju helt ute med den sortens kalendrar? Det är inget vanligt folk som vill ha, bara enstaka bilmekaniker och de kan väl inte vara Ryan Airs huvudsakliga kundgrupp...
Nej, Ryan Air, sorry. Nästa gång tänker jag mig för innan jag bokar en flygresa. Det finns andra flygbolag.

söndag 16 november 2008

En julklapp i min smak

Årets julklapp har utsetts, läste jag i tidningen.

I år ska det vara En Upplevelse!

Nog för att det kan vara en upplevelse att öppna upp ett stort paket också ;-), men i det här fallet avses alltså något som kanske inte är i form av en pryl, utan något som ger minnen, välbefinnande och - ja, en upplevelse helt enkelt! Helst kanske något som kan upplevas tillsammans med andra också. (Jag hörde om en tjej som fick en spahelg helt och hållet för sig själv. Hon var nöjd, men jag skulle nog tycka det kändes ensamt, det vore det roligare att dela den med nån.)

Så - vad ska du ge bort för upplevelse i år? Ge gärna tips här!

Själv önskar jag mig för ovanlighetens skull en pryl, jag som annars inte brukar vara så intresserad av det. Men bara för att vara motvalls käring då... ;-)
En dykdator! Eller så ger jag bort en. Jag kan nöja mig med en dykresa också....

lördag 15 november 2008

Goda nyheter!

En genomsnittlig dagstidning innehåller mer dåliga nyheter och elände än vad en normal människa kan klara av på en dag. Lätt hänt att man drabbas av depression eller i alla fall en uppgivenhet och kanske passivitet, eftersom man kan känna sig så maktlös.

Så mycket mer glädjande då när det kommer ut en bok som heter "Glädjerapporten - goda nyheter om vår värld".
I den berättar författaren Bosse Angelöw till exempel om miljöförbättringar, ökad jämställdhet, minskad analfabetism och färre krig. Det är lätt hänt att vi glömmer bort att det faktiskt görs framsteg, för så är det ju. Naturligtvis får vi inte glömma att fortsätta kämpa för att förbättra, men boken kanske kan vara till lite tröst och inspiration i just det arbetet.

Några exempel ur boken:
Intäkterna från försäljningen av Audrey Hepburns klänningar räckte till att finansiera 15 nya skolor för fattiga barn i Indien.

Kulturella aktiviteter har ett statistiskt samband med ökad livslängd.

Bhutan har totalförbjudit rökning som en del av landets plan för ökad nationell lycka.(!)

fredag 14 november 2008

Goodbye dear friend


Hemma igen, genomförkyld efter en vecka i hällande regn på den italienska landsbygden, där jag travat runt på små ekologiska gårdar och smakat den mest himmelska balsamvinäger jag någonsin varit i närheten av....!

Här hemma har L varit god man och installerat stort minneskort i min gamla gamla dator vilket nu lett till att jag sitter och växlar mellan olika program och det går på DIREKTEN! Ni aaanar inte hur långsamt det var förut.

Äntligen ska jag börja bläddra igenom min gigantiska samling av foton, börja gallra och sortera, och leka med lite...

Kommer säkert visa upp något här kanske. Kan börja med en bild från Egypten. Sista morgonen innan vi for kom den här genomtrevliga vovven och tog adjö av oss, han hade varit vårt sällskap under flera kvällar när vi låg vid beduincaféet och betraktade stjärnhimlen.

Tack till H C Barregren som tipsade om bildbehandlingsprogrammet Picnik, det är ju jättekul och lättanvänt!

söndag 9 november 2008

Second hand in third world

Har just läst det senaste faktafanzinet från Rättviseakademin, vilket är ett informationsprojekt för global solidaritet inom Kooperation Utan Gränser.

Det handlade om handeln med de kläder som vi skänker till insamlingar av olika slag. Det finns en hel del organisationer som tar hand om de kläder vi tröttnat på. Många tycker ju att det känns bra att kläderna kommer till nytta för någon annan, mindre bemedlad. Så har även jag gjort.

Men det finns en baksida. Eller flera dessvärre.
Ett av dem har jag själv sett.
Jag har haft förmånen att resa till Lettland rätt många gånger, både genom mitt arbete men också genom att vi har ett fadderbarn där som vi har besökt.

Genom olika lokala organisationer här hemma sker insamlingar av kläder som sedan fraktas över och delas ut till barn på skolor, på barnhem, till familjer via kommunernas sociala myndigheter osv. Jag har själv sett detta och kan intyga att många är väldigt glada för att få varma jackor till barnen när hösten närmar sig, eller en så gott som ny kappa till mor eller farmor.
Samtidigt kan jag inte glömma vad min egen mor har berättat för mig. När hon var liten var de så fattiga att de fick kläder från kommunen och någon gång från några släktingar. Hon minns tydligt känslan av dels glädjen att få dessa kläder, men samtidigt också mindervärdeskänslan, att inte vara som andra, att inte klara sig själv. Att vara fattig.

Och jag misstänker att den känslan nog finns hos många av de letter som får ta emot de avlagda kläder som vi från det rika Sverige skickar över.

Jag vill inte med det säga att det är fel att skänka kläder dit. Men detta har tyvärr en annan effekt också. I och med att inströmningen av begagnade kläder är så stor, riskerar en stor del av den inhemska produktionen att slås ut. Lettland har ju faktiskt haft en rätt stor andel produktion av kläder, jag har själv besökt flera syfabriker.

På senare år har väldigt många letter fått det bättre, så nu kan många köpa sina kläder själva. Men fortfarande sker en väldigt stor införsel av begagnade kläder till Lettland. Vi i Sverige köper ju enorma mängder kläder och byter ut våra garderober i en rasande takt. Så vi har väl en del att göra oss av med.

Många skänker också kläder till insamlingsorganisationer, som bland annat säljer kläderna på begagnatmarknader i till exempel Afrika. Många tror nog att kläderna skänks till fattiga afrikaner, men så är det inte, de köper dem alltså. Det är ju i alla fall billigare än att köpa nytt. Och det är ju bra att det handlas begagnat. Men även i detta fallet så leder det ju också till att nyproduktion får svårare att överleva. Bomullsodlare och sömmerskor får det allt svårare att överleva.

Så vad borde göras?
Ett tips är att sänka sin egen klädkonsumtion, och låta de klädköp man gör vara medvetna och etiska.
Och när du skänker kläder till någon organisation, fråga vad de gör med dem! Och hur vill de agera för att stödja fattiga länders självständiga utveckling?

fredag 7 november 2008

Nya events på G

Jag undrar om jag ska bli eventmaker när jag blir stor...? Det är ju himla kul och om jag ändå jobbar med det stup i ett (ideellt än så länge)så kan jag ju undersöka om det vore nåt att utveckla vidare. Andra kan ju leva på det. Har jag hört.

Imorgon öppnar en ny utställning hos oss på Grammofon!

Pain and suffering and bullshit är titeln. Konstnären är en ung kille, Siemone Quest, och det är andra gången han ställer ut nånsin.

Han har en himla bra idé, nämligen att han ska flytta in med sin ateljé mitt i stora rummet i våra lokaler. Där ska han stå och måla sen under de kommande tre veckorna. Vartefter kommer det alltså upp helt nya tavlor på väggarna!

Låter som en skön grej, tycker jag, jag tänker mig att folk ska kunna slinka in och sätta sig i en soffa och bara titta på medan han målar, sitta och snacka lite och ta en fika.

På vernissagen imorgon kommer några av hans övriga konstnärliga vänner också att medverka. Kasper kommer spela och en poet kommer läsa lite av egna texter....

Jag gillar ju att inbilla mig att jag/vi upptäcker nya stjärnskott, både inom konst och musik, och den här killen Kasper, tror jag har potential..! Lyssna på honom, vad tycker ni?

torsdag 6 november 2008

Oljan och miljön

Inte för att jag är någon varm anhängare av McDonalds, men jag måste säga att jag uppskattar deras nya satsning på att återvinna all sin gamla frityrolja. Den kommer att bli till naturbiodiesel som sedan kommer användas för deras egna transporter.

Om de sedan kunde fatta ett beslut att inte använda palmolja till fritöserna, så vore jag väldigt nöjd. Man tror kanske att det inte är så noga med vilken sorts olja man använder till detta. Men - om jag berättar att just palmolja kommer från palmoljeträdet som växer i regnskogarna bland annat i Sydostasien, och att avverkningen av dessa träd utgör ett enormt stort hot mot regnskogarna. Så förstår man att det inte var någon bra idé med palmoljan.
McDonalds ligger tyvärr på minussidan när det gäller miljöpåverkan, bl a för det här med palmoljan men också för att man har köttdjuren på regnskogsmark.

