måndag 18 augusti 2008

Världens bästa museum


I min hemstad, Norrköping, finns Sveriges bästa museum, alla kategorier - Arbetets museum!
Säg gärna emot, men jag står på mig... :-)

För det första, det är inte ett museum i den bemärkelsen som kanske många tänker på när man säger museum, dvs det är inga gamla samlingar om nu någon trodde det. Det enda som är gammalt är själva huset, men det är ju ett av landets häftigaste snyggaste byggnader dessutom!

Alla utställningar är levande och samtida, och tar upp viktiga frågor, ställer krav men är lättillgängliga, ofta med humor och glädje, väcker nyfikenhet, och håller verkligen hög kvalitet.

Det jag älskar mest är fotoutställningarna, de brukar alltid vara högst upp i byggnaden.

Antingen går man alla trapporna upp, och tänker alltid samma sak, hur många tusentals fabriksarbeterskor har inte slitit på dessa trappsteg....? Foton i trapphuset ger en inblick i vilka slags yrken som fanns i den gamla textilfabriken, och i själva trappan finns också husets enda permanentutställning, om Alva - som en gång jobbade på fabriken när det begav sig. En jättebra utställning i ett fint litet format, jag kan titta på bilderna och se de små modellerna och kika in i tittskåpen hur många gånger som helst.

Om man inte orkar gå trapporna upp till sjunde våningen tar man en av de gamla hissarna. Sakta stånkar och gnisslar de en upp, våning för våning. De där hissarna, de har varit med om en hel del, vad mycket de har fått transportera i sin dag. Och de håller än!

Igår, när regnet föll tröstlöst precis hela dan, tog vi på oss regnjackor och stövlade upp till Strykjärnet (se bilden så förstår du varför byggnaden kallas så). Ett bättre sätt att tillbringa en regnig söndagseftermiddag finns inte.

En av utställningarna visade foton tagna på olika platser i spannet mellan Vita och Svarta havet. Den ställde den fråga som jag själv har ställt mig många gånger, särskilt när jag befunnit mig i det gamla Östeuropa; vad är egentligen Öst- respektive Västeuropa, och var går gränsen?

Den andra utställningen som vi hann se innan klockan började bli framåt stängningsdags, var En linje över Kina. Den visade bilder från ett Kina som det var 1999, och sedan när fotografen återvände sju år senare. Han cyklade bägge gångerna från Tibet till Hongkong, en resa som inte bara spände tvärsöver ett av världens största länder, utan också en tidsresa, då en del av det gamla Kina åtminstone första resan befann sig kanske flera hundra år tillbaka i tiden.

Om du någonsin kommer till Norrköping, får du inte åka härifrån förrän du varit på Arbetets museum. Så de så.

1 kommentar:

stina sa...

Hej! Vill du berätta om ditt älsklingsmuseum i radio i kväll? Ämnet är "ett museum i min smak" i Karlavagnen ikväll. Hoppas du hinner läsa detta. Maila mej på stina.wollter@sr.se så ringer vi upp dej eller ring själv efter kl 21 till 099-11080. Det skulle vara super att höra dej berätta. Hoppas vi hörs! Stina, programledare