Tips på goda gåvor

På sommaren är det ju inte ovanligt att man åker och hälsar på vänner eller släktingar. Och visst är det mycket mer fester på sommaren!? Det är allt från konfirmation, till studenter, bröllop, födelsedagar och gu vet allt...

Vid alla dessa tillfällen är det lämpligt att ha med sig någon present, och det vet ju alla hur svårt det kan vara att hitta på.

Mitt tips är då: kolla in Rädda Barnens webbshop! Just nu tycker jag dalahästarna som pussel är helt rätt i tiden....

Dags för GiG hela sommaren lång!

Tokjobbar för närvarande. Med jobbet om dagarna. Med projekt och events på kvällarna/nätterna.

I övermorgon startar vårt nästa stora event - GiG! Det står för Grammofon i Gården. Det låter kanske lite konstruerat, men från början skulle det ha varit Grammofon i Gränden, alltså gränden som finns utanför Grammofons lokal på Knäppingsborgsgatan.
Men de ska påbörja ombyggnation av gränden i sommar, så det gick inte.

Och det var nog lika bra det, för det blir en så mycket bättre lösning att vara inne i kvarteret Knäppingsborg, med caféer, bord och stolar och allt möjligt färdigt och på plats.

Så på onsdag kl 18.30 kör vi igång! Första artisterna ut på gården blir Lana Brunell och Lotta Källström. Båda superduktiga sångerskor, det kommer bli lite jazz, lite blues och t o m lite Eva Cassidy! Härligt...

Det kommer att komma folk, det ser jag på Facebook och det hör jag på alla jag pratar med, så den biten oroar jag mig inte så mycket för.

Det är värre med vädret. Detta jädra svenska försommarväder. Svinkallt som en kulen höstdag, är vad det är just nu.

Snälla snälla vädergud - gör det lite lite varmare till på onsdag. Bara i Norrköping, det räcker. Bara i centrala delarna, ja det räcker med själva kvarteret Knäppingsborg.
För även om det går bra att flytta inomhus på Mimmis Visthus, så blir det ju så himla mycket mysigare om vi kan sitta ute....


Och du som läser detta - välkommen till GiG! Onsdag, 18.30, Knäppingsborg, Skolgatan 1, Norrköping.

Because you're worth it.


.....

I feel pretty good

Idag var jag på en riktigt häftig föreläsning med Jonathan Harris, en ung kille från Vermont, USA, som bl a har föreläst på TED, World Economic Forum, Google samt några skogshippiesamlingar också...

Han har skapat sajten We feel fine. Den scannar av alla bloggar världen över (som skriver på engelska då) som innehåller orden "I feel" eller "I am feeling" och sammanställer dem på ett väldigt spännande sätt och gör statistik av det. Man kan följaktligen se hur många som känner en viss typ av känsla under de senaste timmarna.

Tanken med detta experiment är att kartlägga hur mänskliga känslor utvecklas och förändras.
En iakttagelse som han gjort t ex, är att graden av lycka minskat under åren som sajten funnits. Detta beror inte på att människor blivit mindre lyckliga, utan att användarna blivit äldre. Från början var det mest användare runt 20-25 år som bloggade, och i den åldern tenderar man att ha starka känslor.
Men nu är det mer folk uppåt 30-40 osv och vi människor tenderar tydligen att inte känna lika stark lycka när vi blir äldre, utan uttrycker känslor mer i termer av nöjdhet och dylikt.

Jag vet inte om det är så?

Kanske inte för mig i alla fall. Man hade väldigt starka känslor när man var yngre, men det var tyvärr inte så mycket av lycka, utan mera av en önskan att komma iväg, uppleva någonting, fly.... Att det fanns en annan värld, där man skulle kunna uppleva lycka, om man bara kom dit.

Anyway. Det var, om inte lycka, så i alla fall väldigt häftigt att ha varit där och sett och hört Jonathans presentation. Och nu kommer min blogg att vara med i We Feel Fine....

:-)

Glöm aldrig skolbarnen som begravdes i de usla skolbyggena!

Den kinesiske konstnären Ai Weiwei har ett upprop på sin hemsida: "Glöm aldrig skolbarnen som begravdes i de usla skolbyggena!"
Det har nu gått ett år sedan jordbävningen i Sichuan ägde rum, då väldigt människor dog, bland annat många skolbarn.

På svenska ambassadens i Peking hemsida står det över huvud inte taget någon siffra på hur många som dog, bara "ett stort antal".

Däremot på Wikipedia nämns siffran 68516 st.

Ai Weiwei samlar in namnen på alla skolbarn som dog, på sin populära blogg. Myndigheterna raderar och censurerar, men han lägger ut det igen.

