Nog ær det bra mærkligt ændå. Man kan leva hela livet utan en far, men så dyker han upp och det kænns bara helt naturligt. Allt flyter på och man kænner sig som en i familjen.
Nu sitter jag hær i Baerum utanfør Oslo hos min far och hans fru och en av mina halvsystrar ær hær också.
Imorgon åker vi till Rom, vi tre. Pappa, søstra och jag.
Det ær aldrig før sent att børja ett nytt liv.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar