Visar inlägg med etikett Litteratur. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Litteratur. Visa alla inlägg

fredag 24 april 2009

Tidlös satirtecknare värd att se


Idag var jag på en kulturlunch på Arbetets museum, ni vet, vårt jättefina museum, som jag prisat flera gånger förut. Som inte är som ett museum, nej högst nutida och modernt och nytänkande. Och viktigt!
Nyligen öppnade ett nytt museum i museet - eller Centrum för politisk illustrationskonst, som det heter. Det låter kanske inte så upphetsande, men vi fick en visning där och vad det var bra!

Huvudsakligen består det av historien om EWK. Vem är det, kanske ni frågar?
Ewert Karlsson hette han, född i Mogata utanför Söderköping, utsedd till världens bästa satirtecknare flera gånger.
För mig var han inte obekant, jag skrev faktiskt en liten uppsats om honom när jag gick på gymnasiet.
Men det var nya bilder och nya sidor av EWK och av hans konstnärskap, som mötte mig nu.

Visningen gjordes av en oerhört duktig och insatt intendent, hon verkligen älskade EWK, det märktes! Och när en människa berättar om något med en sådan inlevelse och sådan kärlek och värme - ja då kan ingen vara oberörd...!

EWK var och är så tidlös! Nästan alla de stora viktiga frågor som han kommenterade i världspolitiken finns kvar idag med. Världen har - tyvärr - inte förändrats så mycket.

En av de allra mest kända och starka bilderna är den av Moder Jord. Ni vet, den afrikanska kvinnan som är höggravid med halva jordklotet, och bär en mängd barn i sin sjal på ryggen. Hon döljer sina ögon i en uppgiven gest med handen. Hur aktuell är inte den idag...

Om ni har vägarna förbi Norrköping, eller rentav bor här, gå och se den här utställningen. Den är så bra.

Den här bilden är också rätt så spot on... eller hur?

tisdag 24 mars 2009

Camino en föregångare

Jag gillar verkligen tidningen Camino.
Den har allt man kan önska av ett bra magasin, som småtips, artiklar med intressanta ämnen, skitsnygg och modern layout och framför allt - ett stort hjärta och engagemang för det de gör och tror på!

Den är en av få tidningar jag prenumererar på. Nättidningar i all ära, men de glöms lätt bort i störtfloden av mail, nyhetsbrev, länkar och tips som bara väller in i mailboxen varenda dag...

Den verkliga papperstidningen ligger kvar på köksbordet eller bredvid sängen när jag kommer hem. Så kan jag fortsätta läsa i lugn och ro.

torsdag 5 februari 2009

Läs för livet

Ingen blir väl idag förvånad över de rön som TT idag meddelar, att forskare kommit fram till att det är bra för hjärnan att läsa böcker.
Men den aktuella studien har konstaterat att olika delar av hjärnan stimuleras när man läser en historia, därför att man skapar föreställningar och bilder inne i hjärnan, under det att man läser.
Man liknar det vid den mentala simulering, som idrottare länge ägnat sig åt.

Idag är det väl knappast längre någon som inte uppmuntrar den som vill läsa, problemet är ju snarare det omvända, att färre och färre ungdomar läser böcker.

Då kan man hävda att se filmer och följa dataspel etc också skulle kunna ha en stimulerande effekt på hjärnan. Och jag säger inte emot, men det har troligen inte samma utvecklande effekt som just läsning. För skillnaden ligger just i att när vi läser måste vi själva skapa alla bilder och föreställningar om hur det ser ut i bokens handling. Boken levererar ju bara orden, resten vill hjärna fylla i själv. Det här har att göra med den mänskliga hjärnans vilja att alltid söka efter mönster och sammanhang.

Det här påminner mig om en historia, som hände när jag jobbade som utbildare för arbetslösa. Jag samtalade med en kvinna i 45-årsåldern som hade varit arbetslös under så gott som hela sitt liv. Inte för att hon inte velat jobba, utan för att hon fött och skött 4 eller om det var 5 barn, och hon och hennes man hade beslutat att leva enkelt på en lön. Nåväl, gott så.
Jag hade lagt märke till att hon inte gärna läste någonting, inte ens korta notiser i dagstidningen eller så.

Jag frågade henne varför och då berättade hon detta: När hon var ung, kanske 14-15-årsåldern, då läste hon böcker. Det var den Vita Serien. Den handlar om kärlek på lasarett, mellan söta sjuksköterskor och stiliga doktorer. Sådana böcker slukade hon, men så fick hon tillsägelse av någon att "sånt där är inget att läsa, vilket larv, det är bara skräp". Och hon var väl känslig för andras synpunkter, eller vad det nu var. Hon slutade läsa. Hon tog inte upp en bok igen.