Är det inte ofattbart. Att myndigheterna utan att skämmas ett dugg försöker utradera minnet av alla dessa barn, genom att censurera och radera deras namn...!

Men han laddar oförtröttligt upp dem igen, om och om igen.

En sann hjälte.

Mer än vad man kan säga om kinesiska myndigheter.


...

Välkommen på vernissage och musikfest

Nu har jag precis kommit hem från min pilates, och på vägen hem stannade jag till vid Grammofon. Vi har en ny utställning som öppnar imorgon - The Other Side, med konstnären Falah Alani.

Allt var färdighängt och det såg så snyggt ut! Det märktes verkligen att hans medhjälpare var en erfaren curator.
Det är ju mer än vad man kan säga om oss, som vanligtvis brukar hänga tavlorna på våra andra utställningar. Fast vi har inte gjort så dåligt ifrån oss, det måste jag nog säga.

I alla fall. Har du lust så kom till Grammofon imorgon på Knäppingsborgsgatan 1 i Norrköping kl 17 - 19. Då är det vernissage med invigningstal av Ola Öhlin (även han konstnär tillika doktorand på KulturSamhälleMedia-programmet på Linköpings universitet)och så blir det snittar och skumpa! Fint värre....

Senare på kvällen kör vi igång med musik; det blir totalt 4 band/artister, varav ett är The Social Services!

Det kommer bli så kul! Och du är bjuden!

Tidlös satirtecknare värd att se

Idag var jag på en kulturlunch på Arbetets museum, ni vet, vårt jättefina museum, som jag prisat flera gånger förut. Som inte är som ett museum, nej högst nutida och modernt och nytänkande. Och viktigt!
Nyligen öppnade ett nytt museum i museet - eller Centrum för politisk illustrationskonst, som det heter. Det låter kanske inte så upphetsande, men vi fick en visning där och vad det var bra!

Huvudsakligen består det av historien om EWK. Vem är det, kanske ni frågar?
Ewert Karlsson hette han, född i Mogata utanför Söderköping, utsedd till världens bästa satirtecknare flera gånger.
För mig var han inte obekant, jag skrev faktiskt en liten uppsats om honom när jag gick på gymnasiet.
Men det var nya bilder och nya sidor av EWK och av hans konstnärskap, som mötte mig nu.

Visningen gjordes av en oerhört duktig och insatt intendent, hon verkligen älskade EWK, det märktes! Och när en människa berättar om något med en sådan inlevelse och sådan kärlek och värme - ja då kan ingen vara oberörd...!

EWK var och är så tidlös! Nästan alla de stora viktiga frågor som han kommenterade i världspolitiken finns kvar idag med. Världen har - tyvärr - inte förändrats så mycket.

En av de allra mest kända och starka bilderna är den av Moder Jord. Ni vet, den afrikanska kvinnan som är höggravid med halva jordklotet, och bär en mängd barn i sin sjal på ryggen. Hon döljer sina ögon i en uppgiven gest med handen. Hur aktuell är inte den idag...

Om ni har vägarna förbi Norrköping, eller rentav bor här, gå och se den här utställningen. Den är så bra.

Den här bilden är också rätt så spot on... eller hur?

Yes we can!

Förut idag kom min dotter hem från Hallunda, där hon varit i tre dagar på Ung Kultur-dagarna. Totalt uppfylld av alla fantastiska saker hon upplevt, gjort och lärt sig har hon följaktligen inte pratat om annat hela eftermiddagen och hela kvällen so far. Och jag har lyssnat, andäktigt och beundrande, imponerad - och avundsjuk...

Varför får inte jag åka på såna där roliga grejer!? Jag vill också...!

Men så tänker jag att va sjutton, jag ordnar ju en massa egna roliga grejer. Det blir inte i samma storlek som UKD, jag menar Riksteatern har en LITE större budget än vad vi har på Grammofon. Men vi kan vi med.

Nu håller jag på och planerar för en Kreativ Workshop som vi ska ha i april, sen ska det bli GiG - Grammofon i Gränden hela sommaren och så har vi Kulturnatten då det kommer att bli roligaste stället i hela stan hos oss....!

Så det så. We can do it!

...

Se den!

Var på smygpremiär igår, och såg "Slumdog Millionaire". Filmen har fullkomligt nedlusats med priser, och eftersom det ofta kan skruva upp förväntningarna lite för mycket satte jag mig i biofåtöljen utan särskilt stora förväntningar.

Men redan någon minut in i filmen var jag såld - magnifikt foto, häftig musik och en genialisk story som målar upp hela det galet stora skitiga elaka förförande och vackra land som Indien är.

