Årets julklapp har utsetts, läste jag i tidningen.
I år ska det vara En Upplevelse!
Nog för att det kan vara en upplevelse att öppna upp ett stort paket också ;-), men i det här fallet avses alltså något som kanske inte är i form av en pryl, utan något som ger minnen, välbefinnande och - ja, en upplevelse helt enkelt! Helst kanske något som kan upplevas tillsammans med andra också. (Jag hörde om en tjej som fick en spahelg helt och hållet för sig själv. Hon var nöjd, men jag skulle nog tycka det kändes ensamt, det vore det roligare att dela den med nån.)
Så - vad ska du ge bort för upplevelse i år? Ge gärna tips här!
Själv önskar jag mig för ovanlighetens skull en pryl, jag som annars inte brukar vara så intresserad av det. Men bara för att vara motvalls käring då... ;-)
En dykdator! Eller så ger jag bort en. Jag kan nöja mig med en dykresa också....
söndag 16 november 2008
lördag 15 november 2008
Goda nyheter!
En genomsnittlig dagstidning innehåller mer dåliga nyheter och elände än vad en normal människa kan klara av på en dag. Lätt hänt att man drabbas av depression eller i alla fall en uppgivenhet och kanske passivitet, eftersom man kan känna sig så maktlös.
Så mycket mer glädjande då när det kommer ut en bok som heter "Glädjerapporten - goda nyheter om vår värld".
I den berättar författaren Bosse Angelöw till exempel om miljöförbättringar, ökad jämställdhet, minskad analfabetism och färre krig. Det är lätt hänt att vi glömmer bort att det faktiskt görs framsteg, för så är det ju. Naturligtvis får vi inte glömma att fortsätta kämpa för att förbättra, men boken kanske kan vara till lite tröst och inspiration i just det arbetet.
Några exempel ur boken:
Intäkterna från försäljningen av Audrey Hepburns klänningar räckte till att finansiera 15 nya skolor för fattiga barn i Indien.
Kulturella aktiviteter har ett statistiskt samband med ökad livslängd.
Bhutan har totalförbjudit rökning som en del av landets plan för ökad nationell lycka.(!)
Så mycket mer glädjande då när det kommer ut en bok som heter "Glädjerapporten - goda nyheter om vår värld".
I den berättar författaren Bosse Angelöw till exempel om miljöförbättringar, ökad jämställdhet, minskad analfabetism och färre krig. Det är lätt hänt att vi glömmer bort att det faktiskt görs framsteg, för så är det ju. Naturligtvis får vi inte glömma att fortsätta kämpa för att förbättra, men boken kanske kan vara till lite tröst och inspiration i just det arbetet.
Några exempel ur boken:
Intäkterna från försäljningen av Audrey Hepburns klänningar räckte till att finansiera 15 nya skolor för fattiga barn i Indien.
Kulturella aktiviteter har ett statistiskt samband med ökad livslängd.
Bhutan har totalförbjudit rökning som en del av landets plan för ökad nationell lycka.(!)
fredag 14 november 2008
Goodbye dear friend
Hemma igen, genomförkyld efter en vecka i hällande regn på den italienska landsbygden, där jag travat runt på små ekologiska gårdar och smakat den mest himmelska balsamvinäger jag någonsin varit i närheten av....!
Här hemma har L varit god man och installerat stort minneskort i min gamla gamla dator vilket nu lett till att jag sitter och växlar mellan olika program och det går på DIREKTEN! Ni aaanar inte hur långsamt det var förut.
Äntligen ska jag börja bläddra igenom min gigantiska samling av foton, börja gallra och sortera, och leka med lite...
Kommer säkert visa upp något här kanske. Kan börja med en bild från Egypten. Sista morgonen innan vi for kom den här genomtrevliga vovven och tog adjö av oss, han hade varit vårt sällskap under flera kvällar när vi låg vid beduincaféet och betraktade stjärnhimlen.
Tack till H C Barregren som tipsade om bildbehandlingsprogrammet Picnik, det är ju jättekul och lättanvänt!
söndag 9 november 2008
Second hand in third world
Har just läst det senaste faktafanzinet från Rättviseakademin, vilket är ett informationsprojekt för global solidaritet inom Kooperation Utan Gränser.