Den här historien kommer jag aldrig att glömma. Jag tänker på henne än i dag, så fort det här med läsning, och "god" eller "dålig" litteratur kommer på tal.

Det finns ingen god eller dålig läsning! Det finns bara läsglädje!!!

Så tänk på det, du som har barn. Låt dem läsa vad de vill, ju mer man läser desto större chans att man också så småningom kommer in på annan litteratur, till och med sånt som de kanske inte var intresserade av från början. Och så rullar det på.

Och du som inte fick läsa Vita Serien som ung - de finns att hitta på varenda loppis, på Stadsmissionen, på Erikshälpen. Överallt där de säljer begagnade prylar.

Det kan bli ditt bästa fynd.


...

måndag 26 januari 2009

Försvunna uppgifter

Jag har alltid haft ett intresse för Ryssland. Detta enorma land, med ett hårt prövat folk som uthärdat så mycket under så lång tid. Trots det har ryssarna framställt så mycket vackert, i form av konst, litteratur, musik... Och även det fula har en lockelse på mig; det gråa, melankoliska slår an en igenkännandets sträng i mig. Jag brukar säga att jag tror att jag har bott i Ryssland i ett tidigare liv. Eller kanske i Ukraina.

Hur som helst. Det finns dock en hel del saker med Ryssland jag absolut inte gillar - vissas vana att göra sig av med obekväma människor, t ex journalister. Mordet på Anna Politkovksja gjorde mig oerhört upprörd, ledsen och förbannad, och förra veckan hände det igen. En rysk journalist blev skjuten på öppen gata.

Nyheten försvann dock helt i det massiva nyhetsflödet om Obama och Gaza. Och det märkliga är att nu kan jag inte hitta några uppgifter alls om det här med den ryske journalisten. Har sökt igenom DN både på tvären och längden, men inget kommer upp.

Har det inte hänt? Säg att jag inte har drömt det.

lördag 24 januari 2009

KONTROLL på Grammofon


Vilken fantastisk dag det har varit! Trots att det varit 3 grader och kallt januariduggregn, så har det varit en riktigt bra dag.

Vi har haft vernissage på en ny utställning på Grammofon, och det kom enormt mycket folk!
Redan en kvart innan utsatt tid kom folk in och började snabbt fylla lokalerna, som efter ännu ett tag var så trångfyllda att kondensen rann nerför de stora fönsterrutorna.

Utställare är Mats Eriksson och Roger Nyström, som på temat KONTROLL visar installationer, foton och målningar. Klart sevärt, det kan jag säga helt objektivt! ;-)

Vars, jag gillar verkligen allt de gör, det har jag gjort ända sen jag första gången kom i närkontakt med dem, då var det när de uppträdde med sin Textgrupp Daisy.

Idag var tre av de fem representerade, då Ulf Ohlsson medverkade genom att läsa sina egna teckningar. Ja, det stämmer, och det gjorde han med sin säregna röst och obeskrivliga känsla för att i till synes rätt vardagliga betraktelser lyckas blanda både en egenartad humor med subtila små inslag av något vagt obehagligt.

Ja, ni hör själva - det måste höras. Det kan man faktiskt på Daisys myspacesida, som är här.

Men målningarna, fotona och de skruvade installationerna - dem man man bara se på Grammofon!

Kom dit, det är öppet fram till den 14 februari.

...

måndag 8 december 2008

Hjälp att utveckla och förändra

Lätt körigt den här veckan, så det kanske blir korta inlägg här. Gör ett extrajobb om kvällarna, vilket innebär att jag i princip åker hem från vanliga jobbet för att sätta mig vid datorn och jobba vidare med det andra.
Men klagar alls inte, det är helt självvalt. Och klart på torsdag.

Men kände att jag ville tipsa om en skriftsamling som organisationen Forum Syd ger ut. Samlingsnamnet är "Metoder för förändring" och består av 7 skrifter, lättlästa välskrivna och föredömligt korta publikationer, tänkta att användas i organisationer, föreningar osv som vill jobba med förändringsarbete.

I första hand är de tänkta för biståndsorganisationer, men eftersom jag läst de flesta av dem, kan jag säga att de är väldigt användbara i många andra föreningar och liknande.
Några exempel:
Utveckla organisationen och skapa förändring
eller
Förverkliga demokrati och skapa rättvisa
eller
Minska fattigdomen med ungas inflytande


Den sistnämnda kan vara till stor hjälp även när det gäller att öka ungas inflytande, på skolor, fritidsgårdar, i föreningar etc.