Utan någon som helst sentimentalitet serveras ett samhälles alla sämsta sidor; barnarbete, misshandel, slaveri, religionsmotsättningar, mord, stöld och miljöförstöring. Detta smörgåsbord garneras med alla de sämsta egenskaper som kan hittas hos människor; girighet,avund, ren elakhet, men så småningom även den rena kärleken förstås.

Storyn tråcklar in allt detta i en spännande väv som utgör huvudpersonens liv fram till dess att han sitter i "Vem vill bli miljonär" och med alla sina (oftast sorgliga hemska) erfarenheter visar han sig mirakulöst nog kunna svaren på alla frågorna.

Nå, nu ska jag inte avslöja mer för ni ska gå och se den här, det är helt klart! Premiär på fredag! Imorgon alltså.

Off you go...!

Summer in the city

Den amerikanska dansgruppen Pilobolus gör helt fantastiska performances i ett slags modern siluett-teknik.

Kolla den här till exempel!

Det får mig att tänka på hur sorgligt det är att Östgötateatern lades ner, fast det är så många år sedan kan jag verkligen sakna det.

Dans är så häftigt! Det är fantastiskt vad man kan använda kroppen till.


...

KONTROLL på Grammofon

Vilken fantastisk dag det har varit! Trots att det varit 3 grader och kallt januariduggregn, så har det varit en riktigt bra dag.

Vi har haft vernissage på en ny utställning på Grammofon, och det kom enormt mycket folk!
Redan en kvart innan utsatt tid kom folk in och började snabbt fylla lokalerna, som efter ännu ett tag var så trångfyllda att kondensen rann nerför de stora fönsterrutorna.

Utställare är Mats Eriksson och Roger Nyström, som på temat KONTROLL visar installationer, foton och målningar. Klart sevärt, det kan jag säga helt objektivt! ;-)

Vars, jag gillar verkligen allt de gör, det har jag gjort ända sen jag första gången kom i närkontakt med dem, då var det när de uppträdde med sin Textgrupp Daisy.

Idag var tre av de fem representerade, då Ulf Ohlsson medverkade genom att läsa sina egna teckningar. Ja, det stämmer, och det gjorde han med sin säregna röst och obeskrivliga känsla för att i till synes rätt vardagliga betraktelser lyckas blanda både en egenartad humor med subtila små inslag av något vagt obehagligt.

Ja, ni hör själva - det måste höras. Det kan man faktiskt på Daisys myspacesida, som är här.

Men målningarna, fotona och de skruvade installationerna - dem man man bara se på Grammofon!

Kom dit, det är öppet fram till den 14 februari.

...

Antony räddar också världen

All fler musiker bekänner sig till den växande skaran av miljömedvetna artister, som i media berättar om sitt, ibland nyvaknade, engagemang för miljön, naturen och jorden. Ungefär som väldigt många andra människor alltså.
Men med den skillnaden då att de, som artister och s k kändisar, har en helt annan möjlighet att påverka långt fler än vad jag och min granne har. Till exempel.

Därför blir jag så glad varje gång jag hör eller läser om någon kändis som går ut och tar ställning, och markerar hur viktigt det tycker att det är med miljöfrågorna.
I helgen läste jag om Antony Hegarty, och hans kommande album som är starkt influerat av ekologiskt tänkande.

"Ju mer vi utplånar av naturen, desto mer ensamma blir vi", säger Antony.

Den här lilla videon tycker jag är underbar, en hjärteknipande animering kallad The Lake, med Antonys enastående sång till.


...

Bilder av livet omkring

Om jag vore i Göteborg skulle jag gå till konstmuseet där, och se årets Hasselbladspristagare, den mexikanska fotografen Graciela Iturbide.

Vad häftigt det är med fotografi, och vad mycket man kan göra. Och vad jag önskar att jag kunde nåt om foto. Har anmält mig två gånger till fotokurs och än har ingen av dem startat... Är det för att det bara är jag som är anmäld, eller är det för att det är jag som är anmäld...?

Hmmm. Men man kan göra mycket bara genom att ge sig ut och fota. Och försöka lära sig lite.

Nya events på G

Jag undrar om jag ska bli eventmaker när jag blir stor...? Det är ju himla kul och om jag ändå jobbar med det stup i ett (ideellt än så länge)så kan jag ju undersöka om det vore nåt att utveckla vidare. Andra kan ju leva på det. Har jag hört.

Imorgon öppnar en ny utställning hos oss på Grammofon!