Det handlade om handeln med de kläder som vi skänker till insamlingar av olika slag. Det finns en hel del organisationer som tar hand om de kläder vi tröttnat på. Många tycker ju att det känns bra att kläderna kommer till nytta för någon annan, mindre bemedlad. Så har även jag gjort.
Men det finns en baksida. Eller flera dessvärre.
Ett av dem har jag själv sett.
Jag har haft förmånen att resa till Lettland rätt många gånger, både genom mitt arbete men också genom att vi har ett fadderbarn där som vi har besökt.
Genom olika lokala organisationer här hemma sker insamlingar av kläder som sedan fraktas över och delas ut till barn på skolor, på barnhem, till familjer via kommunernas sociala myndigheter osv. Jag har själv sett detta och kan intyga att många är väldigt glada för att få varma jackor till barnen när hösten närmar sig, eller en så gott som ny kappa till mor eller farmor.
Samtidigt kan jag inte glömma vad min egen mor har berättat för mig. När hon var liten var de så fattiga att de fick kläder från kommunen och någon gång från några släktingar. Hon minns tydligt känslan av dels glädjen att få dessa kläder, men samtidigt också mindervärdeskänslan, att inte vara som andra, att inte klara sig själv. Att vara fattig.
Och jag misstänker att den känslan nog finns hos många av de letter som får ta emot de avlagda kläder som vi från det rika Sverige skickar över.
Jag vill inte med det säga att det är fel att skänka kläder dit. Men detta har tyvärr en annan effekt också. I och med att inströmningen av begagnade kläder är så stor, riskerar en stor del av den inhemska produktionen att slås ut. Lettland har ju faktiskt haft en rätt stor andel produktion av kläder, jag har själv besökt flera syfabriker.
På senare år har väldigt många letter fått det bättre, så nu kan många köpa sina kläder själva. Men fortfarande sker en väldigt stor införsel av begagnade kläder till Lettland. Vi i Sverige köper ju enorma mängder kläder och byter ut våra garderober i en rasande takt. Så vi har väl en del att göra oss av med.
Många skänker också kläder till insamlingsorganisationer, som bland annat säljer kläderna på begagnatmarknader i till exempel Afrika. Många tror nog att kläderna skänks till fattiga afrikaner, men så är det inte, de köper dem alltså. Det är ju i alla fall billigare än att köpa nytt. Och det är ju bra att det handlas begagnat. Men även i detta fallet så leder det ju också till att nyproduktion får svårare att överleva. Bomullsodlare och sömmerskor får det allt svårare att överleva.
Så vad borde göras?
Ett tips är att sänka sin egen klädkonsumtion, och låta de klädköp man gör vara medvetna och etiska.
Och när du skänker kläder till någon organisation, fråga vad de gör med dem! Och hur vill de agera för att stödja fattiga länders självständiga utveckling?
Det handlade om handeln med de kläder som vi skänker till insamlingar av olika slag. Det finns en hel del organisationer som tar hand om de kläder vi tröttnat på. Många tycker ju att det känns bra att kläderna kommer till nytta för någon annan, mindre bemedlad. Så har även jag gjort.
Men det finns en baksida. Eller flera dessvärre.
Ett av dem har jag själv sett.
Jag har haft förmånen att resa till Lettland rätt många gånger, både genom mitt arbete men också genom att vi har ett fadderbarn där som vi har besökt.
Genom olika lokala organisationer här hemma sker insamlingar av kläder som sedan fraktas över och delas ut till barn på skolor, på barnhem, till familjer via kommunernas sociala myndigheter osv. Jag har själv sett detta och kan intyga att många är väldigt glada för att få varma jackor till barnen när hösten närmar sig, eller en så gott som ny kappa till mor eller farmor.
Samtidigt kan jag inte glömma vad min egen mor har berättat för mig. När hon var liten var de så fattiga att de fick kläder från kommunen och någon gång från några släktingar. Hon minns tydligt känslan av dels glädjen att få dessa kläder, men samtidigt också mindervärdeskänslan, att inte vara som andra, att inte klara sig själv. Att vara fattig.
