Foto med liv och död

Sally Mann har blivit rejält ifrågasatt, framför allt i sitt hemland USA, när hon visade sina bilder av sina egna barn, som av många i det bigotta landet uppfattade som gränsande till pedofiliska bara för att barnen var, som barn brukar vara, naturliga och inte påklädda när de badade till exempel.

Men allra mest kritiserad blev väl bilden där Sally tillsammans med sina två döttrar står upp och kissar. Det ansågs som så provocerande att hon avråddes att någonsin visa bilden. Som tur är har hon på senare år vågat strunta i det rådet. Den bilden tycker jag är så befriande på något sätt, de är som tre stora starka nymfer, som vågar göra precis vad de vill, och storskrattar hela världen i ansiktet medan de gör det!

Ett annat drag hos Sally Mann som jag fascineras av är hennes utforskande av döden. En del av hennes bilder på hennes egna barn kan uppfattas som bilder av döda människor. Det är det inte i det fallet, men hon har även fotograferat döda kroppar på en forskningsstation någonstans i USA. Men de är tagna med allra största respekt, och visar faktiskt att det går att förmedla ett slags ömhet i en bild, till och med av en döds ansikte.

No air time

Den kanadensiska organisationen Adbusters jobbar bl a med att få oss att inse hur fast vi sitter i konsumism skapad av multinationella bolag som t ex Nike, McDonalds, Exxon etc. De driver sedan flera år en Davids kamp mot Goliat som handlar om att de vill köpa reklamtid i kanadensisk tv som är reklamkritisk. Men det får de inte!

Som Adbusters grundare Kalle Lasn säger: " Det är helt otroligt att snabbmatsindustrin, olje- och bilindustrin kan köpa så mycket TV-tid de vill för att marknadsföra sina budskap, men medborgarna tillåts inte att gå i svaromål".

Man får alltså inte kritisera t ex hur ohälsosam snabbmaten är, eller föra fram de negativa effekterna av bilar. Men man får föra folk bakom ljuset, och påstå att produkter kan göra dig yngre, smalare, mer populär eller attraktiv. DET får man! Sådan reklam ser vi varenda dag, det är bara att slå på tv:n.
De flesta vet att den mesta reklamen är rent bluff och båg, men vi väljer att skratta åt det, eller så vill vi tro att det kanske är sant. Litegrann. Men egentligen borde vi protestera!
Om man hade vansinnigt mycket pengar... Då skulle jag prova att köpa reklamtid och se om det skulle vara möjligt här i Sverige att föra fram reklamkritisk reklam. Det vore verkligen intressant!
Du kan läsa mer om Adbusters här.

Det är din dag idag!

Och min dag och alla andra människors dag...!

Det är helt knäppt att det ska behöva finnas en särskild kvinnodag, samtidigt som jag naturligtvis förstår tanken bakom den. Visst, kvinnor är underordnade männen i de flesta kulturer, lägre avlönade, minst representerade på inflyteleserika befattningar osv. Det är långt kvar till något som kan kallas jämställdhet.

Men att ha en särskild dag för oss kvinnor känns... lite som att vara jämställd med en kanelbulle.

Därför tycker jag vi byter ut den här dagen och tillägnar den istället någon som får representera både kvinnor och män - en transa!

Ralph's got it

Sen fredagskväll och några glas vin. Allt jag orkar är att surfa runt och läsa bloggar. Har inget intelligent att säga, men kan ju passa på att berätta att min L spelar i ett band som heter Ralph. De har haft många namn och bestått av många konstellationer under åren; Raketklubben, Jimmy Tulpan, och nu är det Ralph. Består av diverse gamla grammisvinnare, australiensare ,skådisar osv. Finns att höra på denna sajt. Kan höras nästa gång på Världens Bar i Norrköponjg, eller midsommarnatten i Pajala. Stryk det som ej önskas.
Min favvolåt är Walk on by. Eller Let them ugly days...

De är intelligenta. Faktiskt.

När ska man byta mobil?

På jobbet har jag en gammal mobil, och då menar jag verkligen GAMMAL.
I elektroniksammanhang brukar man väl säga att saker är gamla när de är över 1 år, eller? Den här mobilen är från 1999 eller 2000. Minns inte riktigt.
Nå, eftersom jag mest använder den till att ringa med (har ni hört va!) och den har hängt med hela tiden, så har jag liksom inte sett någon som helst anledning till att byta ut den. Den funkar ju.
Men på senare tid har jag börjat få kommentarer och gliringar i stil med "ska du inte lämna in den där på museum snart?"
Häromdagen vid förmiddagsfikat skojade jag själv om att den var så gammal men att jag behållit den eftersom den funkar, och man behöver ju inte slösa med skattebetalarnas pengar.
Då utbrast en kille: "Va!? Är det där din jobbmobil!!!?? Amen DÅ fattar jag inte varför du inte bytt ut den för länge sen...!!!"

Alltså: om det är arbetsgivaren som betalar så byter man telefon, oavsett om det behövs eller inte. Det var väl ungefär vad han tyckte. Suck. Denna konsumtionshets, köp nytt bara, spelar ingen roll, särskilt om det är någon annan som betalar.