Pain and suffering and bullshit är titeln. Konstnären är en ung kille, Siemone Quest, och det är andra gången han ställer ut nånsin.

Han har en himla bra idé, nämligen att han ska flytta in med sin ateljé mitt i stora rummet i våra lokaler. Där ska han stå och måla sen under de kommande tre veckorna. Vartefter kommer det alltså upp helt nya tavlor på väggarna!

Låter som en skön grej, tycker jag, jag tänker mig att folk ska kunna slinka in och sätta sig i en soffa och bara titta på medan han målar, sitta och snacka lite och ta en fika.

På vernissagen imorgon kommer några av hans övriga konstnärliga vänner också att medverka. Kasper kommer spela och en poet kommer läsa lite av egna texter....

Jag gillar ju att inbilla mig att jag/vi upptäcker nya stjärnskott, både inom konst och musik, och den här killen Kasper, tror jag har potential..! Lyssna på honom, vad tycker ni?

Blott en dag

Man laddar så länge, man förbereder och planerar, man ordnar och fixar, och försöker tänka på alla detaljer som gör att helheten ska bli bra. Och så blir det Kulturnattendagen, och allt går i racerfart och vips så är klockan halvtre på natten och man fattar inte var hela dagen tog vägen.

Och alla människor som kommit och gått hela tiden, och alla man hunnit heja på och krama om och snabbt växla några ord med och iväg igen, hela tiden tänka på vad som ska på snart, fixa och ordna så allt flyter på.

Och folk bara njuter och trivs och har det så roligt och bra. Och alla nya bekantskaper man gjort också, så himla trevliga människor det finns, tänk om man kunde få ha dem alla hemma på middag en och en eller tre och tre, för jämnan, få prata mer med alla dessa kloka trevliga fina mänskor... Och det får jag nog vartefter, nu måste allt bara sjunka in och smältas ett tag.

Det konstiga är att efter en sån här stor grej, som det är att rådda ett sånt jättearrangemang - vi hade minst 1500 pers under hela den här dan - så vad känner man? Man kunde tro att man skulle vara så lycklig, efter alla fina berömmande ord, all fantastisk respons, all glädje man varit med och skapat. Och så känner man sig bara tom. Och lite vemodig och ledsen.

Janne sa nånting klokt när vi åkte hem i natten: det är precis det här Karin Boye skriver om, det är inte målet utan resan som är mödan värd. Precis så är det. Det kan även handla om hur det är att skapa en bild, ett konstverk, vad som helst. Det är skapandets glädje som är störst.

Väljer en enda bild av alla de arrangemang vi hade: teatersport framförd av min söta duktiga A och vänner.

Ängeln

Jag vet inte varför men det var den här bilden som först kom för mig, när jag kände att jag ville lägga in en bild idag, som ett minne av vår F som lämnat oss.

Sårad ängel, av Hugo Simberg.

Phuuuu.........

Det har varit något hektiskt senaste veckan. Vi jobbade med hängning av den kommande utställningen varje kväll förra veckan. Nervöst in i det sista på grund av oförutsedda händelser...

Men i lördags slog vi upp portarna och folk bara strömmade in.

Det var helt underbart. Trots hällande ösregn valde flera hundra att gå på just vår vernissage. Det känns så himla bra.

Janne, the artist himself, var jättenöjd. Det känns också bra.

Ser ni honom i spegelbilden?



Nu är jag trött. Natt.

Black Cab Sessions

Vilket kul, charmigt och himla genialiskt grepp - att sätta sina favoritmusiker i en taxi nånstans och låta dem spela en sång, enkelt framförd med gitarr och möjligtvis nåt munspel som komp. Varje låt presenteras av taxichauffören.

På Black Cab Sessions hittar du Lykke Li, Martha Wainwright, Okkervil River, Bon Iver, Fanfarlo och sist men inte minst - Fleet Foxes! Jaaaa!!!

Och en himla massa andra som jag inte känner till, men som jag ska ta och lyssna igenom nu. Som en stor påse godis...

Helgens läsning

Många har kanske bilden av Dagens Industri som en trist affärstidning som bara är till för gubbar i kostym. Jag hade själv den bilden tidigare, det kan jag villigt erkänna. Men efter att ha läst den ett par år nu måste jag säga att mina fördomar har kommit rätt ordentligt på skam.

Visst, det finns delar i tidningen som jag inte har någon som helst behållning av, men det är faktiskt så mycket mer intressant än man kan tro. Det är i DI som jag hittat säkert ett femtiotal artiklar om CSR det senaste halvåret. Det är bra mycket mer än vad man t ex hittar i DN eller någon annan av de stora dagstidningarna.