Och jag misstänker att den känslan nog finns hos många av de letter som får ta emot de avlagda kläder som vi från det rika Sverige skickar över.
Jag vill inte med det säga att det är fel att skänka kläder dit. Men detta har tyvärr en annan effekt också. I och med att inströmningen av begagnade kläder är så stor, riskerar en stor del av den inhemska produktionen att slås ut. Lettland har ju faktiskt haft en rätt stor andel produktion av kläder, jag har själv besökt flera syfabriker.
På senare år har väldigt många letter fått det bättre, så nu kan många köpa sina kläder själva. Men fortfarande sker en väldigt stor införsel av begagnade kläder till Lettland. Vi i Sverige köper ju enorma mängder kläder och byter ut våra garderober i en rasande takt. Så vi har väl en del att göra oss av med.
Många skänker också kläder till insamlingsorganisationer, som bland annat säljer kläderna på begagnatmarknader i till exempel Afrika. Många tror nog att kläderna skänks till fattiga afrikaner, men så är det inte, de köper dem alltså. Det är ju i alla fall billigare än att köpa nytt. Och det är ju bra att det handlas begagnat. Men även i detta fallet så leder det ju också till att nyproduktion får svårare att överleva. Bomullsodlare och sömmerskor får det allt svårare att överleva.
Så vad borde göras?
Ett tips är att sänka sin egen klädkonsumtion, och låta de klädköp man gör vara medvetna och etiska.
Och när du skänker kläder till någon organisation, fråga vad de gör med dem! Och hur vill de agera för att stödja fattiga länders självständiga utveckling?
fredag 7 november 2008
Nya events på G
Jag undrar om jag ska bli eventmaker när jag blir stor...? Det är ju himla kul och om jag ändå jobbar med det stup i ett (ideellt än så länge)så kan jag ju undersöka om det vore nåt att utveckla vidare. Andra kan ju leva på det. Har jag hört.
Imorgon öppnar en ny utställning hos oss på Grammofon!
Pain and suffering and bullshit är titeln. Konstnären är en ung kille, Siemone Quest, och det är andra gången han ställer ut nånsin.
Han har en himla bra idé, nämligen att han ska flytta in med sin ateljé mitt i stora rummet i våra lokaler. Där ska han stå och måla sen under de kommande tre veckorna. Vartefter kommer det alltså upp helt nya tavlor på väggarna!
Låter som en skön grej, tycker jag, jag tänker mig att folk ska kunna slinka in och sätta sig i en soffa och bara titta på medan han målar, sitta och snacka lite och ta en fika.
På vernissagen imorgon kommer några av hans övriga konstnärliga vänner också att medverka. Kasper kommer spela och en poet kommer läsa lite av egna texter....
Jag gillar ju att inbilla mig att jag/vi upptäcker nya stjärnskott, både inom konst och musik, och den här killen Kasper, tror jag har potential..! Lyssna på honom, vad tycker ni?
Imorgon öppnar en ny utställning hos oss på Grammofon!
Pain and suffering and bullshit är titeln. Konstnären är en ung kille, Siemone Quest, och det är andra gången han ställer ut nånsin.
Han har en himla bra idé, nämligen att han ska flytta in med sin ateljé mitt i stora rummet i våra lokaler. Där ska han stå och måla sen under de kommande tre veckorna. Vartefter kommer det alltså upp helt nya tavlor på väggarna!
Låter som en skön grej, tycker jag, jag tänker mig att folk ska kunna slinka in och sätta sig i en soffa och bara titta på medan han målar, sitta och snacka lite och ta en fika.
På vernissagen imorgon kommer några av hans övriga konstnärliga vänner också att medverka. Kasper kommer spela och en poet kommer läsa lite av egna texter....
Jag gillar ju att inbilla mig att jag/vi upptäcker nya stjärnskott, både inom konst och musik, och den här killen Kasper, tror jag har potential..! Lyssna på honom, vad tycker ni?
torsdag 6 november 2008
Oljan och miljön
Inte för att jag är någon varm anhängare av McDonalds, men jag måste säga att jag uppskattar deras nya satsning på att återvinna all sin gamla frityrolja. Den kommer att bli till naturbiodiesel som sedan kommer användas för deras egna transporter.
