Rom gor man inte pa en dag. Inte ens pa tva.

Efter tva dagar i stekande sol pa Roms gator ar man lite matt. Det ar svart att uppleva Rom pa ett vis. Det ar sa dolt bakom alla forsaljare av diverse krimskrams, och folk med kameror i hogsta hugg. Fast ibland far man lite vittring pa det dar riktiga Rom, pa sma bakgator, en liten gumma som sopar utanfor butiken och det ar lugnt och fridfullt, en nunna gar forbi pa vag till Vatikanen kanske. Eller inne pa den lilla baren mitemot vart hotell, dar det inte aer en enda turist, bara studenter och vanliga romare.
N ska vi satta oss pa en buss och bese Rome by night.

Ny familj

Nog ær det bra mærkligt ændå. Man kan leva hela livet utan en far, men så dyker han upp och det kænns bara helt naturligt. Allt flyter på och man kænner sig som en i familjen.
Nu sitter jag hær i Baerum utanfør Oslo hos min far och hans fru och en av mina halvsystrar ær hær också.
Imorgon åker vi till Rom, vi tre. Pappa, søstra och jag.

Det ær aldrig før sent att børja ett nytt liv.

Uppror för maten

Min gulliga gamla svärmor orkar inte längre laga sin mat själv, och får nu mat levererad hem varje dag från hemtjänsten. Hon har sån tur att den faktiskt är lagad på orten där hon bor, vilket betyder att den är ganska nylagad när hon får den, och förhoppningsvis har kvar näringsämnen och vitaminer.

Men så är det inte för alla tyvärr. På många orter runtom i landet får barn på dagis, sjuka på sjukhusen och de äldre på boenden eller i hemmen, mat som lagats för länge sedan och sen behandlats med olika metoder för att förlänga hållbarheten med mera. Därefter har maten transporterats långa sträckor, ibland till och med från ett annat land. Pannkakor som serveras på dagisarna kan vara tillagade i England!

Camilla Sparring i Svärdsjö är det dock ruter i! Hon har startat Camillas matuppror, som kräver att närproducerad/lagad mat ska prioriteras inom skola, vård och omsorg, att matindustrin ska undvika tillsatser som t ex smakförstärkare, onaturlig behandling av livsmedel för att förlänga hållbarhet osv. Du kan läsa mer på sajten www.camillasmatuppror.se

Skriv på du med!

Överhört

När jag gick hemåt ikväll passerade jag en ung mamma som kom gående mot mig tillsammans med sin lille son. Pojken var väl en 3-4 år. Mamman sade till pojken: -Du, jag måste tacka dig för att du var så duktig när du var med mig på mötet idag. Pojken svarade något men då hade de redan gått förbi mig så jag hörde inte riktigt.
Det jag ville säga med det här var att jag blev så glad av den lilla saken, nämligen att höra henne tala till sin lille pojk på ett så respektfullt sätt, det hördes på deras tonfall att de var jämlikar, om ni förstår vad jag menar.
Det är alldeles för vanligt att man hör raka motsatsen, föräldrar som ryter och hutar åt sina barn, talar nedvärderande till och om dem osv. Och lika ledsen som jag blir när jag hör dem, lika glad blev jag idag av den här mamman. Det var bara det.

Mat är pengar

FAO, FN:s jordbruksorganisation, räknar med att matpriserna i världen kommer att öka med 25 procent i år. I fattiga länder kommer det att bli 40 procent dyrare att importera mat. Det är alarmerande siffror! Och det här har gått enormt fort! Det är katastrof för många miljoner fattiga världen över.
Men vad gör vi här i det rika Sverige? Jo, tyvärr är det många som inte vill ta in dessa fakta om hur det är ställt ute i världen, utan gnäller i stället över hur dyrt allting blir. Olja och bensin är dyrt, -bojkotta oljebolagen så de lär sig en läxa, uppmanas det till i ett kedjebrev jag fick idag. Som om vi inte hade råd att betala....

Och maten är för dyr, klagas det över. I åratal har det varit ett ensidigt fokus på att mat ska vara så billig som möjligt. Det är bra konstigt tycker jag. Varför ska den det? Mat är ju det allra viktigaste, det ska väl få kosta?
Dessutom ska vi behandla mat med respekt. Det kastas ofantliga mängder mat varje dag. Varför det? Alla matrester går att ta vara på. Vi gör alltid matlådor av allt som blir över efter lagade middagar. Vi spar pengar och äter bättre än om vi gick ut på restaurang.

Så, några enkla tips för att motverka höjda matpriser , på lång sikt, är:
Sluta med, eller minska åtminstone, på din köttkonsumtion.
Köp lokalodlat och efter säsong. Återupptäck kålrötter, vitkål och dyl, och låt det bli basen i vinterkosten.
Ställ bilen och gå i stället, om det är möjligt. Du sparar pengar varenda gång, och får motion, och tid för dig själv. Bara positiva effekter!