Och weekend-bilagan bjuder alltid på massor av bra läsning. Ta dagens till exempel: en artikel om journalisten Mattias Hagberg som skrivit boken Skräp, som handlar om vårt konsumtionssamhälle och vad vi gör eller inte gör, med allt avfall. Sen en artikel om finansmannen Robert Weil, som brinner för demokrati och kultur som redskap för samhällsutveckling.

Mitt i weekendbilagan är det alltid en artikel om bilar, vilket jag är totalt ointresserad av, men denna vecka bjöd den på ett gapskratt; "FUL OCH DUM" lyder rubriken. Det är BMW X6 som sågas jäms med fälgarna.

Så följer en intressant artikel om om konstnären Linn Fernström. Stora bilder av hennes gigantiska målningar väcker verkligen min lust att se mer.

Och slutligen, det bästa av allt, Jan Gradvalls sida med skiv- och bokrecensioner. Den mannen har huvet på skaft och näsa för det bästa, jag vet inte hur många bra tips om skivor jag fått av honom. Självklart toppar han med Fleet Foxes som ett av "sommarens bästa skivsläpp".

Jag kan bara instämma.

Jan Stenmark kommer snart

Som jag nämnde i förbigående häromdagen planerar vi för fullt för den kommande utställningen med Jan Stenmark. Vad som är extra kul är att han faktiskt är från Norrköping, född och uppvuxen, men har aldrig ställt ut här tidigare. Så det blir premiär hos oss!

Jag var och såg hans utställning på Kulturhuset i Sthlm häromåret. Den var helt OK, men det var många bilder som var litegranna "utnötta" dvs man har sett dem så många gånger. Den med älgen är visserligen genial, men man vill ju bli lite överraskad när man gör sig omaket och tar sig till en utställning.

Jag tror att vår Stenmark-utställning kommer att överraska många!

Han har plockat fram ett stort antal nästan helt okända bilder, gamla sådana, men det kommer även bli helt nya bilder från en bok som ska släppas i samma veva som vernissagetiden, dvs slutet av augusti - början av september. En samling vykort och foton från Norrköping med omnejd kommer också att visas - de blir något väldigt speciellt!

Vi är nog många som har en särskild relation till herr Stenmark. Jag upptäckte hans bilder när de började dyka upp på Aftonbladets kultursidor i slutet av 80-talet, och det var en tid som halva köket var tapetserat med alla dessa urklippta bilder, den ena mer vrickad än den andra!

Aldrig kunde jag väl tro då att jag själv skulle få vara med och göra en av hans bästa utställningar ever....

OBS - bilden i detta inlägg kommer inte vara med på vår utställning. Den tog jag med bara för att visa upp Stenmarks sociala engagemang...

Mina babies

Jag har ett problem, eller brist kanske vi ska kalla det. Bristen på insikt om begränsning. Jag borde förmodligen begränsa mig en smula, men det verkar svårt.
Jag talar om min förmåga att nappa på och tända på alla slags roliga, bra, spännande idéer som jag själv får och som andra kommer upp med...
Just nu är det sanslöst hur mycket det är... Nu när man ska varva ner och strax gå på semester.

Här är i korta drag de projekt som jag är inblandad i:

1 aug En musikfest i kvarteret där jag bor, som inkluderar en lettisk familj som jag lovat hjälpa med några möjligheter till att spela och sjunga.

6-27 sept En utställning med en känd konstnär, (eller är han serietecknare eller vad ska det kallas...?) nämligen Jan Stenmark! Skitkul!

27 sept Kulturnatten i Norrköping, som innebär arrangerande av Street Market på Knäppobello Road, Kulturell Peep show i källaren samt ev flera andra grejer, kanske några workshops också...

Så har vi eventuellt ett Samhällsentreprenörskapsprojekt i samarbete med IUC som, om det går igenom, kommer innebära massor med jobb, men kul och spännande! (fast då måste jag ta tjänstledigt förstås från nuvarande jobb)

Så är det ett projekt som eventuellt skulle kunna förverkligas tidigast 2009, om kultur/natur/industri/musik/upplevelser.... ja, det är inte formulerat ännu, men vi kör en brainstorming på det om en vecka.

Och så slutligen en projektidé som just börjat ta form, som handlar om att skapa en helt ny arena för socialt entreprenörskap, integration, kultur och kreativt skapande. Med mera. Skulle också kunna ta form under 2009 och 2010.

Räcker det så...? Jag kommer förmodligen på en ny idé imorgon igen...:-)

Faktum är att det är kul - allt som är roligt ger en massa energi tillbaka! Så det här kommer gå strålande...!