Ska det vara så? VA?

Sett nåt på TV?

Jag tillhör den där skaran som sällan kan instämma i de synpunkter och åsikter som luftas kring förmiddagsfikat på jobbet när det gäller olika tv-program. Helt enkelt för att jag inte sett nåt på tv. Aha, tänker ni, en sån där som vill skryta med att inte ägna sig åt nåt så lågt som att slappa bort kvällarna framför dumburken.

Delvis sant. Jag tillbringar väldigt lite tid framför tv:n, mycket mindre än jag skulle vilja. För jag skulle faktiskt vilja se mer på tv än jag gör! Mycket mer! Jag fattar dock inte när det skulle hinnas med. Kvällarna är ju redan fyllda med så mycket annat.

Men nu har jag upptäckt en tv-kanal som jag inte kände till förut - TV 8. Tillhör Stenbecks mediakoncern, och då kanske man inte förväntar sig annat än lättsmält underhållning och sensationsjournalistik. Men faktum är att jag gång på gång när jag slagit på kanalen (jo, det händer ju att jag hinner det trots allt!:-) blivit förvånad över vilka intressanta program som visats!
Om arbetsvillkor i Kina, om flyktingläger i Afghanistan, om kycklinguppfödning, om genmanipulerad mat etc. Initierade, djuplodande välgjorda dokumentärer som seriöst och avsminkat beskriver verkligheten.
Jag tycker det är bra.

Till minne

Idag är det 6 år sedan han gick bort, min stora buffliga genomsnälla häst. I många år var han en familjemedlem, i vått och torrt. Så många minnen det finns. Otaliga de kvällar man åkte ut till stallet efter jobbet för att mocka och rida en sväng i bistra vintermörkret. Men också härliga ljusa vårkvällar med koltrastsång och doften av jord medan han ivrigt skyndade på stegen hemåt stallet efter skogsritten. Eller friska söndagsförmiddagar i september då stubbåkrarna låg öppna för en lång härlig galopp.

Min dotter växte upp tillsammans med honom. Det har inte blivit någon hästtjej av henne, men den här bilden visar på den fullständiga tillit hon hade till det stora lugna djuret.

Det var en härlig tid.

Något att göra

Själva ursprunget till att jag startade min blogg var att jag ville skriva om hur vi kan göra världen till en lite bättre plats, men på ett sätt som inte blir pekpinneaktigt eller fördömande. Inte börja domdera om att nu måste alla göra si eller så, "fy dig som gör fel!" Anklaga någon för att ha felat och de gör det igen bara för att försvara sig...

Men om vi i stället tillsammans kan vända och vrida på olika sätt att förhålla sig till problemen som ju finns överallt runtomkring oss, utan att bli moraliserande eller fördömande - ja, då kanske vi kan inspirera och stötta varandra istället!

Sajten We are what we do tycker jag är så skön just för att de jämställer saker som att sluta ta emot plastpåsar i affären som lika mycket värt som att le mot någon annan. Det är bara ett exempel. Där finns massor av andra förslag på saker man kan göra för att bidra till en bättre värld.

Snart är det sommar

Om ni liksom jag får ångest av att planera in någon längre semesterresa, eftersom det kommer att utgöra den där sista tillskottet av växthusgaser som behövs för att få den sista glaciären att krympa ihop till ett ingenting och leda till översvämning i hela Bangladesh och Holland - ja, då finns det faktiskt alternativ.
I grannstaden finns det massor med intressanta platser att besöka, något som ni inte visste förmodligen, för vem åker till Finspång när man kan välja Bali eller New York? Men det som ligger nära behöver inte vara trist för det, tänk om New York-borna skulle tänka så.
Så i sommar tar ni cykeln eller bussen och åker på grannskapssafari! Vill ni få lite uppslag kan jag föreslå Det Sanna Sverige. Där kan man få se lite andra sevärdheter än de som den lokala turistbyrån har i sina broschyrer. Sverige är exotiskt!

Semesterminnen

Idag var vi och tog en thaimassage och sedan gick vi och åt något riktigt hett på Golden Bangkok. Mina minnen och intryck från resan vi gjorde förra vintern kommer givetvis upp varje gång man gör något sådant här. Ett av mina starkaste minnen är Laura Veirs, konstigt nog. Men det var hennes låtar jag hade i Ipoden när vi sakta rullade ut i en buss från Bangkok just när eftermiddagen övergick till kväll. Medan solen gick ner och månen steg upp for vi mil efter mil hela vägen ända bort till Trat. Det blev aldrig riktigt någon landsbygd, utan byar och lite förortsliknande bebyggelse hela tiden. Små butiker, verkstäder, garage, tvättinrättningar, ja all slags service var öppen fastän klockan blev både nio, tio elva på kvällen. Folk lagade mat över öppen eld alltmedan trafiken fortsatte lika intensivt som förut, alldeles tätt inpå.
Det var ett ganska behagligt sätt att göra sin första bekantskap med landet på. Lite på avstånd och ändå mitt upp i allt, nära inpå det verkliga livet.
Och som sagt, Laura Veirs gjorde mig sällskap och har för evigt blivit förknippad med Thailand för mig. Undrar om hon varit där?