Det finns ännu mer att göra, fyll gärna på listan!

Mor till alla mina barn

Jag har fött ett barn, det nämnde jag ju häromdagen, när hon fyllde år. Men det känns som om jag har tre.
Vi har nämligen ett fadderbarn också. En flicka som vi haft i nio år nu. Hon är 21 år och bor i Lettland, så det är ju rätt nära, och eftersom jag har varit i Lettland ganska mycket genom mitt jobb, så har jag haft tillfälle att åka och besöka henne rätt många gånger. Hon har också varit hos oss flera gånger under årens lopp.
Jag glömmer aldrig den första gången hon var hos oss. Hon hade fått en engångskamera som hon kunde ta lite bilder och sen visa sin mamma och bror som hon hade där hemma. Hon fotade väggar och tak inne i vårt hus, vilket jag tyckte var lite konstigt. När jag sen kom hem till henne första gången, förstod jag varför. I alla fattiga hem ute på landet i Lettland eldar man i kaminer, som ofta ryker in. Väggar och tak är mer eller mindre svarta av alla sot. Hon ville visa vilka rena och vita väggar vi hade inne.
I sommar planerar vi att bygga upp en kakelugn i ett av rummen i vårt gamla hus. (Här har förr varit kakelugnar eller spisar i varje rum, men på 50-talet rev man ut allt när oljepanna installerades.) Hon kommer kanske tycka att vi är lite knasiga som gör så, när vi har fjärrvärme och element inomhus..! Vi lever i väldigt olika världar...

Mitt andra "barn" är min kusin. Hon är nyss fyllda 25 år och har en liten dotter på drygt ett år. Henne lärde jag känna först för ca tio år sedan, och sen dess har vi haft en väldigt speciell kontakt. Hon har inte haft det lätt i livet, och jag känner ett lite speciellt ansvar och mycket kärlek för henne, och för hennes lilla flicka inte minst!

Jag är väldigt glad för alla mina tre flickor, och hoppas få vara deras "mor" på ett eller annat sätt länge till...

Jag odlar min trädgård

Det är det man ska göra nu.

Götheborg kom till stan

Igår anlöpte 1700-talsfartyget Götheborg Norrköpings hamn. Idag var jag där och fick en visning.

I strålande sol och med smattrande flaggor var inramningen den bästa man kunde önska. Det var inte svårt att börja föreställa sig hur det kunde vara för den dåtida besättningen att leva på skeppet, när guiderna (som för övrigt VAR nutida besättning) levandegjorde historien och berättade om skeppsskorpor med mask i, vedervärdiga levnadsvillkor där en fjärdedel av manskapet dog under resan. Varenda resa!

Arbetsvillkoren har kanske blivit en smula bättre nuförtiden får man hoppas. Tänk att mönstra på ett jobb och inte veta om man kommer överleva det, det är som att spela rysk roulette.

Hur som helst, det var en mäktig syn, det vackra skeppet. Fantastisk grej, att de har lyckats återskapa det och dessutom segla det till Kina och tillbaks...!

Kläder igen och igen

Det har börjat dyka upp en del initiativ som går ut på att återanvända begagnade kläder, fast som kläder då fortfarande. Jag tänker inte på Myrorna och Stadsmissionen, utan på en del märken som tar tillbaka begagnade plagg och piffar upp dem och sen säljer dem igen. Boomerang är ett exempel. Där kan man lämna tillbaka urvuxna barnkläder som sedan säljs, och så får man rabatt på nästa köp man gör i butiken.
Det är väl gott och väl, fast nog är det väl ändå bara en annan variant på Myrorna och dyl? Men man blir knuten till samma märke igen.

Vad jag efterlyser är att man kunde ta vara på de kläder som är så gamla och slitna är det inte går att hålla ihop dem längre. Idag finns, såvitt jag vet, inget annat alternativ än att slänga dem i soporna. Men det har ju gjorts försök att göra etanol på gamla jeans, så varför inte sätta igång med det i stor skala?

Ett annat tips jag vill dela med mig av är, att du tar gamla kläder som du tröttnat på och lägger dem i en kartong och tar fram dem om tio år igen. Det är ofta som man upptäcker att plaggen faktiskt blivit moderna igen!
Sparar du dem 20 år kommer dina barn bli jätteglada! De älskar ofta att använda gamla kläder från när mamma eller pappa var unga!

En stor dag

Idag för precis sjutton år sedan hände det allra bästa som nånsin har hänt i mitt liv. Lilla A föddes, och så började livet på riktigt. Mitt nya liv, vårt nya liv, hennes nya liv.

Den där vårkvällen för sjutton år sedan, där hon låg tätt intill mig, och koltrasten sjöng i trädet utanför BB.
Nu är det hon som sjunger.