Jag skulle till och med vilja påstå att de här böckerna kan vara inspirerande även för dem som vill förändra på sin arbetsplats, så om du är intresserad av förändringsfrågor och utvecklingsarbete, kan jag varmt rekommendera dem!

fredag 19 september 2008

Något att läsa

Att läsa är väl något av det mest avkopplande, upplyftande, inspirerande och roliga man kan göra. Böcker står i en klass för sig. Om de är bra förstås.

Men sen har vi alla dessa tidningar och magasin av olika slag. Under årens lopp har det blivit en mängd olika som passerat mitt öga. Alla fyller olika syften, beroende på ämne och innehåll. Jag har inget emot att läsa en tidskrift, ett magasin bara för nöjes skull, som tidsfördriv. Men nu för tiden har jag ingen tid att fördriva, så därför blir det istället till att verkligen försöka hitta tid att läsa de tidningar jag vill läsa.

Dit hör t ex tidningen Vi, den har en underbar blandning av fakta, underhållning, intressanta människor, företeelser, bilder, tips...you name it. Den har det mesta man kan önska.
Tidningen Camino har jag haft en prenumeration på sen förra året. Den behandlar frågor som rör hållbar utveckling utan att bli pretentiös eller förnumstig, bara smart och snygg med en hög trovärdighet.

Och nu ska KRAV börja ge ut en tidning på temat hållbar livsstil. Reko kommer den heta, jag vet inte om den kommit ut än men jag ska hålla utkik efter den.

Nu ska jag göra något ovanligt. Tillbringa en lördagskväll i soffan med ett glas rött vin, lite choklad och en bra film. Little Miss Sunshine får det bli.

torsdag 11 september 2008

Att blogga eller inte blogga....

När jag började med den här bloggen, var det egentligen tänkt som ett komplement till min affärsidé, Juste a'Fair. Här skulle jag utveckla mina tankar kring rättvis handel, ekologiska material, hållbar utveckling och dylikt, och kunna utveckla en dialog med andra som var intresserade av dessa och närbesläktade frågor.

Jag vet inte om jag har hållit mig så strikt till den ursprungliga inriktningen. Det spelar kanske inte så stor roll heller. Jag tänker att kanske något av det jag uttrycker och delar med mig av kan inspirera andra i riktningen att bidra till att rädda världen...
Det har inte varit så jättestor trafik på bloggen. Det kan jag känna lite besvikelse över. Något mer hade jag nog hoppats på.

Rekordet var häromdagen faktiskt. Känns lite trist att det skulle vara när jag skrev om kläder och träning som det blev besöksrekord.
Mänskliga rättigheter och hållbar utveckling lockar inte massorna, så är det uppenbarligen.

Ibland överväger jag att sluta blogga, det kan kännas lite betungande ibland, när man haft långa arbetsdagar och klockan börjar bli framåt elva-halvtolv på kvällen. Då jag skulle vilja lägga mig och läsa en bok, men måste komma på något intressant och engagerande att skriva om. Som tur är har jag ju tillåtit mig att även plocka med andra saker som intresserar mig, som foto, musik och trädgård.

Jag ska väl hänga i ett tag till. Eller vad tycker du?

torsdag 21 augusti 2008

Credd åt Naomi Klein

Ingen har väl undgått Naomi Kleins omdebatterade senaste bok Chockdoktrinen, där hon går till skarpt angrepp mot världskapitalismens ekonomer som skickligt kommit att utnyttja kriser och katastrofer för att genomföra till exempel privatiseringar och överföring av kapital till de som redan har. Författaren har fått ta emot ganska mycket kritik, och anklagats för allt från källfel till ren okunnighet. Och enbart att en ung vacker kvinna sticker ut hakan på detta sätt räcker förmodligen för många - det måste slås ner!

Så skönt att läsa debattsidan i gårdagens Dagens Industri då. Där skriver Harald Niklasson, professor emeritus vid Växjö universitet, att hans bestående intryck är att "Naomi Klein är både klyftigare och kunnigare än merparten av sina kritiker". Sedan jämför han med hur nobelpristagaren Joseph Stiglitz' bok "Fungerande globalisering" har mottagits (naturligtvis med långt större respekt) samtidigt som denne, om inte hyllar, så i alla fall ger rejält med credd åt Klein.