Men men, hoppas de jobbar vidare med sin miljöanpassning. Så kanske även jag slinker in nån gång på haket, för at ta en veggieburger.

onsdag 5 november 2008

YES!

Äntligen - har amerikanarna valt en snygg karl till president!

Skämt åsido.

Detta historiska valresultat har verkligen lyst upp denna för övrigt så gråmulna dimmiga novemberdag.

Men jag skulle inte vilja byta med den mannen. Vilka förväntningar, vilket ansvar som vilar på hans axlar. Hu.

Intressant att se hur det hade gått om hela världen hade fått vara med och rösta. Kolla in här.

Nu ska jag fortsätta sätta guldkant på dagen med att gå och se o lyssna på Wildbirds & Peacedrums.

tisdag 4 november 2008

Turismens olika sidor


Turismen har sina sidor. Både bak och fram. Den skapar jobb åt många, som kanske inte hade haft någon försörjning annars. Turismen är den starkast växande branschen, som går om alla traditionella näringar.

Men den utnyttjar också människor. Eller "den", som om turismen var en egen person, som hittar på lite av varje. Som alltid, är det ju människor bakom alla beslut som tas. Människor som utnyttjar människor alltså.

Organisationen SwedWatch har nyligen uppmärksammat att hotell i Thailand byggs av underbetalda gästarbetare som varken får lön eller har arbetstider i enlighet med lagen.
Och det är ju inte bara där. Jag läste häromåret ett reportage från Dubai, där byggherrarna sannerligen har råd att betala folk lön, men icke. Gästarbetare från så långt bort som Indien och Sri Lanka bor i eländiga baracker, och har urusla löner samtidigt som de riskerar sina liv på svindlande höjder i de dubaiska byggena. Protesterar de får de fängelse för detta!

Vill du bli mer medveten och kanske försöka påverka rekommenderar jag ett besök på Schyst Resande där du får tips på vad du kan göra.

En ung egyptier vi träffade berättade att han skulle åka till Dubai och jobba om en månad. Vi ska hålla kontakten med honom och höra hur det går.

måndag 3 november 2008

Välkommen till Europa?

Finns en hel del man går och tänker på så här efter resan till Egypten. Ett samtal som återkommit i mina tankar är det som vi hade med Ahmed, managern för dykverksamheten på stället. Han berättade att han varit flera gånger i Europa; i Frankrike, Tyskland, Holland och Italien å företagets vägnar. Men trots att han alltså rest till Europa i tjänsten, upplevde han att det blev allt svårare att komma in i EU. Det var en himla massa papper som skulle fyllas i och det tog lång tid att få besked från ambassader etc att få inresetillstånd.

Om han, med fast arbete, som företrädare för ett företag, och som talar fyra språk flytande, ändå upplever det så svårt att komma in i EU, så kan man förstå hur enormt svårt det är för andra, som vill arbeta här, som kanske inte kan språk så bra osv.

Vi lever verkligen bakom en barriär, vi i det rika Europa. Vi tror att vi kommer klara oss bra här och att det gäller att stänga de andra ute... Men om fyrtio år ska den arbetsföra delen av befolkningen försörja en enormt stor andel äldre. Den s k försörjningskvoten kommer då att vara 53 mot idag 26. Dvs idag försörjer 100 personer i arbetsför ålder 26 st äldre. Och den siffran ökar alltså till att 100 st ska försörja 53 st år 2060.

Vilka ska göra det? Hur löser vi den frågan?

lördag 1 november 2008

Historien om grejer

Många vet inte mycket om hur maten på bordet egentligen har kommit till, och ännu färre känner till hur alla grejer vi köper har producerats.

Och det är väl inte meningen att vi ska veta det, vi ska bara okritiskt shoppa och få pengarna att rulla iväg snabbare och snabbare. Vilket väl inte gjorde så mycket om det inte var för att det har så många dåliga konsekvenser. Allt från hård exploatering av naturresurser och arbetskraft till miljöförstöring, utsläpp och sist men inte minst en mental utarmning av den konsumerande människan.

Story of Stuff beskriver Annie Leonard hur hela kedjan går till, från ax till limpa, och de konsekvenser som det leder till för miljö, natur, människa...

Kan tyckas simplifierat men ibland måste man förenkla för att åskådliggöra det komplicerade.

Ta dig 20 minuter och titta på den animerade filmen, den ger rätt många aha-upplevelser och kan förhoppningsvis inspirera till att bidra till en utveckling åt rätt håll.