Kina är en tidsinställd bomb. Det kommer att brisera där. Det dröjer nog ett tag men det kommer att vara oundvikligt.
Vad jag talar om är det helt vansinnigt sjuka och människofientliga system som man har i stora delar av Kina, som innebär att mammor och pappor måste lämna sina barn - i åratal! - för att åka och jobba i större städer, med skitjobb, låglönejobb, som de knappt kan leva på, än mindre spara ihop för att ge sina barn en bättre framtid.
Det finns idag massor med barn i Kina, hundratals, tusentals, som lever helt själva, utan sina föräldrar eller andra släktingar, de bor i skolornas sovsalar år ut och år in... Hur mår de här barnen, hur kommer de att må i framtiden...?
De träffar sina föräldrar en gång per år. Det är under det kinesiska nyåret, då åker alla föräldrar hem till sina barn, ofta har de så långt hem att det tar ett dygn eller två att komma hem.
Jag har sett det här flera gånger nu. I olika tv-dokumentärer, läst om i rapporter.
Senast nu ikväll, det var på Tvåan. En scen som grep mig oerhört var när barnen i en klass på landsbygden, där väldigt många av barnen inte hade sina föräldrar hemma, skulle skriva en liten uppsats om sin framtidsdröm. Alla skrev samma sak: de skulle jobba och tjäna pengar så att deras föräldrar skulle ha det bra och kunna vara hemma. Och så började de gråta, barnen, en efter en...
Det är fullständigt ofattbart vilken tragedi det är som sker därborta....
Och vad gör vi? Vad kan vi göra?
Jag har inte kunnat hitta någon organisation som jobbar för de här barnen, inte Rädda Barnen eller någon annan...
Om någon har något tips, skriv om det här då!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
5 kommentarer:
Såg det också. Som förälder var det outhärdligt. Är ute och letar efter mer faktanu. Och jag fattar att det var likadant här för inte så länge sen. Hoppas att utvecklingen går snabbare där och att vi hjälper dem att undvika såna misstag vi gjort. Kanske os kan hjälpa, det ger ju kontakter mellan världarna. Mycket tvprogram därifrån blir det ju i alla fall, nästan varje kväll nu. Tänk om dom kunde få se lika mycket om oss...
Jag vet inte hur mycket vi kan hjälpa dem att undvika misstag typ det där som programmet igår visade. Det är tyvärr inte något missförstånd som myndigheterna mer än gärna skulle rätta till om de bara visste om det. De skiter ju i de här fattiga miljontals människorna helt enkelt! Det är tack vara deras uppoffringar som Kina kan ha en tillväxt på 10 % och en viss grupp kineser blir stenrika.
Jag vet ärligt talat inte hur vi i väst ska kunna påverka detta, mer än att stödja organisationer som jobbar för mänskliga rättigheter o dyl. Typ Amnesty, Fair Trade-organisationer...
Egentligen skulle man åka dit och turista och göra av med pengar. Eller shoppa saker därifrån. Om alla i Europa gjorde det skulle kineserna bli rikare. Då kan det ju gå för Kina som det gjorde för europa... Vi är inte världsbäst på allt men vi har fått bättre arbetförhållanden och respekt för barnen när vi blivit rikare. Kolla här (http://www.popularhistoria.se/o.o.i.s?id=52&vid=36) vad jag hittade om barnens läge i Sverige för kort tid siedan.
Men sen behövs det demokrati också. så att alla får en del av vinsten.
Vi shoppar redan allting därifrån. 95 % av världens alla leksaker tillverkas i Kina!
Det är inte brist på pengar som gör att de fattiga i Kina lider så, det är den orättvisa fördelningen av pengarna, som gör att en del blir osannolikt rika medan väldigt många lever i största armod.
Läs om familjen som försökte vara utan "Made in China" ett år: http://lotusreads.blogspot.com/
2007/07/year-without-made-in-china-one-familys.html
Barnarbete har förekommit i alla tider. Det är inget konstigt egentligen, faktum är att många barn skulle må bra av att arbeta lite mer hemma till exempel. :-)
Det var ju det som de var tvungna att göra förr i tiden, i hemmet med matlagning, passning av mindre syskon, hjälpa till att sköta djuren, hjälpa till vid sådd och skörd.
Men det barnarbete som vi ser nu i modern tid i framför allt utvecklingsländerna, det är förstås inget som jag vill uppmuntra. Där måste vi konsumenter försöka ställa krav och fråga efter hur varor och produkter har tillverkats.
Samtidigt tänker jag på vad ett par goda vänner till mig kunde berätta när de kom hem från en resa i Kambodja förra året. De barn som kom till dem och sålde småsaker på stranden, de gick i skolan på förmiddagarna och sedan arbetade de med försäljning på eftermiddagarna. Det bidrog till familjens lilla kassa, och kunde betyda liv eller död för många familjer...! Vad säger man då, som turist? Klart att man köper av dem.
Skicka en kommentar