Om de sedan kunde fatta ett beslut att inte använda palmolja till fritöserna, så vore jag väldigt nöjd. Man tror kanske att det inte är så noga med vilken sorts olja man använder till detta. Men - om jag berättar att just palmolja kommer från palmoljeträdet som växer i regnskogarna bland annat i Sydostasien, och att avverkningen av dessa träd utgör ett enormt stort hot mot regnskogarna. Så förstår man att det inte var någon bra idé med palmoljan.
McDonalds ligger tyvärr på minussidan när det gäller miljöpåverkan, bl a för det här med palmoljan men också för att man har köttdjuren på regnskogsmark.
Men men, hoppas de jobbar vidare med sin miljöanpassning. Så kanske även jag slinker in nån gång på haket, för at ta en veggieburger.
Om de sedan kunde fatta ett beslut att inte använda palmolja till fritöserna, så vore jag väldigt nöjd. Man tror kanske att det inte är så noga med vilken sorts olja man använder till detta. Men - om jag berättar att just palmolja kommer från palmoljeträdet som växer i regnskogarna bland annat i Sydostasien, och att avverkningen av dessa träd utgör ett enormt stort hot mot regnskogarna. Så förstår man att det inte var någon bra idé med palmoljan.
McDonalds ligger tyvärr på minussidan när det gäller miljöpåverkan, bl a för det här med palmoljan men också för att man har köttdjuren på regnskogsmark.
Men men, hoppas de jobbar vidare med sin miljöanpassning. Så kanske även jag slinker in nån gång på haket, för at ta en veggieburger.
onsdag 5 november 2008
YES!
Äntligen - har amerikanarna valt en snygg karl till president!
Skämt åsido.
Detta historiska valresultat har verkligen lyst upp denna för övrigt så gråmulna dimmiga novemberdag.
Men jag skulle inte vilja byta med den mannen. Vilka förväntningar, vilket ansvar som vilar på hans axlar. Hu.
Intressant att se hur det hade gått om hela världen hade fått vara med och rösta. Kolla in här.
Nu ska jag fortsätta sätta guldkant på dagen med att gå och se o lyssna på Wildbirds & Peacedrums.
Skämt åsido.
Detta historiska valresultat har verkligen lyst upp denna för övrigt så gråmulna dimmiga novemberdag.
Men jag skulle inte vilja byta med den mannen. Vilka förväntningar, vilket ansvar som vilar på hans axlar. Hu.
Intressant att se hur det hade gått om hela världen hade fått vara med och rösta. Kolla in här.
Nu ska jag fortsätta sätta guldkant på dagen med att gå och se o lyssna på Wildbirds & Peacedrums.
tisdag 4 november 2008
Turismens olika sidor
Turismen har sina sidor. Både bak och fram. Den skapar jobb åt många, som kanske inte hade haft någon försörjning annars. Turismen är den starkast växande branschen, som går om alla traditionella näringar.
Men den utnyttjar också människor. Eller "den", som om turismen var en egen person, som hittar på lite av varje. Som alltid, är det ju människor bakom alla beslut som tas. Människor som utnyttjar människor alltså.
Organisationen SwedWatch har nyligen uppmärksammat att hotell i Thailand byggs av underbetalda gästarbetare som varken får lön eller har arbetstider i enlighet med lagen.
Och det är ju inte bara där. Jag läste häromåret ett reportage från Dubai, där byggherrarna sannerligen har råd att betala folk lön, men icke. Gästarbetare från så långt bort som Indien och Sri Lanka bor i eländiga baracker, och har urusla löner samtidigt som de riskerar sina liv på svindlande höjder i de dubaiska byggena. Protesterar de får de fängelse för detta!
Vill du bli mer medveten och kanske försöka påverka rekommenderar jag ett besök på Schyst Resande där du får tips på vad du kan göra.
En ung egyptier vi träffade berättade att han skulle åka till Dubai och jobba om en månad. Vi ska hålla kontakten med honom och höra hur det går.
måndag 3 november 2008
Välkommen till Europa?