Niklassons slutsats är att situationen verkligen är svår att lösa, då det finns så många särintressen och komplicerade frågor, men han sätter sitt hopp till det stora antalet frivilligorganisationer och aktivister som kämpar för dessa frågor, runt om i världen.

Om en demokrati underifrån kan hitta ett sätt att samverka med respektfulla makthavare, som är insatta i problematiken, ja då kan vi hitta ett sätt att rädda världen.

söndag 22 juni 2008

No logo


Naomis Kleins bestseller, aktivistens bibel, whatever... den kan vara lite seg bitvis, och överfull av exempel på hur multisarna lurar oss.

Vill du spara tid får du en kortversion här.

Den säger det mesta.

fredag 13 juni 2008

Att kunna berätta

Det finns en enda blogg som jag ständigt återvänder till, trots att han egentligen sällan skriver särskilt angeläget. Det kan förvisso vara tips på bra musik, små historier från hans liv, och skitsnygga bilder!
Men ibland blixtrar det till, och just idag skrev han om hur valda delar av hans liv skulle kunna spelas upp när livet passerar revy, sådär som det kan göra när man håller på att dö ni vet.... Inte för att jag har hållit på att göra det än, men man har ju läst...

Nåväl, det jag kom att fundera lite över när jag läste hans inlägg, var att det är få människor förunnat att verkligen kunna berätta en historia. Vare sig det är ens egen livshistoria eller något annat, är det en konst att, kort eller långt, kunna berätta om det så att det griper tag i en, fångar ens intresse, och väcker nya tankar och idéer....

Och det sorgliga är att det finns så enormt många livsöden, människor med erfarenheter och minnen som kunde slå oss alla med häpnad. Om de bara kunde berätta. Om de hade ordets makt. Om de hade språket.

Jag skulle vilja göra något åt det. Tänk om duktiga skribenter, författare, textvirtuoser, kunde få träffa de där glömda människorna, de som står i hörnet, hamnar bakom, aldrig törs yttra sig i grupper som är fler än två. Och om de kunde öppna sig och dela med sig av sina liv.

Men idag finns i alla fall bloggvärlden. Jag tror många har hittat ett forum här, som det ju aldrig har funnits liknande motsvarighet till förr! Det är bra. Hoppas jag.

onsdag 14 maj 2008

Grävlingar är bäst


Imorse körde jag 20 mil tur och retur till Järna för att vara med på en konferens som var inställd.
Fick jag veta när jag kom dit.
OK, de var hur snälla och gulliga som helst och bjöd på kaffe och macka och en privat guidad tur bland bulliga organiska hus och porlande vattensystem. Så det var inte helt ogjort.

På vägen hem såg jag det mest påtagliga tecknet på att sommaren har kommit - motorvägen är kantad av påkörda djur. Mest grävlingar. Mitt favoritdjur, tror jag. Bland vilda djur i alla fall.

Det är lika sorgligt varenda gång jag ser en ligga vid vägkanten. De ser alltid ut som om de ligger och sover, på sidan med tjocka magen i vädret, tassar knäppta under hakan och slutna ögon.

Och det får mig alltid att tänka på den enda gång jag har kommit en levande grävling riktigt nära. Den var så glad och hoppade och lekte. Jag visste inte att grävlingar är lekfulla.

Kanske de här var likadana, de var ute på en försommarpromenad en tidig morgon, gick i egna tankar, var så glad och gjorde ett litet skutt, inte tänkte ett dugg på att det kommer en bil på vägen här... och så är det slut.

Jag har haft turen - eller är det skickligheten? - att aldrig ha kört på ett djur. Undrar hur många som skulle kunna undvikas, farten avgör ju möjligheten att upptäcka saker vid sidan till exempel. Så ta det lugnt i trafiken, håll utkik efter herr eller fru Badger!

Har du barn och vill läsa en riktigt bra bok, ta "Grävlingen som ville bli bilmekaniker". En härlig historia som man aldrig tröttnar på!

söndag 23 mars 2008

Gorey vs Burton


Många som gillar Tim Burtons filmer känner kanske inte till att han inspirerats en hel del av konstnären och författaren Edward Gorey. Men när man tittar på Goreys bilder ser man släktskapet direkt, de pinnsmala figurerna och sorgliga uppenbarelserna.

Boken The Gashlycrumb Tinies handlar om 26 barn, som representerar bokstäverna i alfabetet. De dör av allihopa, en efter en på de mest förfärliga vis, och allt på barnkammarrim. Typisk Burton-humor.

A is for Amy who fell down the stairs. B is for Basil assaulted by bears.


Den boken gavs ut redan 1963. De kunde redan på den tiden minsann.