Finns en hel del man går och tänker på så här efter resan till Egypten. Ett samtal som återkommit i mina tankar är det som vi hade med Ahmed, managern för dykverksamheten på stället. Han berättade att han varit flera gånger i Europa; i Frankrike, Tyskland, Holland och Italien å företagets vägnar. Men trots att han alltså rest till Europa i tjänsten, upplevde han att det blev allt svårare att komma in i EU. Det var en himla massa papper som skulle fyllas i och det tog lång tid att få besked från ambassader etc att få inresetillstånd.
Om han, med fast arbete, som företrädare för ett företag, och som talar fyra språk flytande, ändå upplever det så svårt att komma in i EU, så kan man förstå hur enormt svårt det är för andra, som vill arbeta här, som kanske inte kan språk så bra osv.
Vi lever verkligen bakom en barriär, vi i det rika Europa. Vi tror att vi kommer klara oss bra här och att det gäller att stänga de andra ute... Men om fyrtio år ska den arbetsföra delen av befolkningen försörja en enormt stor andel äldre. Den s k försörjningskvoten kommer då att vara 53 mot idag 26. Dvs idag försörjer 100 personer i arbetsför ålder 26 st äldre. Och den siffran ökar alltså till att 100 st ska försörja 53 st år 2060.
Vilka ska göra det? Hur löser vi den frågan?
Om han, med fast arbete, som företrädare för ett företag, och som talar fyra språk flytande, ändå upplever det så svårt att komma in i EU, så kan man förstå hur enormt svårt det är för andra, som vill arbeta här, som kanske inte kan språk så bra osv.
Vi lever verkligen bakom en barriär, vi i det rika Europa. Vi tror att vi kommer klara oss bra här och att det gäller att stänga de andra ute... Men om fyrtio år ska den arbetsföra delen av befolkningen försörja en enormt stor andel äldre. Den s k försörjningskvoten kommer då att vara 53 mot idag 26. Dvs idag försörjer 100 personer i arbetsför ålder 26 st äldre. Och den siffran ökar alltså till att 100 st ska försörja 53 st år 2060.
Vilka ska göra det? Hur löser vi den frågan?
lördag 1 november 2008
Historien om grejer
Många vet inte mycket om hur maten på bordet egentligen har kommit till, och ännu färre känner till hur alla grejer vi köper har producerats.
Och det är väl inte meningen att vi ska veta det, vi ska bara okritiskt shoppa och få pengarna att rulla iväg snabbare och snabbare. Vilket väl inte gjorde så mycket om det inte var för att det har så många dåliga konsekvenser. Allt från hård exploatering av naturresurser och arbetskraft till miljöförstöring, utsläpp och sist men inte minst en mental utarmning av den konsumerande människan.
På Story of Stuff beskriver Annie Leonard hur hela kedjan går till, från ax till limpa, och de konsekvenser som det leder till för miljö, natur, människa...
Kan tyckas simplifierat men ibland måste man förenkla för att åskådliggöra det komplicerade.
Ta dig 20 minuter och titta på den animerade filmen, den ger rätt många aha-upplevelser och kan förhoppningsvis inspirera till att bidra till en utveckling åt rätt håll.
Och det är väl inte meningen att vi ska veta det, vi ska bara okritiskt shoppa och få pengarna att rulla iväg snabbare och snabbare. Vilket väl inte gjorde så mycket om det inte var för att det har så många dåliga konsekvenser. Allt från hård exploatering av naturresurser och arbetskraft till miljöförstöring, utsläpp och sist men inte minst en mental utarmning av den konsumerande människan.
På Story of Stuff beskriver Annie Leonard hur hela kedjan går till, från ax till limpa, och de konsekvenser som det leder till för miljö, natur, människa...
Kan tyckas simplifierat men ibland måste man förenkla för att åskådliggöra det komplicerade.
Ta dig 20 minuter och titta på den animerade filmen, den ger rätt många aha-upplevelser och kan förhoppningsvis inspirera till att bidra till en utveckling åt rätt håll.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
